Intervju | KOL

Försämrad kondition var första symtomet på KOL

Vid 39-årsåldern fick Arne Andersson diagnosen KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom. Ett liv som rökare sedan tonåren har satt sina spår. Arne berättar för Netdoktor att han försöker ta en dag i taget men erkänner samtidigt att han inte kan undvika att känna en viss sorg för att ha ådragit sig sjukdomen.
Annons

– Det är såklart jättetråkigt att få veta att man har en sjukdom som i högsta grad påverkar livskvalitéten. Under jobbiga, kalla vintrar är det till exempel extremt jobbigt att andas, säger Arne Andersson.

Det var när han var 36-år gammal som han började märka att allt inte riktigt var som det skulle. Han berättar bland annat att helt plötsligt var konditionen inte vad den tidigare varit, men till en början trodde han dock att det hade förklarliga orsaker.
– Ja till och börja med insåg jag att jag inte längre är en tonåring. Jag började närma mig 40-strecket och dessutom rökte jag ju så det fanns yttre faktor som jag ansåg kunde förklara min försämrade kondition. Då detta uppmärksammades tänkte jag bara att det är dags att ta tag i träningen igen.

Dålig kondition första tecknet

Men trots återupptagen träning så kände han sig ändå bara mer och mer andfådd och infektionsbenägen. Han blev allt oftare förkyld och då små ansträngningar som att gå i trappor och dylikt var jobbigt beslutade han sig för att uppsöka läkare.
– Jag insåg ju att det var något som var på tok. Jag blev allt tröttare och hade även börjat tappa aptiten en aning. Konstigt nog slog det mig däremot aldrig att det kunde röra sig om KOL, eftersom de allra flesta som drabbas av den sjukdomen är något äldre än vad jag är. Min främsta misstanke var kanske att jag hade fått astma eller något liknande.

Annons
Annons

När läkaren lyssnade på Arnes lungor, uppmärksammade läkaren att det lät som emfysem och gav då Arne en remiss till en specialist. Efter att ha genomgått diverse undersökningar fick han så till slut veta att inflammatoriska förändringar och emfysem hade lett till förträngda luftrör och förstörda lungblåser. Läkarna konstaterade inte bara att Arne hade KOL utan även att han brist på enzymet alfa 1-antitrypsin, som är ett äggvite som skyddar kroppen mot nedbrytande substanser. Denna brist är ärftlig och innebär en ökad risk för att drabbas av KOL och processen påskyndas och försvåras ytterligare av rökning, vilket kan förklara att sjukdomsförloppet gick väldigt snabbt för Arne.
– Det var tragiskt att få det svart på vitt att min lungkapacitet hade försämrats så pass kraftigt vid relativt ung ålder. Jag insåg att det första jag behövde komma till rätta med var rökning. Helt plötsligt stod hela min hälsa på spel, så det var inte mycket att orda om. Jag slutade röka omedelbart.

Jobbigt både psykiskt och fysiskt

Han medger att detta var en mycket tuff tid rent mentalt. KOL-diagnosen påverkade hans psykiska hälsa mer än vad han hade kunnat förutse.
– För det första lägger man nog väldigt lätt en stor skuld på sig själv. Alla vet ju om att rökning inte är bra för hälsan men trots det fortsatte jag under så pass många år. Det gamla ordspråket ”det händer inte mig” passar in rätt bra i detta sammanhang. Jag ville inte tänka på vilka konsekvenserna kunde bli av konstant rökning. Att jag dessutom har en ärftlig brist på alfa 1-antitrypsin gjorde ju inte heller saker och ting bättre. Men, efter att ha sörjt detta ett tag inser man att livet går vidare och man får försöka göra det bästa av situationen.

Förutom att omedelbart sluta med rökningen består behandlingen främst av olika läkemedel som vidgar luftrören och förbättrar förmågan att leda luften. Arne berättar att läkemedlen hjälper en aning men ser samtidigt en risk med att de inte kommer förhindra att sjukdomsförloppet fortsätter.
– Det finns en viss risk att jag kommer behöva en lungtransplantation i framtiden. Men just nu försöker jag att inte tänka så mycket på vad som kommer hända i framtiden utan jag försöker verkligen anstränga mig för att ta en dag i sänder. Jag har märkt att det bara medför mer onödig oro att gå omkring och gräma sig över vad som kan komma att ske i framtiden.

Annons
Annons

Hur påverkar sjukdomen din vardag?

– Med hjälp av läkemedlen och kontinuerlig syrgasbehandling klarar jag av vardagen någorlunda. Jag försöker leva så sunt som jag bara kan, jag undviker allt som har med rökning att göra, jag har slutat dricka alkohol och så rör jag på mig mer kontinuerligt nu. KOL-diagnosen har definitivt förändrat hela mitt liv och min levnadsstil. Dock är det fortfarande så att kraftiga ansträngningar är påfrestande och gör mig fortfarande lätt andfådd. Men som sagt, jag vill inte spekulera för mycket i vad som kan komma att hända framöver utan nu fokuserar jag främst på att ta hand om mig själv och leva så bra jag bara kan, avslutar Arne Andersson.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons