Fakta | KOL

Behandling vid KOL

Behandlingen av KOL består av såväl läkemedel som andra åtgärder, såsom fysisk träning och vaccination.

Uppdaterad den: 2019-05-14
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Behandlingen i korthet

  • Rökstopp är den viktigaste behandlingen vid KOL.
  • Både läkemedel och fysisk träning kan minska symtomen vid KOL.
  • Influensa- och pneumokockvaccination rekommenderas hos alla patienter med KOL.

Reducera riskfaktorer

Rökstopp

  • Rökstopp är den viktigaste enskilda åtgärden för att förebygga sjukdomen och för att bromsa utvecklingen av KOL.

Andra riskfaktorer

  • Kartläggning och eventuell åtgärd om man misstänker att damm eller ämnen som irriterar luftvägarna:
    • Damm från vägar och trafik
    • Luftföroreningar från brännugnar
    • Passiv rökning
  • Förebygg infektionssjukdomar:
    • Vaccination:
      • Influensavaccin rekommenderas till alla med KOL eftersom influensa kan vara en dödlig sjukdom för dem som har KOL
      • Pneumokockvaccin rekommenderas av samma skäl

Läkemedel vid behandlingen av KOL

Sjukhistorien styr behandlingen

Beroende på hur mycket symtom man har och hur ofta man har drabbats av akuta försämringar finns rekommendationer om hur läkemedelsbehandlingen ser ut;

  • Ofta används en symtomskala för att bedöma hur mycket symtom man har haft. Skalan kallas för CAT, COPD Assessment Test, och är särskilt framtagen för sjukdomen KOL. 
  • Förutom CAT är det viktigt att veta hur många akuta försämringar man har haft och hur många av dem som har krävt sjukhusvård. Man gör det för att bedöma risken för försämringar i framtiden. 

Baserad på de här uppgifterna görs en indelning i följande patientgrupper enligt den internationella organisationen GOLD:

  • Patientgrupp A – lindriga symtom och låg risk:
    • I vanliga fall rekommenderas här luftrörsvidgande läkemedel kontinuerligt eller vid behov och det är inte viktigt vilken typ det är. Ibland kan man behöva testa sig fram för att veta vilket läkemedel som har bäst effekt
  • Patientgrupp B – mycket symtom och låg risk:
    • Här rekommenderas långverkande luftrörsvidgande av antingen beta-2-agonisttyp eller ett antikolinergt läkemedel
  • Patientgrupp C – lindriga symtom och hög risk:
    • Här rekommenderas långverkande luftrörsvidgande av gruppen antikolinerga läkemedel
  • Patientgrupp D – mycket symtom och hög risk:
    • Här rekommenderas långverkande luftrörsvidgande av gruppen antikolinerga läkemedel. Vid mycket andnöd lägger man till luftrörsvidgande läkemedel från gruppen beta-2-agonister. Kortison för inhalation, inhalationssteroider, rekommenderas om man har frekventa försämringsperioder och/eller vid tecken på samtidig astma

Luftrörsvidgande läkemedel 

Beta-2-agonister

Luftrörsvidgande är en grupp läkemedel som minskar obstruktiviteten (förträngningen) i luftvägarna och de fungerar framför allt som symtomlindring för många personer med KOL. Flera långverkande luftrörsvidgande minskar frekvensen av akuta försämringsperioder. Två olika typer av bronkdilaterare används: antikolinergika och beta-2-agonister. Det kan ibland vara nödvändigt att kombinera eller byta preparat för att uppnå bästa möjliga effekt.

Annons
Annons

Beta-2-agonister är läkemedel som påverkar muskulaturen i luftvägarna och gör att förträngningen i luftvägarna minskar. Förutom vid KOL är det ett viktigt läkemedel vid astma. Medicinerna andas in (inhaleras) så att de dras ned direkt i luftvägarna. Det är viktigt att lära sig en god inhalationsteknik för att läkemedlen ska komma i lungorna.

Det finns många olika läkemedel i denna grupp, och de flesta har liknande verkan. Man skiljer mellan dem som har en kort effekt och dem en längre effekt. Exempel på kortverkande medel är salbutamol och terbutalin och på långtidsverkande salmeterol, formoterol, indakterol, olodaterol och vilanterol.

De vanligaste biverkningarna är darrningar, snabb hjärtfrekvens, oro och huvudvärk. 

Annons
Annons

Antikolinerga läkemedel

Också dessa läkemedel inhaleras i luftvägarna. De utvidgar dem genom att få musklerna i bronkerna att slappna av. Ipratropium är ett kortverkande antikolinergt läkemedel och tas ofta vid akuta försämringar med hjälp av en apparat som fördelar läkemedlet i många små delar, en nebulisator. Andra exempel på antikolinerga läkemedel med längre verkan är aklidinium, tiotropium, glykopyrron och umeklidinium. Den vanligaste biverkan är muntorrhet. I sällsynta fall kan patienter få synpåverkan (ackommodationsstörning) och vattenkastningsproblem.

Inhalationssteroider

Inhalationssteroider (ICS, kortison) är inflammationsdämpande läkemedel och används framför allt vid sjukdomen astma. De ska användas med försiktighet hos personer med KOL. Personer som har inslag av astma och/eller har frekventa försämringsperioder kan ha nytta av inhalationssteroider. Exempel på inhalationssteroider är flutikason, beklometason och budesonid. De ges i regel tillsammans med luftrörsvidgande behandling. Om de inte har effekt på försämringarna så rekommenderar man att sätta ut läkemedlet igen eftersom de ger en något ökad risk för lunginflammation.

