Intresseområden sparade.
Tack, din epostadress är nu registrerad.
Fakta | Astma

Läkemedelsbehandling vid astma

Målet med astmabehandlingen är att man är besvärsfri och kan vara fysiskt aktiv utan begränsningar. Dessutom förebygger en god astmabehandling farliga försämringar i astma.


Uppdaterad den: 2021-05-19

astma
Annons

Astma och läkemedel

Astma är en sjukdom med en kronisk inflammation i luftvägarna som gör att luftvägarna reagerar genom att dra ihop musklerna i de mindre luftvägarna om de irriteras. Det kan till exempel vara allergier, kall luft eller föroreningar i luften. Till följd så blir luftrören trånga vilket den sjuke upplever som andfåddhet. Det bildas dessutom ofta onormala mängder slem, något som förstärker problemet.

Behandlingen består av åtgärder för att förebygga en försämring av astman och läkemedelsbehandling. De förebyggande åtgärderna består ofta av att undvika saker som irriterar luftvägarna. De läkemedel som används för att behandla astma motverkar inflammationen och slappnar av musklerna i luftvägarna.

Målet med all astmabehandling är att man ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Detta innebär en normal eller så god lungfunktion som möjligt, god fysisk prestationsförmåga och låg risk för akut och allvarlig försämring. Ett mål är också att biverkningarna av behandlingen ska vara minimala.

Annons
Annons

Hur tas läkemedlen?

Den viktigaste delen av behandlingen utgörs av mediciner som andas in, inhaleras. Dessa kommer direkt ned i lungorna och verkar precis där de behövs medan det inte kommer så mycket medicin till resten av kroppen. Inhalationsläkemedel kommer ofta i antingen en sprejform eller i pulverform.

Till de flesta rekommenderas i första hand behandling med läkemedel i pulverform för inhalation. Inhalationen görs med hjälp av en särskild apparat som kallas pulverinhalator. Pulverinhalatorer är förhållandevis enkla att använda och barn ända ner till fem till sex års ålder kan använda dem. En pulverinhalator innehåller flera doser och avger automatiskt en enda dos varje gång den används. Den har ofta även ett räkneverk som visar hur många doser som finns kvar.

Vissa patienter kan inte använda pulverinhalatorer. Det kan vara personer som har svårt att dra in pulvret på grund av ålderdom eller nedsatt lungfunktion. Det kan då vara aktuellt att använda en inhalationssprej som skickar läkemedlet ner i lungorna i form av så kallade aerosoler. Nackdelen med en inhalationssprej är att läkemedlet kommer ut när man trycker på knappen, och inandningen måste ske precis när läkemedlet kommer ut. En del tycker att det är svårt att lära sig använda inhalationssprej och dessa apparater används ofta felaktigt. Med hjälp av en spacer, en andningsbehållare, kan man undvika problemet. Spacern fylls först med läkemedlet i gasform. Därefter kan patienten andas in och ut som vanligt genom behållaren och på så vis få i sig läkemedlet.

En annan metod som inte används särskilt ofta är nebulisatorer. En nebulisator fungerar genom att omvandla läkemedlet från vätskeform till ett dimmoln så att det kan inandas. 

Olika läkemedel

Inhalationssteroider

Kortikosteroider är inflammationsdämpande läkemedel som kommer i olika former, såsom tabletter, sprutor och inhalationer. Kortikosteroider som inhaleras, inhalationssteroider, är hörnstenen i all astmabehandling. De har långvarig effekt, förhindrar försämringar och förebygger farliga astmaanfall. Läkemedlen har ingen direkt effekt och det kan ta flera dagar från det att patienten börjar med medicinen tills det verkar.

Ofta kombineras kortikosteroider med långverkande luftrörsvidgande (se nedan). I Sverige finns idag olika kombinationspreparat med både inhalationssteroid och långverkande luftrörsvidgande.

