Fakta | Mage & tarm

Bakteriell överväxt i tunntarmen

Faktagranskad av: Athena Adeli, legitimerad läkare, Karolinska Institutet

Uppdaterad den: 2019-04-15
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är bakteriell överväxt i tunntarmen?

Detta är ett tillstånd med överväxt av bakterier och/eller förekomst av andra typer av bakterier än dem som normalt förekommer i den övre delen av mag-tarmkanalen. Tillståndet kallas ibland även ”blind loop syndrome”, eller ”blind tarmslynga-syndromet” på svenska. 

Det är ett förhållandevis sällsynt tillstånd, men det förekommer både hos vuxna och hos barn.

Symtom

Symtom och tecken på bakteriell överväxt beror på hur allvarlig sjukdomen är och den underliggande orsaken. Man kan vara symtomfria eller ha ett eller flera ospecifika symtom som vattnig diarré, orolig mage, uppblåsthet, gaser, magsmärtor eller magobehag.På längre sikt kan det uppkomma tecken på bristsjukdomar och viktminskning.

Annons
Annons

Orsak

I mag-tarmkanalen ryms mer än tio gånger så många mikroorganismer som det finns celler i kroppen. I normala fall finns det minst 500 olika bakteriearter i mag-tarmkanalen. Sammansättningen av bakterier påverkas i mycket liten grad av kosten. Mikroorganismernas typ och mängd är olika i mag-tarmkanalens olika delar.

I vanliga fall finns det inte så mycket bakterier i tunntarmen, men flera omständigheter kan orsaka en ovanligt stor bakterietillväxt. Särskilt människor som har fått delar av magsäcken bortopererad eller som har genomgått en gastrisk bypassoperation löper risk för att utveckla detta tillstånd. Låg produktion av syra i magsäcken kan också medföra att fler bakterier överlever och förs över till tunntarmen. Tillståndet förekommer också oftare hos personer som är tarmopererade sedan tidigare och hos människor med trånga tarmpartier. Det sistnämnda gäller bland annat personer med Crohns sjukdom eller divertikelsjukdom.

Överväxt av bakterier leder till inflammation i tarmen och utlöser olika symtom. Störningar i tarmens näringsupptag orsakas antingen av bristande nedbrytning av näringsämnen eller förändringar i tarmslemhinnan. Minskat fettupptag orsakas av att gallsalter bryts ner av bakterier och den irriterande effekten som fria gallsyror har på tarmslemhinnan. Minskat upptag av kolhydrater orsakas av nedbrytning av tarmbakterierna. Det minskade proteinupptaget orsakas av minskat upptag av aminosyror genom slemhinnan. Även upptaget av B12-vitamin och A-vitamin kan bli lägre, på grund av bakterieöverväxten.

Annons
Annons

 

Diagnos

Det är svårt att ställa den här diagnosen för symtom, tecken och fynd är okarakteristiska. Diagnostiska undersökningar ger inte heller helt tillförlitliga svar. I de flesta fall kommer allmänläkaren att skicka dig vidare till en specialist inom området om du har besvär som ger misstanke om diagnosen.

Olika undersökningar utförs, beroende på vilka andra sjukdomar som läkaren bedömer behöver uteslutas. Blodbrist, anemi, till följd av nedsatt upptag av vitamin B12 kan vara ett tecken på sjukdomen. Både röntgen och endoskopi kan vara aktuellt. Som patient kan man dessutom få lämna olika prover för att se om det föreligger någon form av nedsatt näringsupptag.

I enstaka fall kommer läkaren att besluta om en antibiotikabehandling. Om du blir bättre under och en längre tid efter behandlingen tyder det på att det kan förekomma bakteriell överväxt i tarmen. För att undvika felaktig antibiotikabehandling bör dock denna diagnosmetod undvikas eftersom antibiotikabehandling kan leda till biverkningar som gör magbesvären värre.

Behandling

De viktigaste åtgärderna är behandling av underliggande sjukdom, kostråd, antibiotikabehandling och behandling av inflammation i tarmen.

Behandling av underliggande sjukdom innebär olika åtgärder. Om tillståndet är en biverkning av läkemedelsbehandling, till exempel ett läkemedel som minskar födans transporthastighet genom mag-tarmkanalen, så kan det vara aktuellt att ändra medicineringen eller ge ett läkemedel som ökar tarmrörelserna. Även vid andra tillstånd som fördröjer transporten av föda genom tarmarna kan det vara aktuellt att ge ett läkemedel som stimulerar tarmen till ökad aktivitet. Om orsaken är en tidigare operation kan det vara svårt att göra en ny operation, men det är en möjlighet.

Kostråd är en annan viktig åtgärd. Vissa enheter med experter på den här sjukdomen rekommenderar en kost med lite kolhydrater, högt fettinnehåll och låga fibermängder. Eftersom kolhydrater är bakteriernas huvudsakliga näringskälla är tanken med en sådan kostförändring att minska tillförseln av kolhydrater till bakterierna.

Antibiotika. De flesta med bakterieöverväxt i tarmen behöver behandling med antibiotika. Målet med denna behandling är att minska bakteriefloran för att uppnå symtomförbättring. En effektiv behandling kräver att man tar flera olika typer av antibiotika samtidigt, så att man tar död på olika typer av bakterier. Syftet med antibiotikabehandlingen är inte att göra mag-tarmkanalen steril och bakteriefri, eftersom tarmbakterierna är viktiga för att upprätthålla tarmens normala funktioner. Behandlingens längd beror på symtomen. Om man inte uppnår någon effekt inom 10–12 dagar bör behandlingen ändras eller avbrytas. Även om effekten är snabbt övergående kan känslan av förbättring hålla i sig i månader. Återfall är dock vanliga om orsaken inte åtgärdas.

Inflammationshämmande läkemedel. I allvarliga fall av bakteriell överväxt kan det förekomma inflammation i tjocktarmen och i nedre delen av tunntarmen som påminner om Crohns sjukdom. Då kan det vara aktuellt att använda inflammationshämmande läkemedel.

Prognos

I normala fall går besvären över med behandling. Det finns emellertid en viss risk att besvären kommer tillbaka efter en tid, man räknar med upp till 40 %. Detta gäller särskilt dem som har någon annan sjukdom i tarmen som underliggande orsak. Då blir det aktuellt att pröva nya antibiotikabehandlingar. I vissa fall kan en operation åtgärda stora delar av besvären. Om besvären är så stora att det kan vara aktuellt med kirurgi ska du och din läkare rådgöra om detta tillsammans.

Om sjukdomen inte behandlas finns det risk för att den kan leda till felnäring och undernäring.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons