Fakta | Infektion

Rabies

Rabies, eller vattuskräck, är en sjukdom som gör hundar, boskap, fladdermöss och andra djur sjuka och galna, men alla varmblodiga djur kan drabbas, även människor.

Uppdaterad den: 2010-08-31

Annons

Rabies är en zoonos (sprides via djur) med spridning över stora delar av världen, vissa länder är dock rabiesfria, som Sverige och Norge. I Danmark har rabies rapporterats hos fladdermöss. Rabies orsakas av ett virus, som bland annat angriper nervsystemet och senare utsöndras i saliven. När djuret blir sjukt kan det börja bitas, och människor smittas därför oftast genom bett från hundar, fladdermöss och apor.

Rabies är med rätta en fruktad sjukdom, för när symptomen visar sig efter en tid, så kan sjukdomen inte botas och slutar alltid med döden. Lyckligtvis kan rabies förebyggas med vaccin, och om man har blivit biten finns det alltid goda möjligheter till behandling innan symptomen utvecklas. Vaccinering kan vid behov utföras på sällskapsdjur, till exempel inför resa till länder där rabies förekommer. Ett intyg om vaccination är bra att ha när man reser mellan länder och åter till Sverige.

Vad orsakar rabies?

Rabiesviruset är ett så kallat rhabdovirus, och är ett av få i sin grupp som kan ge symptom hos människor. Rabiesviruset har lätt att gömma sig för immunförsvaret, och det utvecklas inget riktigt immunsvar, så kroppen har svårt att ensam bekämpa viruset.

Annons
Annons

När viruset efter ett bett har nått från musklernas nervbanor in i centrala nervsystemet (CNS), kopierar viruset snabbt sig självt och sprids till många delar av hjärnan. Det utvecklas en hjärninflammation och många av CNS-funktionerna påverkas. Viruset sprids via nervbanorna ut i flera vävnader i kroppen, bland annat hud, slemhinnor och salivkörtlar.

Hur smittar rabies?

Rabies är en klassisk zoonos, det vill säga en sjukdom som smittar direkt från djur till djur och från djur till människor.

Påverkan på hjärnan skapar även ett aggressivt beteende, som kan få djuret att angripa och bita utan provokation. På det sättet kan viruset spridas genom djurets saliv till vävnaden hos det djur som blir bitet. Efter ett bett kan virus påvisas i vävnaden på bettstället, men målet är nervcellerna och virus tar sig vidare mot hjärnan via de sensibla nerverna. Saliv från ett sjukt djur på slemhinnor och små öppna sår också vara inkörsport för rabiesviruset. Katter kan även smitta genom att klösa.

Annons
Annons

I princip kan alla varmblodiga djur smitta, men hundar, rävar, katter och apor är det vanligaste. I länder där rabies förekommer vaccineras husdjur och man försöker även kontrollera rävbeståndet.

Var finns rabies?

Rabies finns spritt över alla fastlandsområden i Asien, Amerika och Afrika. Smittan är relativt vanlig i Östeuropa, men ovanlig i övriga Europa. Även på Grönland och i många europeiska länder finns rabies i djurpopulationerna utbredningen når upp till Sönderjylland i Danmark, medan Sverige, Norge, Island och Storbritannien är fria från rabies. Rabiesfria är även Fiji, Grekland, Hong Kong, Irland, Italien, Nya Kaledonien, Papua Nya Guinea, Singapore. Japan, Australien Vanuatu och Nya Zeeland.

Som man kan förstå vill de aktuella länderna gärna förbli fria från rabies och har därför en del kontroller vid djurinförsel.

I ett globalt perspektiv räknar WHO med att 10 miljoner människor per år har fått behandling, eller så kallad postexpositionsprofylax, efter att ha exponerats för rabiesrisk. Man räknar med att 40 000 - 70 000 människor dör av sjukdomen varje år, varav 31 000 i Asien och 24 000 i Afrika.

Hur känns sjukdomen?

Normalt kan det ta mellan 2 veckor till 2-3 månader från smittotillfället till dess att symtomen börjar (inkubationstiden), men i enstaka fall kan det ta upp till 12 månader. Den långa inkubationstiden gör att det i princip aldrig är för sent att vaccinera innan symtom brutit ut efter ett misstänkt expositionstillfälle. Ett infekterat djur som slickar ett ytligt sår i en arm eller ett ben ger en längre inkubationstid än ett djupt bett i huvud/halsregionen. Även om man blir biten av ett djur med rabies är det inte säkert att man blir smittad. Bara 1 av 6 av de som blir bitna utvecklar symtom, även om de inte blir vaccinerade.

Om man får rabies, och inte hinner bli vaccinerad i tid, utvecklas sjukdomen i två faser: - Prodromal fas (upptakten): Under den här perioden kan det förekomma feber, uppkastningar och aptitlöshet, huvudvärk och domning och smärtor vid det ursprungliga bettet. Det autonoma nervsystemet påverkas, vilket visar sig som rikliga mängder saliv och tårar. - Den neurologiska fasen: I den här fasen kan förlamningar förekomma, med spasmer i matstrupen, och det blir svårt att svälja. Spasmerna utlöses vid försök att dricka, vilket leder till att de drabbade utvecklar en skräck för vatten (därav den andra engelska beteckningen på sjukdomen - hydrofobia eller "vattuskräck"). Patienten blir ängslig och hyperaktiv. Det är i den här fasen som djuren blir "galna" och biter.

