Divertikulit (inflammerade tarmfickor)
Divertiklar (tarmfickor) i grovtarmen är ett vanligt tillstånd och kan ses hos unga personer i tjugoårsåldern och ökar sedan med åldern. Hälften av befolkningen har vid 60 års ålder divertiklar och 10-25 procent av dessa får någon gång divertikulit (inflammation).
Tillståndet är något vanligare hos kvinnor jämfört med män. Divertiklar är aldrig ett förstadium till cancer i grovtarmen.
Divertiklar (tarmfickor) i grovtarmen antas uppkomma på grund av att fiberfattig kost och hård avföring ger kraftiga kontraktioner (sammandragningar) i tjocktarmen. Detta leder till att ”högtryckszoner” bildas i tarmen, vilket i sin tur gör att tarmens innersta lager (slemhinnan) pressas ut och divertiklar uppkommer.
Divertiklarna är till 90 procent lokaliserade till den sista tredjedelen av grovtarmen. När avföringsrester täpper till dessa fickor kan det uppstå en inflammation (divertikulit) som ger akuta symtom. En inflammation i tarmfickorna (divertikulit) ger ofta en molande kontinuerlig smärta i nedre delen av buken (vanligast till vänster eller under naveln), illamående, förstoppning och eventuellt feber.
Utbildning och patientundersökning: Lär dig mer om tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom på bara 10 minuter »
Diagnostik och behandling vid inflammerade tarmfickor
Vid läkarbesöket gör man en klinisk undersökning av buken. Vidare tas blodprover för att se om inflammatoriska parametrar (värden) är förhöjda samt en datortomografi (skiktröntgen) om det antingen råder oklarhet om diagnosen, vid förstagångsinsjuknande, vid allmänpåverkan eller om det är misstanke om en mer komplicerad divertikulit.
Grunden i behandlingen av divertikulit är tarmvila. Om det är en mycket lindrig divertikulit kan man prova med flytande kost under några dagar. Vid mer komplicerad sjukdom måste man vårdas på sjukhus med dropp och fasta med eller utan antibiotika beroende på svårighetsgrad.
Vid mycket svår divertikulit kan det uppstå ett hål i grovtarmen, vilket leder till ett allvarligt sjukdomsförlopp med bukhinneinflammation. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd som föranleder en akut operation, där man oftast tar bort den sjuka delen av tarmen och anlägger en stomi. Denna stomi kan oftast avlägsnas efter 6-12 månader.
Sena komplikationer
Om man har insjuknat i divertikulit vid ett enda tillfälle är det 20-35 procents risk att ånyo insjukna i divertikulit vid ett senare tillfälle. Vid flera sjukhusvistelser på grund av divertikulit eller vid sena komplikationer, som förträngning i tarmen eller så kallad fistelgång mellan tarmen till urinblåsan eller andra intilliggande organ, finns skäl för att göra en planerad operation, där man tar bort den sjuka delen av tarmen. Denna operation kan man oftast genomföra utan att anlägga en stomi.
Webbinarium om IBD och psykisk hälsa
På Världs IBD-dagen den 19 maj sände Netdoktor ett webbinarium om IBD och psykisk hälsa. Syftet med webbinariet var att belysa ämnet, bryta stigmatiseringen samt ge konkreta tips och råd gällande den psykiska hälsan.
Uppföljning av inflammerade tarmfickor
Efter det att man insjuknat i divertikulit skall man genomgå en tarmundersökning efter 6-12 veckor om det inte gjorts i samband med insjuknandet. Denna kan göras med en sigmoideoskopi eller hellre koloskopi (en undersökning av tjocktarmen med ett mjukt och böjligt instrument), datortomografi av grovtarmen eller en grovtarmsröntgen. Om man efter en sådan undersökning sedan insjuknar i nya divertikulitepisoder behöver man inte undersöka tarmen igen inom de närmaste fem åren, om inga nya symtom tillstöter. Personer med divertiklar rekommenderas ett ökat fiberintag i kosten samt motion vilket anses minska risken får återfall.