Syrgasbehandling

Vid mycket allvarlig KOL kan lungfunktionen påverkas så att lungorna inte längre kan ta upp så mycket syre som kroppen behöver och inte heller tillräckligt mycket vädra ut koldioxiden som är kroppens "avgas". Behandling med syrgas kan då behövas och har visat sig förbättra symtom och förlänga överlevnaden vid KOL. Syrgasbehandling kan utföras på olika sätt, beroende på patientens symtom och önskemål. De flesta använder både stationär och bärbar syrgastillförsel. Vanligtvis har man en stationär apparat hemma. Vanligtvis tillförs syrgasen via en slang kopplad till näsan. Syrgasbehandlingen brukar rekommenderas 24 timmar per dygn och minst 16 timmar per dygn.

Antibiotika

Ett av de allvarligaste problemen vid KOL är att man kan få frekventa försämringsperioder, även kallat exacerbationer. Orsaken härtill är bland annat att lungorna är skadade och därför mer utsatta för infektion. Dessutom har en allvarlig sjukdom som KOL i sig själv en negativ inverkan på immunförsvaret. Därför är det viktigt att alla som har KOL får influensavaccin årligen.

Symtom på en försämringsperiod kan vara hosta, ökad andfåddhet, ökad och gulfärgad slemproduktion och ibland feber. Exacerbationerna orsakas oftast antingen av virus eller av bakterier. Behandling med kortison och antibiotika kan behövas och man rekommenderar kontakt med sjukvården vid försämringsperioder. Vid allvarliga försämringsperioder kan behov finnas för inläggning och behandling på sjukhus.

Andra läkemedel

  • Fosfodiesteras-4 inhibitor med antiinflammatorisk verkan (roflumilast). Kan övervägas hos patienter som har frekventa försämringsperioder trots optimal behandling och har tecken på kronisk luftrörsinflammation.
  • Hostdämpande mediciner?
    • Hostreflexen är en viktig beskyddande mekanism, och hostdämpande mediciner rekommenderas inte vid KOL
  • Slemlösande läkemedel
    • Åsikterna om nyttan av slemlösande läkemedel går något isär. Studierna har inte visat någon större effekt på symtom, men läkemedlen, till exempel acetylcystein, kan möjligen minska antalet försämringsperioder

Träning

Fysisk aktivitet rekommenderas som en del av behandlingen, hos alla patienter med KOL. Träningsprogram ökar uthållighet och livskvalitet vid KOL, och minskar andnöd och trötthet. Såväl uthållighetsträning (såsom cykling, springning, simning) som styrketräning av enskilda muskler och muskelgrupper rekommenderas. Träningsprogrammet bör involvera de stora muskelgrupper som har betydelse för dagliga aktiviteter, speciellt lår- och höftmuskulaturen. Detta utförs mest effektivt genom gång eller cykling. Träning av armmuskulaturen är också till nytta eftersom många upplever andningssvårigheter när de använder armarna. Läs mer om fysisk aktivitet vid KOL.

Behandlingsplan

Vid KOL rekommenderas att läkare eller sjuksköterska gör en skriftlig behandlingsplan där man sätter upp mål för behandlingen och hur de ska uppnås. I behandlingsplanen kan man också skriva upp sina läkemedel för KOL och hur man ska göra vid försämringsperioder.

Multisjuklighet

KOL är ofta kombinerad med andra sjukdomar, till exempel hjärtsjukdomar, benskörhet, diabetes med flera. Man brukar ibland kalla detta multisjuklighet. Dessa samtidiga sjukdomar kan finnas i alla svårighetsgrader av KOL men blir allvarligare när man har en svår KOL. Läkaren måste alltid ta hänsyn till de samtidiga sjukdomarna och undersöka och behandla dessa. 

Kirurgiska åtgärder vid KOL

Kirurgisk behandling för KOL är ovanlig, men i mycket speciella situationer kan det bli aktuellt. Dessutom pågår för närvarande utveckling av metoder där man genom "titthålsbehandling" i luftrören (bronkoskopi) kan stänga av de sämst fungerande delarna av lungan. I mycket speciella situationer hos yngre patienter med KOL som slutat röka kan man ibland överväga lungtransplantation.

Rehabilitering

  • Rehabiliteringsprogram rekommenderas till alla KOL -patienter med misstänkt nedsatt fysisk kapacitet:
    • Fysisk träning är till nytta för patienter i alla stadier av KOL. Förbättrar fysisk kapacitet, minskar också dyspné och utmattningsbesvär
    • Konditions- och styrketräning kan med fördel kombineras 
    • Studier tyder på positiva effekter även efter lätta träningsprogram
    • Regelbunden fysisk aktivitet, med promenader är viktigt att rekommendera
    • Träning av andningsmuskulaturen ger förbättring vad gäller andfåddhet, trötthet, livskvalitet och förmåga att andas med sluten mun
    • Det finns starkt stöd för att andningsgymnastik i perioder om minst fyra veckor, med eller utan psykologiskt stöd, lindrar andfåddhet och trötthet, samt förbättrar livskvaliteten för patienter med KOL
  • Rehabiliteringsprogram bör också innehålla:
    • Rökavvänjningsprogram, om det är aktuellt
    • Näringsrådgivning
    • Sjukdomsinformation – om sjukdomen och behandlingen

Annons
Annons
Annons