Flytningar i underlivet

Orsaker till flytningar

Miljön i slidan är mycket speciell. Kvinnor i fertil ålder (mellan puberteten och klimakteriet) producerar hormonet östrogen, som dels stimulerar slidans slemhinna att växa sig tjockare (cellerna blir fler), dels till en ökad utsöndring av glykogen (ett slags socker) in till slidan. Glykogenet fungerar som näring till mjölksyrebakterier som då tillväxer.

När mjölksyrebakterierna (laktobacillerna) bryter ner glykogen bildas mjölksyra (laktat), och pH-värdet (surhetsgraden) i slidan sjunker då från ca 5.5 till 3.5 - 4.0, det vill säga miljön blir surare. Det låga pH-värdet fungerar som ett infektionsskydd, eftersom det är få andra bakterier förutom laktobaciller som överlever i den sura miljön. Om inte slidan hade haft detta skydd skulle sjukdomsframkallande bakterier lätt kunna infektera livmodern och därmed hota kvinnans hälsa. Det finns en del frågor som man inte riktigt vet svaret på. Hur får flickan sina laktobaciller? Troligen från sin mamma redan vid födelsen. Har alla kvinnor samma sorts laktobaciller? Nej, men mycket talar för att det är några arter som är gemensamma. Om flickan får sina laktobaciller redan vid födelsen – vad händer med laktobacillerna sedan? Ja, det vet man inte säkert, men troligen finns de kvar i små mängder.

Under en menscykel varierar flytningen. Under de första 2 veckorna produceras östrogen som gör att slidans sekret blir rikligare och lite tjockare, och färgen är då vit. I samband med ägglossningen utsöndras ett genomskinligt sekret, nästan som äggvita. Flytningen har en syrlig lukt som påminner om yoghurt. Efter ägglossningen utsöndrar kvinnan både östrogen och progesteron (gulkroppshormon). Då ändrar slidans sekret igen, så att flytningen blir mera gulaktig och segare.

LÄS OCKSÅ:  Endometrios - smärta vid menstruationer och samlag

Symtom vid vaginala flytningar

Vad kan ändra flytningen utan att det är något fel?

Graviditet

Vid en graviditet sker ofta (speciellt i början) en tillväxt av slemhinnan i slidan och glykogenproduktionen ökar så att pH-värdet kan bli ännu lite lägre (surare). Den rikliga men normala sekretionen kan upplevas litet besvärande

Amning

Under amningsperiodens första månader producerar kvinnan ytterst litet östrogen. Det gör att laktobacillerna minskar och pH-värdet blir högre och slemhinnan tunnare. Slemhinnan blir mera skör och vid samlag kan det göra ont och till och med blöda litet.

P-piller

Om kvinnan äter p-piller, så hämmas ägglossningen och flytningens normala variation (se ovan) försvinner.

P-stav eller hormonspiral och minipiller

Dessa preventivmedel innehåller inte syntetiskt östrogen som finns kombinerade p-piller utan bara syntetiskt progesteron (gestagen). För de flesta kvinnor märks ingen skillnad, men hos cirka fem procent kan progesteron blockera östrogenets effekt i slidan. Slemhinnan i slidväggen blir därför tunnare och vid samlag kan det svida och kännas torrt.

Spiral

För de flesta kvinnor ändras inte flytningen av en kopparspiral, men hos en liten grupp kan livmoderhalsen bli irriterad och producera flera vita blodkroppar. Detta gör att flytningen kan blir lite färgad och rikligare.

Antibiotika

Om man äter antibiotika på grund av till exempel halsfluss eller urinvägsinfektion, så kan det påverka flytningen. Antibiotika utsöndras i slidan och hämmar laktobacillerna så att de näst intill försvinner. Flytningen ändras sig då och det är lätt att svamp kan få fäste.

Samlag

Vid samlag kan sädesvätska göra att pH-värdet i slidan stiger kortvarigt. Syftet med detta, är att spermierna har svårt att klara sig i den sura miljön som slidan har. Det förhöjda pH-värdet är bara kortvarigt, men kan innebära att slidan får en annan lukt just vid dessa situationer.

Sjuklig flytning

Candida (svamp)

Vid svamp är flytningen oftast grynig, nästan som keso, men den kan även vara mycket tunnflytande som vatten. Svampinfektion i underlivet ger ofta även besvär av klåda och sveda i slidöppningen.

Tricomonas

Trikomonas är en idag i Sverige ovanlig sexuellt överförbar infektion som inte ger mannen några symtom, men hos kvinnan kan den ge olika besvär. I lindrig form ger den endast lite illaluktande flytning, men ibland är flytningen riklig och illaluktande. Flytningen kan vara gulbrun men även blodblandad. Klåda och urinträngningar kan förekomma.

Bakteriell vaginos

Denna mycket vanliga bakterierubbning ger en sparsam flytning som är illaluktande. Det märks mest strax efter mens och efter samlag, när pH-värdet är lite högre än vanligt. Det är vanligt att kvinnor som har bakteriell vaginos tycker att det känns torrt i slidan och i öppningen Ibland är sveda i slidöppningen det enda symtomet.

Klamydia och gonorré

Infektionen finns i livmoderhalsen och ger oftare symtom i form av smärtor eller mellanblödningar än förändrad/ökad flytning.

Streptokockinfektion

Hos mycket unga flickor och hos kvinnor som slutat menstruera kan halsflussbakterier (streptokocker) ge flytningar som kan ha inslag av blod.  Slidöppningen blir irriterad.

Flytningar hos äldre kvinnor

Kvinnor som inte längre menstruerar saknar östrogent hormon och slidans väggar blir därför sköra. Laktobacillerna som är slidans försvarare saknas. Tarmbakterier kan lätt föröka sig och ge upphov till besvär. Om flytningar uppstår, är de gula eller blodblandade och kan vara illaluktande. Trängningar till vattenkastning är inte ovanligt.

Diagnos och undersökning vid vaginala flytningar

För säker diagnos behöver gynekologisk undersökning utföras. Läkaren kontrollerar flytningens pH-värde och tar lite sekret för undersökning i mikroskop. I vissa fall tas prov för bakterieodling.

Behandling av vaginal flytning

Behandlingen av vaginala flytningar måste rikta sig mot den specifika orsaken, se ovan. Läkare (främst gynekolog) kan ge vägledning och behandling.

Det finns en del receptfria preparat med tveksam effekt, exempelvis produkter som innehåller mjölksyra, för att sänka pH-värdet och återställa balansen. Om kvinnan har illaluktande flytning, kommer mjölksyran att kortvarigt få lukten att försvinna.

Man har provat behandling med mjölksyrebakterier, både i tablettform och som slidstavar eller indränkt i tamponger. Tyvärr vet man inte vilken sorts laktobacill som är den bästa och inte heller om samma laktobacillarter ska tillföras alla kvinnor.