Förebygga blodpropp vid kirurgi

Vad är blodpropp?

Blodpropp (trombos) som en komplikation till kirurgi uppstår i de allra flesta fall i venerna i benen, en så kallad ventrombos. Venerna är de blodkärl som leder blodet tillbaka till hjärtat. Sådana blodproppar (tromber) är oftast lokaliserade till de djupa venerna i underbenet (djup ventrombos), men tillståndet förekommer också i låret. Vid operationer i armarna/axlarna kan blodpropp uppstå i armarna.

I vissa fall kan en sådan blodpropp lossna och flyta med blodet till lungorna där den kan täppa till kärl i lungkretsloppet. Det här tillståndet kallas för lungemboli och kan i allvarliga fall vara en dödlig komplikation.

Patienter som genomgår benkirurgi (ortopedi) är oftast utsatta för venös blodpropp. Det beräknas att cirka hälften av dem som genomgår större ortopediska ingrepp utvecklar blodpropp. I de flesta fall går blodpropparna tillbaka av sig själva, men i cirka 20 % av fallen utvecklas blodproppssjukdom.

Ökad risk vid kirurgi

Kirurgi är den viktigaste riskfaktorn för utveckling av venös blodproppssjukdom, cirka en tredjedel av alla fall förekommer efter kirurgiska ingrepp. Risken är särskilt hög efter operationer för lårbenshalsbrott, höftledsbyten och vid knäoperationer. Förebyggande behandling med blodförtunnande medel (lågmolekylärt heparin) minskar förekomsten av djup ventrombos, lungemboli och död.

Användning av lokalbedövning (regional anestesi) i stället för narkos, skonsam kirurgi och snabb mobilisering av patienterna är faktorer som bidrar till att minska risken för blodpropp. Tillsammans med förebyggande användning av medel mot blodpropp har detta medverkat till att minska frekvensen av blodproppssjukdom efter kirurgi. Men den här komplikationen fortsätter att vara ett väsentligt problem.

Vissa personer är mer predisponerade för blodpropp efter operation än andra. Det gäller personer som har haft blodpropp förut, som har en ärftlig ökad risk för blodproppssjukdom i familjen, överviktiga, ålder över 40 år, vid cancersjukdom, personer med hög blodprocent (polycytemi), kvinnor som använder p-piller eller östrogen och hos personer där ingreppet är långvarigt och leder till en längre tids immobilisering.

Vilka konsekvenser har blodproppssjukdom?

Patienter som drabbas av symtomgivande blodproppssjukdom efter kirurgi löper risk för att utveckla livshotande lungemboli. Behandlingen av blodpropp, antikoagulationsbehandling, är långvarig och krävande. Den bromsar blodpropparnas tillväxt, minskar risken för livshotande komplikationer och bidrar till att bryta ner blodpropparna. Tilltäppta blodkärl i lungorna och i benen öppnar sig ofta efter behandling, men tilltäppta blodkärl i låret öppnar sig sällan. När blodkärlen inte öppnar sig igen uppstår det ofta inom några månader eller år ett så kallat posttrombotiskt syndrom med ihållande svullnad i benet, bildning av åderbråck, utveckling av kroniska eksem och sår. En annan sen följd är ökad risk för nya blodproppar som sannolikt beror på att blodflödet hindras konstant.

Förebyggande åtgärder

Venös blodproppssjukdom efter operation kan förebyggas med snabb mobilisering efter ingreppet, med mekaniska hjälpmedel som graderade elastiska kompressionsstrumpor (strumpor som klämmer runt vaden), utom vid antikoagulationsbehandling. Den kanske viktigaste förebyggande åtgärden efter en operation är att vara uppe och gå tidigt, men endast tidig mobilisering är ofta inte tillräckligt för att förebygga blodpropp hos predisponerade personer.

Kompressionsstrumpor skyddar mot utveckling av blodpropp hos nyopererade patienter. Effekten är bäst när kompressionsstrumpor används tillsammans med blodförtunnande läkemedel. Det är osäkert om kompressionstrumpor kan förhindra återfall av blodpropp och hur länge strumporna bör användas för att uppnå effekt. Enligt en systematisk översikt verkar det inte vara någon direkt skillnad i effekt mellan lårhöga och knähöga kompressionsstrumpor.

Tidpunkten för första dosen och behandlingens varaktighet spelar en avgörande roll för den förebyggande antikoagulationsbehandlingens effekt och säkerhet. Riktlinjerna för detta varierar något, men du får tydliga besked av läkare och sjuksköterskor på ditt sjukhus om när behandlingen börjar och hur länge den ska pågå. I regel pågår behandlingen i sju till tio dagar, men i vissa fall rekommenderar läkaren att behandlingen fortsätter i flera veckor.

Vad händer med dem som använder blodplättshämmande medel?

Patienter som har haft hjärtinfarkt eller som har fått en eller flera stenter inopererade i trånga koronarartärer, använder så kallade blodplättshämmande medel för att förhindra att hjärtats blodkärl ska blockeras på nytt. Det handlar om acetylsalicylsyra (ASA) och/eller clopidogrel. ASA är en livslång behandling som aldrig bör avbrytas.

Nackdelen med blodplättshämmande medel är att de ökar risken för blödning under en operation. Forskning har dock visat att risken för blödning är klart lägre än risken för blockering av koronarartärerna och utveckling av hjärtinfarkt eller i värsta fall döden. Därför ska behandling med den typen av medel fortsätta även om du ska genomgå operation. Undantaget kan vara operationer i hjärnan eller inuti ögat.