Fakta | Mage & tarm

Kronisk bukspottkörtelinflammation (kronisk pankreatit)

Bukspottkörtel heter pankreas på grekiska och latin, och bukspottkörtelinflammation benämns därför på ”medicinarlatin” för pankreatit. Bukspottkörtelinflammation kan vara av två typer, dels akut, dels kronisk. Detta är två helt olika sjukdomar som visserligen drabbar samma organ i kroppen med som har helt olika orsaker, behandling och prognos.


Åke Andrén-Sandberg, överläkare och professor, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset
Uppdaterad den: 2012-08-09
Författare: Åke Andrén-Sandberg, överläkare och professor, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Gastrocentrum kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset

Annons

Kronisk bukspottkörtelinflammation är en sjukdom där de bukspottproducerande cellerna dör och ersätts av bindväv. Med nuvarande behandlingsmetoder kan sjukdomen aldrig läka så att de döda cellerna ersätts av nya, friska, och bindväven försvinner heller aldrig. Behandlingen går därför ut på att förhindra att ytterligare bindväv tillkommer och att lindra symtomen.

Kronisk pankreatit är ingen ovanlig sjukdom, men kan ha olika grader och därför ge olika mycket symtom. De mildaste formerna leder sällan till besök hos läkare och därför finns ett stort mörkertal avseende patienter som har sjukdomen men som inte får diagnosen. Dessutom har en stor andel av de som får diagnosen andra, mer behandlingskrävande sjukdomar, vilket gör att pankreatiten hamnar i bakgrunden. Det är således endast cirka 5000 nya fall av kronisk bukspottkörtelinflammation som kommer till nybehandling i Sverige varje år, trots att sjukdomen enligt andra Skandinaviska undersökningar är mycket vanligare

Alkoholutlöst kronisk pankreatit

I Sverige är den i särklass dominerande orsaken till kronisk pankreatit alkohol – hos cirka 90 procent av alla med kronisk bukspottkörtelinflammation. Den som dricker mycket alkohol vid något enstaka tillfälle kan drabbas av akut pankreatit, medan den som dricker alkohol omkring varannan dag får den kroniska formen. Mellan akut och kronisk pankreatit finns mycket få ”mellanformer”. Den kroniska bukspottkörtelinflammationen är vanligast i södra Europa, där vin till maten ingår i livsstilen för många människor, och i de tysktalande länderna, där många dricker betydande mängder alkohol varje dag. Så gott som alla de som får diagnosen kronisk pankreatit brukar hävda att de inte dricker så mycket alkohol och att de känner många som dricker avsevärt mycket mer. Detta argument är dock inte relevant eftersom olika människors bukspottkörtlar tål olika mängd alkohol (sannolikt på en ärftlig bas), och att man då får konstatera att den som druckit sig till en kronisk pankreatit har druckit mer alkohol än vad just hans eller hennes bukspottkörtel tålt – mängd i centiliter eller gram per dag blir då inte relevant.

Annons
Annons

Genom det sociala mönster vi haft i Sverige har det varit vanligare att män druckit alkohol regelbundet. Därför är en stor majoritet av de med kronisk pankreatit män, men under senare tid har allt fler kvinnor visat sig få kronisk pankreatit. Insjuknande åldern är oftast 35-40 år, och det är direkt ovanligt att unga respektive gamla får alkoholutlöst pankreatit. Den som efter diagnos avhåller sig helt från alkohol kan få en i det närmaste normal livslängd - det vill säga att den kroniska pankreatiten i sig aldrig är livshotande, utan endast påverkar livskvalitet, arbetsförmåga och dylikt. De som fortsätter att dricka alkohol får däremot en kraftigt förkortad livslängd, vilket beror på alkoholsjukdomen som leder till hjärtsjukdom, olycksfall, självmord och liknande.

Övriga orsaker till kronisk pankreatit

Det finns en annan orsak av betydelse i Sverige till kronisk pankreatit, och det är en ärftlig form. De som drabbas av den drabbas ofta som barn eller som tonåring, och nästan alla har en eller flera släktingar med sjukdomen.

Det finns också en form som i cirka 90 procent av fallen drabbar äldre människor, och som kanske lite felaktigt benämns kronisk pankreatit - trots att det snarare är en nedsatt funktion beroende på snabbare åldrande av körteln än av andra organ. På ”medicinarlatin” kan det kallas atrofisk pankreatit, och på svenska kanske åldersförsliten bukspottkörtel vore en passande benämning.

Annons
Annons

Det finns också kroniska bukspottkörtelinflammationer som ingår som en del i andra sjukdomar, såsom metabola sjukdomar (exempelvis hemokromatos), autoimmuna sjukdomar etc. Det är också visat att patienter med diabetes har en viss kronisk bukspottkörtelinflammation, men denna är av ringa betydelse jämfört med övriga följder av diabetes.

I främst sydöstra Indien finns det en speciell form av kronisk bukspottkörtelinflammation som är kombinerad med diabetes och kallas tropisk pankreatit. Sannolikt kan denna ha flera olika orsaker, varav en speciell sorts föda kan vara en.

I cirka fem procent av fallen kan man aldrig klarlägga någon orsak till den kroniska pankreatiten, som då kallas idiopatisk.

Symtom

Den kroniska pankreatiten ger i princip bara fyra olika symtom: smärta, nutritionssvårigheter (svårigheter att få i sig näring), akut bukspottkörtelinflammation och diabetes. Man bör dock tänka på att det oftast är alkohol som orsakar pankreatiten, och att en pålagring av andra alkoholutlösta symtom är vanligt.

Smärta är det symtom som i cirka nio fall av tio för patienten till läkare. Smärtan har en dov, molande karaktär och är huvudsakligen belägen i bukens övre del, men kan också ståla ut i ryggen, nedåt i buken och upp mot båda axlarna. Den blir oftast värre då patienten äter, vilket gör att de äter mindre och går ner i vikt. Smärtan varierar med tiden, men gör det i långa episoder, oftast märker inte patienten någon skillnad dag från dag, men däremot vecka för vecka. Smärtfrihet uppnås sällan, men patienterna kan berätta att en månad varit mindre besvärlig än andra.

Många patienter säger att de blir sämre då de ligger på rygg, vilket kan bero på att den hårda bukspottkörteln trycker på ett nervcentrum (solar plexus) som ligger just bakom de centrala delarna av bukspottkörteln. Det är också därför som många patienter omtalar att de har minst ont då de sitter framåtlutade.

Ett stort problem med denna patientkategori är att det finns ett bakomliggande drag i deras personlighet som gjort dem alkoholberoende, och som nu gör att de istället blir beroende av smärtstillande medel - inte så få kan karakteriseras som sjukvårdsutlöst narkomani. På sikt kan detta leda till ett mycket värre lidande än den kroniska pankreatiten. Av detta skäl måste smärtbehandlingen vid kronisk pankreatit ske med stor finess och av erfarna läkare med intresse för både diagnosen och av patienten.

Nutritionssvårigheter hos denna patientkategori beror dels på att patienterna har ont och därför inte vill äta, dels att de inte har någon aptit (vilket också till viss del beror på att de tar mycket smärtstillande medel). Dessutom utsöndras inte tillräckligt mycket enzymer (som bryter ner födan) till tarmen vid matsmältning, eftersom det inte finns tillräckligt mycket enzymproducerande celler kvar. Detta leder till att näringsämnena (främst livsnödvändigt fett) inte kan tas upp och patienten får en näringsbrist i kroppen. Dessutom får han eller hon en besvärande diarr&eacute, som gör att de med mycket kort varsel måste bege sig till toaletten flera gånger per dag. Den lösa avföringen luktar mycket illa, och det är dessutom svårt att spola ner den fettdroppsglänsande diarr&eacuten i toalettstolen.

Förutom att diarr&eacuten är tröttande kan den ge vätske- och näringsbrist i kroppen och dessutom förloras fettlösliga vitaminer den vägen, vilket kan ge nya symtom.

Ju mer patienten äter och ju mer fett maten innehåller desto mer uttalad blir fett-diarr&eacuten, vilket många patienter märker och därför äter allt mindre fet mat. För en ”vanlig” människa kan detta kanske vara önskvärt, men för en underviktig och sjuk person kan detta vara mycket farligt eftersom det påverkar immunförsvar, blodets leveringsförmåga, mentala funktioner med mera.

Diabetes drabbar flertalet patienter som haft kronisk pankreatit under längre tid, men det tar oftast många år. Denna typ av diabetes är oftast mer svårstyrd än ”vanlig” åldersdiabetes.

Akut pankreatit kan - trots att det är en i grunden annan sjukdom - vara det första tydliga symtomet på den kroniska bukspottkörtelinflammationen.

Utöver ovanstående symtom, ser man en rad andra symtom - fast mer sällan. Exempel på det kan vara cystor i bukspottkörteln, ökad mängd vätska i buken (ascites) och gulsot.

