Fakta | Mage & tarm

Gallstenssjukdom

Ibland bildas det stenar i gallgångar. De ger oftast inga symtom alls, men kan leda till besvär och vissa komplikationer.

Uppdaterad den: 2019-06-10
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är gallstenssjukdom?

Gallblåsa och gallgångar.

Gallstenssjukdom beror på att det bildas samlingar av hårt material, eller stenar, i gallblåsan eller gallgångarna. I själva verket består stenarna av framför allt kolesterol, bilirubin och kalcium. De här stenarna kan leda till sjukdom.

Gallsten förekommer tre gånger så ofta hos kvinnor som hos män. Det är ett tillstånd som blir vanligare med åren. Man räknar med att ungefär fem procent av alla 25-åringar har sten i gallblåsan men hela 40 % av 75-åringarna. Trots det är det bara en liten andel av dem som får besvär. Varje år utförs cirka 13 000 operationer på grund av gallstenar och/eller gallblåseinflammation. 

Symtom

De flesta patienter med gallstenar har inga symtom alls. Enbart en av fem med gallstenar har symtom. De som får besvär kan få lindriga till svåra smärtor i övre högra delen av magen, och smärtan kan stråla ut till ryggen eller höger skuldra. Vid svårare smärtor kan det vara svårt att sitta stilla och man kan må illa. Smärtorna kommer ofta efter en måltid, på natten, och symtomen kan kvarstå i ett dygn. I regel varar symtomen i minst 30 minuter och den maximala smärtintensiteten uppnås vanligtvis inom en timme. Man brukar inte känna sig sjuk och feber brukar inte förekomma. Om gallstenen blockerar gallgångarna helt kan det uppstå en ansamling av ämnet bilirubin i blodet, vilket gör att huden och ögonvitorna blir gula, gulsot/ikterus. Dessutom kan man ha ljus avföring och mörk urin.

Annons
Annons

Orsak

Galla bildas normalt i levern. Därifrån transporteras den via gallgångarna till gallblåsan och vidare till tolvfingertarmen. Gallan behövs för att fettpartiklar ska kunna brytas ned och tas upp i tarmen. När koncentrationen av vissa ämnen i gallan ökar, kan konsistensen av gallan ändras och kan gallstenar bildas.

Stenarna kan hindra passagen av galla från gallblåsan till tunntarmen. Efter en måltid drar gallblåsan normalt ihop sig för att pressa ut galla till tunntarmen. Om en sten hindrar gallflödet, vidgas gallgången och gallblåsan och detta orsakar smärtor.

Risken för att gallsten ska bildas är särskilt stor vid:

Annons
Annons
  • Fetma.
  • Graviditet.
  • Diabetes.
  • Höga blodfetter.
  • Om man av något skäl har minskad förmåga att ta upp gallsyra.
  • Ärftlighet för gallstenssjukdom.

Även om risken för att få gallsten ökar i samband med graviditet, försvinner gallstenarna efter förlossningen hos de allra flesta.

Symtomen kan utlösas av vissa läkemedel, som till exempel kodein. Intag av fett, ägg, äpplen och/eller gurka kan också utlösa besvären. Även psykisk stress tror man kan utlösa gallstensbesvär.

Diagnos

Diagnosen gallstenssjukdom ställs med hjälp av sjukdomdomshistorien, kroppsundersökning och ultraljudsundersökning. I sjukhistorien bedömer man om det finns faktorer som ökar risken för att få gallstenar (se ovan) och om vissa saker har utlöst besvären.

Magen undersöks genom att känna och lyssna på den. Man kan också bedöma om det föreligger gulsot och om det finns andra tecken som inte tillhör gallstenssjukdom, såsom feber. 

Vid lindriga symtom eller symtom som har gått över kan man beställa blodprover för att bedöma om det finns tecken på inflammation, ansamlingar av gallprodukter i blodet, leverskada och skada på bukspottkörteln. Vid kraftigare smärtor görs dessa prover ofta på akutsjukhus. 

För att ta reda på om det finns en gallsten görs i regel en ultraljudsundersökning. Den gör det också möjligt att titta på andra organ i kroppen. I vissa fall görs andra undersökningar, såsom ultraljud från i tarmen via gastroskopi, magnetkameraundersökning av gallgångar eller endoskopisk undersökning. Vid endoskopi förs ett böjligt slangformat instrument genom munnen och ner i magsäcken och tarmen. När endoskopi används för att undersöka gallgångarna kallas det för ERCP som står för endoskopisk retrograd kolangiopankreatikografi (se nedan).

Behandling

Om gallstenar upptäcks av en slump, till exempel vid en undersökning för ett annat tillstånd, och inte orsakar smärta behövs ingen behandling.

Egenbehandling

Avsikten med behandlingen är att förebygga och behandla anfall. Man kan själv försöka förebygga anfall genom att undvika alltför stora måltider och försöka gå ner i vikt, om man är överviktig. Ibland ges rådet att undvika fettrik mat, men det finns inga belägg för att detta leder till färre gallstensanfall. Fysisk aktivitet kan möjligen minska risken för gallstenssjukdom. Om läkemedel utlöser besvären kan det vara bra att ta bort dem. 

Läkemedel

Vid smärtsamma gallstenssymtom kan olika läkemedel användas för att dämpa smärtan. Inflammationshämmande läkemedel, så kallade NSAID, är vanligen förstahandsvalet. I vissa fall kan man ge opiater som oxykontin och morfin. Illamående kan behandlas genom att ge läkemedlet metoklopramid. 

Kirurgi

Ibland rekommenderas kirurgi vid gallstenssjukdom. Det beror på hur mycket besvär man har och var stenen befinner sig. Om stenen befinner sig i en av huvudgrenarna av gallgångarna (där en sten kan blockera gallflödet helt) rekommenderas i regel kirurgi. Om det finns en gallsten i gallblåsan eller gången som leder bort från gallblåsan kan man vid lindriga besvär avvakta eller operera. För- och nackdelar bör vägas samman innan man går över till kirurgi. 

I de flesta fall görs ingreppet med hjälp av så kallad titthålskirurgi. Det innebär att operationen utförs genom små hål ("titthål") som läkaren gör i magen. Man är sövd under operationen och ofta kan man åka hem redan samma dag.

Stenar i gallgången kan tas bort genom att avlägsna hela gallblåsan. Man kan också få bort stenen på andra sätt, som till exempel genom ERCP. Vid ERCP får man tillträde till gallgången via ett rör med kamera som förs in genom munnen, via matstrupen, magsäcken och ned i tolvfingertarmen. Det kan vara aktuellt att göra en sådan undersökning före en operation men den kan också göras som enda behandling.

Prognos

Personer som har gallstenar som är besvärsfria har endast en liten risk för att få besvär i framtiden. Ungefär en av 100 personer av dem som inte har besvär får gallstensbesvär för varje år som går.

När gallsten har börjat ge symtom, finns stor risk för nya perioder med besvär. Det kan också leda till olika former av komplikationer:

  • Inflammation i gallblåsan (kolecystit).
  • Gallansamling med gulsot.
  • Inflammation i bukspottkörteln.
  • Infektion av gallgången. 

Risken för sådana komplikationer är ungefär en till två på hundra personer för varje år som går. Risken för återkommande besvär och komplikationer minskar betydligt om gallblåsan opereras bort. 


Annons
Annons
Annons