Biverkningar vid användning av inhalationssteroider är ovanliga men hosta, halsirritation och samt svampinfektioner i munhåla och svalg kan förekomma. För att förebygga svampinfektioner i munnen är det viktigt att skölja munnen efter inhalation. 

Exempel på inhalationssteroider är budesonid, flutikason, beklometason, ciklesonid och mometason.

Luftrörsvidgande, beta-2-agonister

Luftrörsvidgande, eller beta-2-agonister, spelar en viktig roll i behandlingen av astma. Dessa mediciner verkar genom att minska spänningen i luftrörens muskler, vilket leder till att luftrören öppnas. Det finns både kortverkande preparat, som har effekt i 4–6 timmar, och långtidsverkande preparat som har minst 12 timmars verkan. Alla kortverkande luftrörsvidgande har snabb effekt och är bra att använda om man märker att man har astmasymtom. Vid ett allvarligt astmaanfall kan man ge kortverkande luftrörsvidgande flera gånger. De långtidsverkande typerna är framför allt tänkta att användas så man inte behöver de kortverkande. Vissa långtidsverkande preparat har också snabb effekt, såsom läkemedlet formoterol. Sådana kan därför också användas för att lindra astmasymtom snabbt, men det är viktigt att inte överskrida maximal dagsdos.

De vanligaste biverkningarna är skakningar, oro och huvudvärk. Hög eller oregelbunden hjärtfrekvens kan förekomma men är inte farlig hos för övrigt hjärtfriska.

Exempel på kortverkande luftrörsvidgande är salbutamol och terbutalin. Exempel på långverkande luftrörsvidgande är formoterol, salmeterol, indakaterol, glykopyrron, vilanterol och olodaterol.

Leukotrienantagonister

Leukotrienantagonister verkar genom att dämpa inflammationen luftrören. Läkemedlet som finns heter montelukast och finns som tablett, tuggtablett och granulat (pulver). De kan användas tillsammans med inhalationssteroider och luftrörsvidgande.

De vanligaste biverkningarna är huvudvärk, ökad rörlighet och buksmärta.

Övriga läkemedel

Om astman inte går att kontrollera med hjälp av inhalationssteroider, luftrörsvidgande och/eller leukotrienantagonister kan andra läkemedel prövas. Det finns läkemedel som motverkar kroppens antikroppar som är kopplade till allergi. Teofyllin verkar genom att muskulaturen i bronkerna slappnar av så att öppningen blir större. Även en annan typ av luftrörsvidgande, antikolinergika, kan prövas. Hos personer med allergisk astma som inte får god kontroll med vanliga astmaläkemedel kan immunterapi/allergivaccination prövas. Traditionellt ges sådan behandling i sprutform med ökande dos av det allergiframkallande ämnet. Numera har det också tillkommit tabletter som kan tas mot gräspollenallergi och husdammskvalster.

Annons
Annons

Behandlingstrappa

Det innebär att man startar behandlingen på steg 1. Om behandlingen på steg 1 inte räcker för att få sjukdomen under kontroll, eller om man har svårare besvär från början, går man till nästa steg eller ännu ett steg högre. Om symtomen är under kontroll under lång tid kan man gå tillbaka till ett trappsteg lägre. Tanken är att hitta den minsta dos som är verksam, så att man får en god symtombehandling med minsta möjliga biverkningar.

Trappan används också så att patienten på egen hand, enligt en skriftlig behandlingsplan från läkaren, exempelvis kan gå upp ett steg om denne upplever en tillfällig försämring av astmabesvären (till exempel i samband med förkylning).

Vilka läkemedel som finns på varje steg i astmatrappan varierar från patient till patient. Behandlingen skräddarsys så att den är anpassad efter den enskilda patientens behov. Astmatrappan beskrivs närmare längre fram i informationen.

Astmatrappan

I samtliga steg rekommenderas att man har tillgång till kortverkande luftrörsvidgande (beta-2-agonist) som har en snabbt insättande effekt, såsom terbutalin eller salbutamol. 

Steg 1

På steg 1 börjar man med en luftrörsvidgande, beta-2-agonist. Denna används vanligen inte regelbundet utan endast när astmasymtom uppstår, till exempel hosta och pipande ljud i bröstet. Det kan också vara aktuellt att använda detta läkemedel före fysisk aktivitet, till exempel vid ansträngningsutlöst astma eller före vistelse i kall luft. I de flesta fall handlar det om en kortverkande luftrörsvidgande som har effekt i cirka fyra timmar.

Nyare riktlinjer rekommenderar att alltid ta inhalationssteroider när man behöver kortverkande luftrörsvidgande för att få bättre symtomkontroll och lägre risk för att få (allvarliga) astmaförsämringar. Man kan i så fall ta en inhalator som har såväl luftrörsvidgande läkemedel och kortison i sig eller så tar man en inhalation med kortison varje gång man tar luftrörsvidgande läkemedel. En vanlig inhalator som innehåller såväl luftrörsvidgande och inhalationssteroid innehåller kombinationen budesonid och formoterol.

Steg 2

På steg 2 rekommenderas en kombination inhalationssteroider och luftrörsvidgande. Vanligen rekommenderas en fast kombination av långverkande luftrörsvidgande (till exempel formoterol) och inhalationssteroid. Ett alternativ är två olika inhalatorer, en med inhalationssteroid och en med kortverkande luftrörsvigande vid behov. Därmed överensstämmer behandlingen på steg 2 

Steg 3

På steg 3 rekommenderas en låg till medelhög dos av inhalationssteroid tillsammans med långverkande luftrörsvidgande. Kortverkande luftrörsvidgande eller långverkande luftrörsvidgande med snabbt insättande effekt (formoterol) tas vid behov. Den högsta dosen av formoterol är 36 mikrogram per dygn.

Steg 4

På steg 4 rekommenderas inhalationskortikosteroider i medelhög till hög dos, långverkande luftrörsvidgande med eller utan tillägg av leukotrienantagonist. Kortverkande luftrörsvidgande eller långverkande luftrörsvidgande med snabbt insättande effekt (formoterol) tas vid behov. Den högsta dosen av formoterol är 36 mikrogram per dygn.

Steg 5

Steg 5 är högsta steget i trappan, det vill säga den starkaste astmabehandlingen. Denna nivå motsvarar steg 4 men med tillägg särskild behandling, såsom behandling som motverkar vissa antikroppar eller tillägg av särskilda hjälpmedel.

Allergier

Om effekten av standardbehandlingen inte fungerar tillräckligt bra, är det möjligt att prova hyposensibiliserande behandling (allergivaccin, immunterapi). Traditionellt har sådan behandling gjorts med injektioner av ökande mängder av de allergiska substanserna (allergener). Numera finns det också tabletter mot gräspollenallergi och husdammskvalster.

Uppföljning

Det är mycket viktigt att följa upp läkemedelsbehandlingen. Det viktigaste är att symtomen minskar och att man mår bra. Det krävs ofta en del besök till sjukvården för att se till att astmabehandlingen är korrekt – inte för lite, men inte för mycket läkemedel. Astman är inte under kontroll om man har symtom under dagen mer än två gånger i veckan, vaknar på grund av astma, behöver luftrörsvidgande på grund av symtom eller känner sig begränsad i fysisk aktivitet på grund av astma.

Oftast görs en uppföljning genom att mäta luftflödet med spirometri, där man med hjälp av en dator kan bedöma om luftrören är trånga. Om behandlingen är framgångsrik hittar man inga tecken på trånga luftrör vid en sådan undersökning. 

Det kan vara en god idé att föra dagbok om man har svårt att identifiera faktorer som gör att astman försämras.


Du har valt bort en eller flera kakor vilket kan påverka viss utökad funktionalitet på siten.

Annons