Diagnos

Patienterna får sällan diagnosen kronisk pankreatit förrän den syns på röntgen, magnetkamera eller ultraljud. Det vore önskvärt att man kunde finna förstadier, men ännu kan vi inte det - och vi kan inte heller säkert säga om alla förstadier fortsätter till att bli symtomgivande kronisk pankreatit.

När ovanstående undersökningar fastställer att det rör sig om kronisk bukspottkörtelinflammation är emellertid diagnosen säker, och behöver aldrig mer återupprepas för att fastställa diagnosen. Endast vid speciella nytillkomna symtom, eller om frågan om operation uppkommer, kan dessa undersökningar bli aktuella igen. Den vanligaste undersökningen är skiktröntgen, datortomografi, som är en mycket säker metod för att påvisa sjukdomen (de tidigaste stadierna upptäcks dock inte).

I vetenskapliga sammanhang mäter man ofta funktionen av bukspottkörteln genom att man ger mat (eller på annat sätt stimulerar enzymproduktion) och sedan mäter enzymhalten i tarmen. Detta används dock inte i vardagssjukvård.

Det är viktigt att förstå, att när man ser förändringar på exempelvis röntgen, så finns det ingen korrelation mellan förändringarnas grad och patientens symtom. Det finns patienter med mycket ”fula” förändringar som inte har de minsta besvär – och omvänt de som har mycket uttalade besvär, men där man trots det knappt kan ana att det finns förändringar talande för kronisk bukspottkörtelinflammation.

Blodprover är av mycket begränsat värde för att påvisa kronisk pankreatit eller värdera hur allvarligt skadad körteln är.

Behandling

För huvudgruppen av patienter finns det endast en riktigt viktig behandling: att avstå från alkohol - fullständigt och för alltid. Detta i sin tur innebär att patienten inte bara skall ha information, utan även skall följas upp och kontrolleras. Patienterna skall således ha en fast läkarkontakt, exempelvis husläkare (distriktsläkare), psykiater eller läkare specialiserad i beroendesjukdomar. Däremot har det visat sig direkt olämpligt att patienter med alkoholutlöst pankreatit följs upp av läkare med specialkunskap avseende bukspottkörtelsjukdomar - detta ger helt fel fokus.

Däremot skall patienter med andra orsaker till den kroniska pankreatiten (ärftlig sjukdom, autoimmun pankreatit) behandlas av pankreasspecialister.

Det finns två grundlinjer i behandlingen: smärtlindring och nutrition (näring). Smärtlindringen måste ske i samförstånd med patienten, vilket innebär att man gemensamt tar ansvar för en förnuftig förskrivning av smärtstillande medel. Om patienten behöver morfinpreparat mer än någon enstaka gång, bör han eller hon bedömas av ett multiprofessionellt läkarlag bestående av pankreasspecialist, smärtläkare och beroendeläkare. Det är viktigt att inse att smärtstillningsbehovet kommer att vara mycket länge - ofta livslångt - och att beroendet av smärtstillande medel kan bli ett större problem än smärtan i sig.

Alla patienter skall ges pankreasenzymer (exempelvis Creon&reg) i hög dos. De får emellertid bara förskrivas av den läkare som är villig att tillse att medicineringen följs upp. En del patienter kanske kan klara sig utan, andra kan behöva dosjustering efter hand. Dessvärre visar statistik från apoteken att många patienter bara tar dessa mediciner under några år och att de sedan av olika skäl blir utan medicinen – trots att de kan få mindre symtom av sjukdomen och leva längre och bättre av medicinen.

En dietist bör också följa upp patienterna eftersom många av dem både äter för lite och felaktigt. Också i detta avseende bör man eftersträva långsiktiga kontakter.

I ett litet antal fall kan patienterna med kronisk pankreatit ha nytta av kirurgiska ingrepp. Det är dock aldrig lämpligt att operera så länge patienterna är alkoholberoende. Denna typ av operationer innebär ”stor kirurgi” och bör därför bara göras på speciella centra med särskilt intresse och kompetens. Oftast är det viktigare att bestämma om och i så fall när och var man skall operera än att man skall operera.

Prognos

Prognosen vid kronisk pankreatit är helt avhängig den bakomliggande orsaken. Kan man få bukt med alkohol- och medicinberoende kan patienterna ha en normal livskvalitet och vara arbetsföra. Om däremot alkohol- och drogberoendet kvarstår kommer patienternas liv att förkortas avsevärt.

För patienterna med specialformer av kronisk bukspottkörtelinflammation (ärftlig, autoimmun etc) gäller helt andra prognostiska förhållanden.


Annons
Annons