Fakta | Infektion

Stelkramp (tetanus)

Stelkrampsbakterien finns i jord och i tarmsystemet hos vissa djur. Bakterien kan komma in i kroppen genom sår som förorenats med jord och smuts.

Uppdaterad den: 2019-05-17
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är stelkramp?

Stelkramp, tetanus, är ett akut tillstånd som uppstår efter en infektion av bakterien Clostridium tetani. Infektionen kännetecknas av uttalade kramper i musklerna och den kan också drabba andningsmusklerna och leda till dödsfall. 

Tillståndet är vanligt internationellt. Den högsta förekomsten hittar man i låginkomstländer bland nyfödda och äldre som inte är tillräckligt vaccinerade. I Sverige är sjukdomen mycket sällsynt, framför allt på grund av vaccineringsprogrammet. De som drabbas i Sverige (0–3 personer årligen) är ofta i 80-90 årsåldern och var födda innan vaccin mot stelkramp infördes under 1940- och 50-talen.

Orsak

Stelkrampsbakterien finns i jord och i tarmsystemet hos vissa djur. Sporerna som bakterien bildar är mycket tåliga och kan överleva flera år i jorden. Sporerna kan fästa sig vid sår och bakterien vaknar då till liv igen. När man infekteras utvecklas ett giftigt ämne (toxin) som angriper nervsystemet och leder till typiska kramper. Alla sår som blir förorenade kan leda till stelkramp. Risken är störst i stora sår och vid förorening med jord, avföring från djur och liknande.

Annons
Annons

Smitta

Bakterien kan inte komma in i kroppen genom oskadad hud, utan bara vid skada eller sjukdom. Bakterierna kommer oftast in i kroppen på följande sätt:

  • Genom sår som förorenas med jord eller djurexkrement. Detta är den allra vanligaste smittvägen.
  • Stora, förorenade sår eller djupa stickskador ger högst risk.
  • Drogmissbrukare som använder sprutor kan smittas. Det finns dock inga rapporterade fall i Sverige (2017) bland sprutmissbrukare.
  • Nyfödda kan smittas vid förorening eller infektion i navelsträngen i länder med dåliga sanitära förhållanden (inte i Sverige).

Symtom

De första tecknen visar sig runt det ställe där bakterierna har kommit in i kroppen. Man känner ilningar och smärta följt av muskelryckningar och kramper i de omkringliggande musklerna. Efter hand sprider sig kramperna vidare till andra muskelgrupper i kroppen, särskilt till käkar och ansiktsmuskulatur, efter hand även till ryggen och magregionen. Vid fullt utvecklad sjukdom kan även små stimuleringar i huden utlösa smärtfulla kramper. 

Diagnos

Diagnosen ställs utifrån symtom och fynd som beskrivs. Om diagnosen misstänks läggs patienten omedelbart in på sjukhus. Där kan infektionen och kramperna behandlas.

Annons
Annons

Behandling

Intensivvård krävs, det kan till och med bli nödvändigt med behandling i respirator. Bakterien tas bort genom noggrann rensning av ingångsporten (såret) och antikroppar mot stelkramp, givet som immunglobulin. Man startar samtidigt vaccinering. Vidare brukar antibiotika ges även om effekten är oklar. Akut kan muskelavslappnande läkemedel också ges för att motverka muskelkramperna.

Förebyggande åtgärder

Stelkrampsvaccin ingår i barnvaccineringsprogrammet i Sverige. Vaccinet ges i tre doser under det första levnadsåret (vid 3, 5 och 12 månaders ålder), vid 5 års ålder och den sista gången vid 15 års ålder (femte gången). Barn födda före 2001 har fått sista dosen, vid 10–11 års ålder. De som gör militärtjänstgöring får dessutom en påfyllnadsdos med stelkrampsvaccin (booster) där. Vid lite större, förorenade sårskador bör man få en ny spruta om det har gått mer än 10 år sedan den senaste vaccinationen. Man har fyra vaccinationer i grundvaccineringen. Om man har vaccinerats tidigare med fyra doser räcker det med en dos vaccin för att fylla på, även om det har gått 20 år sedan den ursprungliga vaccineringen. Alla vuxna rekommenderas att fylla på med vaccin vart 20:e år. 

Prognos

I allvarliga fall drabbas andningsmusklerna och personen kan då dö på grund av detta.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons