Fakta | PMS

Premenstruella besvär (PMS) och premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS)

Sedan man för 80 år sedan för första gången beskrev ”premenstruell tension” har man försökt att på olika sätt definiera symtomen och vad som utlöser dem. Idag kan man säga att de flesta kvinnor på något sätt känner av sin menscykel.

Uppdaterad den: 2011-10-11
Författare: Birgitta Segebladh, överläkare vid kvinnokliniken Akademiska Sjukhuset Uppsala samt Mödrahälsovårdsöverläkare i Uppsala Län

Annons

Tre till fem procent av alla kvinnor har så pass uttalade symtom att det kan betecknas som den svåra formen, som kallas premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS). Tjugo till trettio procent har en mildare form, PMS.

Orsaker

Man vet inte fullt ut vad som är orsaken till att vissa kvinnor får mer och andra mindre besvär veckan före mens. Många olika hormoner har studerats och nivåer av dem har mätts utan att man har kunnat se någon skillnad mellan kvinnor med respektive utan PMDS. Vad man gemensamt kan säga idag, är att det krävs en ägglossning och därefter en produktion av gulkroppshormon (progesteron) från äggstocken för att kvinnan ska känna av de klassiska symtomen.

Symtom

De vanligaste besvären som kvinnor beskriver är fysiska symtom som svullnad i magen, spända bröst, trötthet, ökad aptit och sömnbesvär. Det är inte heller ovanligt med muskelvärk, ledvärk och mer huvudvärk veckan före mens. Det kan även, för den med mildare former av PMS, vara vanligt att man känner sig mer nedstämd eller mer labil i humöret. För kvinnan med PMDS är det nedstämdhet, ångest, irritabilitet och humörsvängningar som är de svåra symtomen.

Annons
Annons

Diagnos

För att med säkerhet ställa diagnosen premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) bör den drabbade kvinnan under två menscykler notera sina besvär dag för dag. PMDS har många symtom gemensamt med depression, men även andra sjukdomar. Det är därför viktigt att kunna se att symtomen inte är en cyklisk försämring av en grundsjukdom.

Prognos

De allra flesta kvinnor beskriver att det är i åren runt 35 och framåt som besvären upplevs som värst, men att det sedan blir bättre efter 45 års ålder. Orsaken till detta är att ju närmare sitt klimakterium kvinnan kommer desto färre ägglossningar har hon och därmed  bildas inget gulkroppshormon, som är den utlösande faktorn.

Behandling

Den vanligaste behandlingen idag är så kallade SSRI-preparat, det vill säga de moderna antidepressiva läkemedlen. Många års studier har visat god effekt av dessa preparat, även när de tas intermittent (oregelbundet återkommande) i den period av månaden som kvinnan upplever symtomen. För en del kvinnor kan p-piller fungera som behandling, men det är inte tillräckligt bra för de flesta. På senare år har p-piller med en annan form av gulkroppshormon gett vissa indikationer på att det skulle kunna fungera vid mildare former.

Vid mycket uttalade besvär kan en behandling ges som tillfälligt tar bort ägglossningen och därmed gulkroppshormonproduktionen. Tyvärr ger den istället liknande besvär som i klimakteriet, eftersom även östrogenet försvinner. För att motverka detta har olika tilläggsbehandlingar med östrogen prövats som kan ha god effekt. Dock kan denna behandling endast användas under en begränsad tid och av specialist som är väl införstådd i diagnostik och behandling av PMDS. Det finns idag inga vetenskapliga bevis för att alla de olika typer av vitaminer och liknande som tidigare har rekommenderats verkligen fungerar.

Förebyggande råd: Det finns i princip inget sätt att förebygga symtomen. Däremot beskriver många kvinnor att de genom att känna igen sina besvär kan hantera olika svåra situationer. Många kvinnor upplever att olika träningsformer har hjälpt dem att må lite bättre i perioder.

Annons
Annons

Annons
Annons