Scharlakansfeber

Vad är scharlakansfeber?

Scharlakansfeber, eller på latin scarlatina, är en infektion med streptokocker som ger en halsinflammation och utslag på kroppen. Scharlakansfeber liknar halsfluss, men med skillnaden att bakterierna producerar ämnen som gör att det uppstår ett utslag. 

Scharlakansfeber förekommer vanligen hos barn under tio års ålder. Under tre års ålder är scharlakansfeber ovanligt. Medan man i vissa länder har sett en ökad förekomst av scharlakansfeber sedan 2015 finns inga uppgifter om en sådan ökning i Sverige.

Symtom

Symtomen kan variera, men det är vanligast att sjukdomen börjar med halsont och feber upp till 38–40 °C. Allmäntillståndet kan vara påverkat med trötthet, sjukdomskänsla och huvudvärk. Andra symtom är illamående, magont och kräkningar. Smärtor i öronen kan ibland vara huvudsymtomet.

Efter en halv till två dagar uppstår ett utslag som i regel uppstår på magen/ljumskar och sedan sprider sig mot bröstet. Utslaget känns ofta som sandpapper och kan medföra en fläckvis hudrodnad. Ofta finns en tydlig rodnad i ansiktet men med påfallande blekhet runt munnen. Typiskt är också att tungan blir ilsket röd och knottrig, och den brukar beskrivas som smultrontunga. Hudfjällning i handflator och på fotsulor är typiska tecken som kommer ungefär en vecka efter att sjukdomen började. 

Orsak

Scharlakansfeber beror på en halsinfektion med bakterien Streptococcus pyogenes, som också kallas för betahemolyserande streptokocker grupp A, och förkortas ofta som GAS. Det är samma bakterie som leder till halsfluss, men vid scharlakansfeber uppstår dessutom en inflammation i huden till följd av en reaktion på gifterna som bakterien avger. Inflammationen ger rodnad och det knottriga utseendet på huden. 

Sjukdomen sprids via droppsmitta eller genom direktkontakt och inkubationstiden, tiden från smitta tills det att sjukdomen uppstår, är i regel två till fyra dagar. Den infekterade smittar från precis innan sjukdomen bryter ut till två dagar efter påbörjad behandling med antibiotika.

Diagnos

Sjukdomen ställs i regel med hjälp av en noggrann sjukdomshistoria med halsinflammation, feber och utveckling av rödflammiga utslag. Diagnosen kan därför i de flesta fall ställas med säkerhet utan andra kompletterande undersökningar. Vid osäkerhet kan streptokocker påvisas med hjälp av ett snabbtest på halsprov.

Behandling

Scharlakansbehandling behandlas med antibiotika, vanligen av typen penicillin. Det finns få nyligen gjorda studier som har undersökt nyttan av antibiotika men praxis har varit att behandla tillståndet. Tanken är att man genom att behandla tillståndet förebygger komplikationer och ett allvarligare sjukdomsförlopp. Vid penicillinallergi kan andra antibiotika användas.

Smärta och feber kan behandlas med receptfria läkemedel såsom paracetamol. 

Två dagar efter att behandlingen påbörjats smittar inte barnet längre och kan därför gå tillbaka till förskolan om allmäntillståndet tillåter och om barnet inte har feber.

Prognos

Med antibiotika försvinner febern vanligen inom ett dygn och inflammationen i halsen förbättras i regel efter två till tre dagars behandling, för att sedan försvinna helt efter en vecka. Utslagen blir allt blekare inom en till tre dagar. Typiskt är att huden flagnar på händer och fötter en till två veckor efter att sjukdomen började, även efter antibiotikabehandling.

Infektioner med GAS kan i mycket ovanliga fall leda till komplikationer såsom halsböld. Det märker man genom att behandlingen inte verkar som den ska, att man får starka halssmärtor och problem med att gapa. Om det tillståndet försämras måste man kontakta läkare igen. Behandlingen måste då intensifieras med inläggning och antibiotika direkt i blodet. Det kan bli aktuellt att sticka hål på bölden. Njurpåverkan och påverkan på hjärtklaffar efter streptokockinfektion är sällsynt, men det var vanligt förr i tiden innan penicillinet fanns.