Lungtransplantation

Den första lungtransplantationen i världen utfördes av James Hardy i USA 1963 men resultaten av de första lungtransplantationerna var dåliga, liksom resultaten av andra transplantationer som gjordes under samma tidsperiod. En utveckling av både teknik och medicinsk behandling under början av 1980-talet, medförde att resultaten kunde förbättras. Idag är 1-årsöverlevnaden efter lungtransplantation ca 80 %.

Lungtransplantation är idag en etablerad behandling för svåra kroniska lungsjukdomar. Trots det utförs lungtransplantation i en relativt begränsad omfattning. Totalt hade ca 26 000 lungtransplantationer utförts i världen t o m juni 2007, vilket kan jämförs med en motsvarande siffra på &gt 80 000 för hjärttransplantation. Under 2007 rapporterades 2712 lungtransplantationer till International Society for heart &amp lung transplantation (ISHLT) och av dessa utfördes 43 i Sverige. Bristen på organ utgör ett mycket stort problem och innebär att en del patienter avlider i väntan på transplantation.

I Sverige utförs lungtransplantation vid Universitetssjukhuset i Lund samt vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Orsaker till lungtransplantation

Lungtransplantation utförs som behandling av allvarliga kroniska lungsjukdomar.&nbsp För patienter med sådana sjukdomar är den förväntade överlevnaden i allmänhet mindre än 3 år utan transplantation. Till allvarliga lungsjukdomar hör bland annat -1-antitrypsinbrist, som är en ärftlig sjukdom, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) som framför allt orsakas av rökning och den medfödda sjukdomen cystisk fibros. På grund av uppkomsten av emfysem, blåsbildning i lungvävnaden, leder sjukdomarna till en successivt försämrad lungfunktion.

Utredning

Utredningen inför lungtransplantation är omfattande och inkluderar bland annat undersökningar av lungfunktionen, röntgenundersökningar av lungorna, arbetsprov, koronarangiografi (röntgen av hjärtats kranskärl), ekokardiografi (ultraljudsundersökning av hjärtat), blodgruppering, vävnadstypning, njurfunktionsundersökning samt utredning av eventuella virussjukdomar såsom HIV och hepatit B och C. Vidare utvärderas andra behandlingsmöjligheter.

Omständigheter som talar emot lungtransplantation

Rökning innebär en påtaglig riskökning vid lungtransplantation. Av den anledningen krävs total rökfrihet under minst 3 månader före transplantationen. Sjukdomar relaterade till rökning, framför allt KOL, utgör dock en vanlig orsak till lungtransplantation. I övrigt, utgörs kontraindikationer till lungtransplantation, det vill säga omständigheter som talar emot en eventuell transplantation, av allvarliga virussjukdomar såsom HIV, cancer samt vissa andra allvarliga sjukdomstillstånd. Vidare innebär osteoporos (benskörhet), en del neurologiska sjukdomar, kraftig övervikt samt behov av respiratorvård en förhöjd risk vid lungtransplantation och kan, beroende på svårighetsgrad, i vissa fall utgöra hinder för en lungtransplantation.

Metod

Vid lungtransplantation, transplanteras ibland en lunga, så kallad enkelsidig transplantation. Vanligen transplanteras dock båda lungorna från en donator, så kallad dubbelsidig lungtransplantation. Dubbelsidig lungtransplantation ger i allmänhet en bättre lungfunktion än enkelsidig lungtransplantation och är därför att eftersträva, i synnerhet till unga människor. Vid enstaka tillfällen genomförs även kombinerad hjärt-lungtransplantation. Lungtransplantation kan utföras med lungor från avliden eller levande donator. Lungtransplantation med levande donator är emellertid sällsynt. Under 2006 rapporterades totalt 5 lungtransplantationer med levande donator i världen till ISHLT.

Behandling

Efter transplantationen utgör sjukgymnastik en mycket viktig del av behandlingen. Den automatiska hostreflex som normalt skyddar lungorna mot ansamling av slem och partiklar, fungerar inte efter en transplantation. Vidare kan andningen tidigt efter transplantationen försämras på grund av smärta i operationsområdet. Intensiv sjukgymnastik är därför av mycket stor vikt för att undvika problem med infektioner som annars kan uppstå. För att förhindra avstötning ges immunhämmande mediciner. Vanligen kombineras flera immunhämmande preparat. Den immunhämmande behandlingen är livslång. Risken för avstötning är emellertid som störst i början efter transplantationen, varför den immunhämmande behandlingen är som mest intensiv under denna period.

Komplikationer

Tidiga komplikationer består framför allt av blödning relaterat till operationen, infektioner samt akut avstötning. I ett senare skede finns risk för kronisk avstötning, bronchiolitis obliterans (BOS). Risken att drabbas av kronisk avstötning har tidigare varit stor, ca 50 %, men bättre immunhämmande behandling har medfört att risken minskat. I övrigt, förekommer, precis som vid andra transplantationer, en påtaglig risk för kronisk njursvikt samt en ökad risk för cancer.

Sammanfattning

Lungtransplantation är idag etablerad behandling för svåra kroniska lungsjukdomar. Bristen på organ innebär dock att lungtransplantation endast utförs i mycket begränsad utsträckning. Resultaten vid lungtransplantation blir successivt bättre. Andelen patienter som drabbas av kronisk avstötning har på senare tid minskat, vilket medfört en förbättrad långtidsöverlevnad hos de lungtransplanterade. Effektiv behandling mot kronisk avstötning saknas dock i dagsläget.

Referenser:

1.&nbspJohansson C, Tufvesson G. Transplantation. 2002, Studentlitteratur: Lund.
2.&nbsphttp://www.ishlt.org/registries
3.&nbspHartwig MG, Davis RD. Surgical considerations in lung transplantation: transplant operation and early postoperative management. Respir Care Clin N Am. 2004 Dec10(4):473-504. Review.