Forum Kvinnlig hälsa


symptomer

Att man kan få vallningar och humörsvängningar när man är i klimakteriet har jag hört talas om, men är det ngn som fått muskelvärk, huvudvärk och feber? Jag härdar inte ut snart. Var på VC och försökte få dem att ta Borelia prov men icke. Virus kanske säger AT läkaren och rycker på axlarna. Har också fått utslag lite här och var plus denna förödande trötthet. Är det ngn på forumet som känner igen sej, så snälla svara.

tråkigt nog så spar läkarn pengar , däför får man inte ta prov på det man vill . jag har kämpat med läkare i över tio år , svår smärta i nacke o rygg , jag satt o grät om nätterna , hos doktorn ville dom ha det till att jag ville bara ha medecin , jag var narkoman enligt dom, tillslut så dommna jag i armarna o kunde inte gå utan o vingla men inte förrän jag inte kunde kissa måste dom ta o kolla , då gick det fort som bara den akut op sen två op på ett år jag blir aldsrig som för tio år sen ,men nu försöker dom hjälpa mej , lite räddsla tror jag , jag skulle kunna anmäla dom för felbehandling, så kan det bli så stå på dej så du får ta prover åtminstone, mvh GLITTRA2


Hej Sjöjungfru! För 2 år sedan fick jag hemskt ont i överarmar och lår, som den värsta träningsvärken. Eftersom jag har SLE sedan 34 år, så trodde läkarna att det var aktivitet i den, men alla prover visade bra resultat. Därefter följde utredningar och muskelbiopsier för att utesluta borelia, sköldkörtelsjukdomar, polymyalgia, polymyosit, neurologiska sjukdomar mm. Inget har man hittat och vartefter tiden gick spred det sig till alla muskelgrupper. Jag började också för ett år sedan få vallningar, inte så farligt, men ändå och mensen kom mer sällan och i mindre omfattning. Den oförklarliga tröttheten och sömnbristen gjorde mig tokig. Min reumatolog tröttnade till slut på mig, eftersom inga provsvar gav besked om vad det var, sa att det kanske var fibromyalgi, vilket jag inte tror, för mitt onda flyttar sig inte runt, utan är systemiskt konstant hela tiden. Trots att jag frågade varje läkare om det kunde vara klimakteriet som gjorde att jag mådde så dåligt, avfärdade alla det bestämt. I sept blev jag remitterad tillbaka till vårdcentralen och fick träffa en underbar kvinnlig läkare som till slut sa att det nog var klimakteriet. Jag fick ingen medicin eller behandling, men hon lugnade mig att eftersom min mamma och syster mått så dåligt i klimakteriet, så var det detta övergående- då orkar jag ett tag till. Får inte äta östrogenpreparat pga min SLE, men livet ser ljusare ut, för detta kan inte hålla på i evighet. Promenera mycket, ät bönor, ärter, sallad och kål samt sojaprodukter, för asiatiska kvinnor har inte samma problem som vi tack vare sin kost. Var ute mycket för vi behöver ljuset så vår benstomme inte kraschar. Sköt om dig! Det finns ett slut på eländet!

Annons
Annons
Annons