Symtom som vid hjärninflammation visar sig med tilltagande neurologisk påverkan, kramper, okontrollerade rörelser, förvirring och dilirium. - En paralytisk form av rabies finns där symtombilden består av tilltagande förlamning och slutligt koma.

Döden kan orsakas av hjärtstillestånd eller cirkulationskollaps, men oftast är förlamad andningsmuskulatur den direkta dödsorsaken. Framtidsutsikter När synliga symtom väl har utvecklats är dödligheten 100 procent. Drabbade djur avlivas och undersökes, om inte sannolikheten för att djuret är smittat är mycket liten och det rör sig om en katt eller hund som man ogärna vill avliva. Då kan man avfärda misstanken om smitta genom att iaktta att djuret inte utvecklar tecken på sjukdomen under de följande 10 dagarna.

Om lämplig behandling ges i form av så kallad postexpositionsprofylax, utvecklas sjukdomen inte. Denna metod är bra och säker.

Hur kan jag förebygga rabies?

I länder i Tredje världen kan man undvika lösa hundar och apor. Generellt skall man inte ta hand om sjuka djur, även om det kan vara frestande för ett litet barn att ta hand om en stackars fladdermus, som ligger på marken. Samtliga av de i Sverige sedan efterkrigstiden tre kända fallen hade kunnat förebyggas med adekvat resenärsinformation. Fallen uppträdde efter kontakt med hundar i Thailand och Indien och hade kunnat förhindras med postexpositionsprofylax i form av vaccination.

Vaccinering preexpositionsprofylax: Vaccinet ges som en spruta som innehåller försvagat rabiesvirus. Man får tre sprutor allt som allt, de två första med en veckas mellanrum och den sista efter ytterligare tre veckor. Sedan är man skyddad i fem år. Obs! Om man blivit utsatt för till exempel ett bett med risk för rabies bör man ändå söka läkare för komplettering av vaccinationen.

Man rekommenderar vaccineringen till människor som bor på landet i områden med hög förekomst av rabiesvirus och som vistas i områden där det inte finns omedelbar tillgång till förebyggande behandling. Om man arbetar med djur, det kan vara som veterinär eller liknande, rekommenderas det även att man låter vaccinera sig.

Hur ställer läkaren diagnosen?

I länder i Tredje världen ställer läkaren diagnosen utifrån vad den sjukes anhöriga kan berätta, och den karakteristiska sjukdomsbilden.

Här hemma fastslår läkaren den slutgiltiga diagnosen genom att skicka vävnadsprover till ett laboratorium, där man kan påvisa virus i vävnaden. Hos djur ställer man diagnosen genom att påvisa virus i prover från det döda djurets hjärnvävnad.

Hur behandlar man rabies?

Omedelbart efter ett bett skall första hjälpen ges ögonblickligen och man ska omgående ta kontakt med sjukvården för sk. postexpositionsprofylax.

När man bedömer smittorisken, ser man på om det finns rabies i området, djurets art, samt om djuret angrep oprovocerat.

Behandling efter exponering

Förebyggande behandling när man utsatts för smitta är det andra sättet att hindra att den dödliga sjukdomen utvecklas. Man behandlar både genom att ge specifikt immunglobulin (passiv immunisering) och genom vanlig vaccinering (aktiv immunisering). Sjukdomen tar normalt sett lång tid på sig att utvecklas hos människor, vilket gör att kroppens immunförsvar hinner bilda skyddande antikroppar mot rabies efter vaccineringen innan symptomen visar sig.

Om du blir biten av ett djur:

  • Få inte panik.&nbsp
  • Ge vanlig första hjälpen.&nbsp
  • Det är viktigt att såret tvättas noggrant med rikliga mängder tvål och vatten.&nbsp
  • Om djuret kan vara rabiessmittat måste såret behandlas hos läkare - även om man är vaccinerad. Där påbörjar man en vaccinering, som skall ges fem gånger. Dessutom måste man få en spruta med immunglobulin mot rabiesvirus. Den ges dels vid själva såret, dels som spruta i en muskel.

Kom även ihåg att fundera på om du har tillräckligt skydd mot stelkramp.

Om sårrengöring och vaccination utförs så snart som möjligt efter kontakt med ett misstänkt rabiessmittat djur enligt WHO: s rekommendationer kan uppkomsten av rabies förhindras i nästan 100% av alla exponeringar. Rekommenderad behandling för att förebygga rabies är beroende på vilken kategori kontakten tillhör:

  • Kategori I: Vidröring eller utfodring av djur, men där huden är intakt. Kontakt med blod, urin, avföring.&nbsp
  • Kategori II: Mindre rispor utan blödning eller slickning på sprucken hud.
  • Kategori III: Ett eller flera bett, rispor, slickning på sprucken hud eller annan kontakt som går igenom huden, eller exponering för fladdermöss.

Direkt ska eventuella sår rengöras och desinficeras. För kategori I behövs ingen åtgärd om uppgifterna är tillförlitliga, och därefter utförs vaccination. Vaccin mot rabies ges för kategori II och III så snart som möjligt. För kategori III ges Immunglobulin mot rabies och vaccination utförs omdelbart. Avliva eller observera djuret i 10 dagar. Om osäkerhet eller om personen har nedsatt immunförsvar bör handläggningen ske enligt kategori III.


Annons
Annons