Förstoppning hos barn
Det är vanligt med förstoppning hos barn. Behandlingen är mjukgörande medel och förebyggande åtgärder.
Vad är förstoppning?
Det finns stora skillnader i hur ofta barn har avföring. Vissa kan gå på toaletten flera gånger om dagen, andra några gånger i veckan. Om tarmen töms mycket ofta – eller sällan – kan det vara ett tecken på förstoppning. Läckage av lös avföring är vanligt hos barn med förstoppning.
Förstoppning definieras som trög eller hård avföring eller glesa tarmtömningar. Ett barn med förstoppning kan gå regelbundet på toaletten, men om det endast kommer små mängder varje gång blir tömningen ofullständig, vilket kan leda till förstoppning.
Förstoppning är vanligt hos barn och förekommer i alla åldrar. Upp till en tredjedel av alla barn mellan sex och tolv år rapporteras någon gång ha varit förstoppade. Avföringsläckage förekommer hos 35 % av flickor och 55 % av pojkar med förstoppning. Avföringsläckage är lika vanligt hos pojkar och flickor upp till femårsålder, men därefter är det tre gånger vanligare hos pojkar.
Hur fungerar tarmen?
För att fungera normalt är tarmen beroende av regelbundna måltider och tömningar. Om man undertrycker tarmens naturliga tömningsreflexer genom att vänta med att gå på toaletten kan detta leda till en ofullständig tömning och att avföring samlas i nedre delen av tarmen. Avföring som på detta sätt samlas i tarmen blir hård. När stora volymer avföring och/eller hård avföring töms ut finns risk för sprickbildning i ändtarmens slemhinna. Sådan sprickbildning kan vara smärtsam och orsakar ibland en liten blödning som ger blodstrimmor utanpå avföringen.
En vanlig orsak till avföringsläckage är att löst tarminnehåll passerar förbi stora mängder av fastare avföring som finns kvar längst ner i ändtarmen. Oftast sker läckaget utan att barnet märker det.
Vill du få mer kunskap om inflammatorisk tarmsjukdom, IBD?
Genom att prenumerera på vårt kunskapsbrev om IBD får du tillgång till användbara tips och råd som kan förbättra din vårdupplevelse och öka din trygghet. Vi delar även information om olika behandlingsalternativ och presenterar de senaste forskningsrönen inom området.
Orsak
Hos de flesta barn finns inte en enskild orsak till förstoppning. Barn med neurologiska sjukdomar har oftare förstoppning än friska barn. Akut förstoppning kan inträffa vid uttorkning, exempelvis vid febersjukdom och under resor. Förstoppning under spädbarnsåret är vanligt vid övergången från flytande föda till purékost eller fast föda.
Vissa barn 'håller igen' för att de inte tar sig tid att gå på toaletten. Då stannar avföringen kvar i ändtarmen där den gradvis blir allt hårdare. I vissa fall kan en hård propp bildas som hindrar passage av avföring med normal konsistens. Endast flytande avföring passerar och barnet får diarré. Om toalettmiljön i förskolan eller skolan upplevs som dålig drar sig barnet ofta för att gå på toaletten.
Delta i enkätundersökning om inflammatorisk tarmsjukdom, IBD. Vi vill gärna höra om dina erfarenheter och din sjukdomshistoria för att bättre förstå hur IBD-vården fungerar och hur det är att leva med IBD - Svara på enkäten »
Behandling
Långvarig förstoppning hos barn bör behandlas med mjukgörande medel. Kostförändringar kan ibland bidra till viss förbättring, men är sällan tillräckligt som enda åtgärd.
Goda avföringsvanor
Barnet bör ges tillfälle och tid för toalettbesök i lugn och ro, gärna vid en och samma tidpunkt varje dag. Tarmtömningsreflexen är kraftigast efter frukost, men av praktiska skäl kan det vara lättare att förlägga besöket till efter kvällsmaten. Många barn behöver påminnas om att gå på toaletten och instrueras om hur man sitter på toalettstolen (fotstöd kan vara bra till yngre barn).
Barnet bör sitta en bra stund på toaletten – även om det till en början inte blir något resultat.
Fiberrik kost
Varierad och allsidig kost till varje mål är viktigt. Frukt och grönsaker dagligen. Grovt bröd är bättre än vitt och potatis och fullkornspasta är bättre än vanlig pasta eller ris. Måttliga mjölkmängder rekommenderas.
Mjukgörande medel
Målet med behandlingen är att avföringen ska bli så mjuk att det inte gör ont när barnet bajsar, och att avföringen kommer spontant när barnet sitter på toaletten.
Daglig behandling med mjukgörande medel är viktig. Mjukgörande medel skadar inte tarmen och är inte vanebildande men vissa barn kan få övergående magknip.
Dosen bör anpassas individuellt och justeras utifrån behandlingsresultat. Man bör räkna med en lång behandlingstid, ofta sex till tolv månader. Behandlingen trappas därefter långsamt ut genom att doserna successivt minskas.
Exempel på mjukgörande medel som används till barn under sex månaders ålder är mixtur laktulos. Till flaskbarn rekommenderas 0,5–2 ml laktulos/100 ml modersmjölkersättning eller välling. Från sex månaders ålder kan makrogol (pulver som löses i vätska) användas. Bristolskalan för olika avföringsformer kan användas för att bedöma om dosen mjukgörande medel är lagom, avföringsform typ 3–4 eftersträvas.
Lavemang
Om förstoppningen har varit långvarig och barnet är smärtpåverkat kan tarmen ibland behöva tömmas nerifrån med lavemang (klysma). Det är viktigt att samtidigt ge mjukgörande medel uppifrån.
Det är också viktigt att som förälder noggrant förklara syftet med behandlingen för barnet, och att ge tröst i samband med lavemangsbehandlingen.
Behandling av smärta vid tarmtömning
Hårda avföringsklumpar kan göra att slemhinnan i ändtarmsöppningen spricker och orsakar smärta. För att undvika smärtan håller barnet ofta kvar avföringen genom att knipa – vilket i sin tur kan förvärra förstoppningen. För att lindra smärtan vid sprickbildning kan 0,5–1 stolpiller eller ändtarmssalva som innehåller lidokain och hydrokortison ges morgon och kväll under en vecka samt före tarmtömning.