Fakta | Infektion

Rabies (vattuskräck)


Uppdaterad den: 2019-03-31
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är rabies?

Rabies (vattuskräck) är en mycket allvarlig virusinfektion som finns över stora delar av världen. Sjukdomen är vanlig i andra delar av världen, särskilt hos hund, katt, fladdermus, räv, mårddjur och gnagare. Dessa djur kan överföra virussmitta till människor.

På världsbasis är det cirka 50 000 till 70 000 människor som får rabies och dör av sjukdomen varje år. De flesta fall förekommer i Sydostasien (särskilt Indien) och Afrika men sjukdomen finns också i Sydamerika, Nordamerika, Ryssland och Europa. År 2011 påvisades några fall av rabies hos polarräv och renar på Svalbard. Rabies har inte påvisats hos djur i Sverige. Det senaste fallet av rabies hos människa i Sverige var år 2000 hos en kvinna som smittats i Indien.

De senaste åren har smitta via fladdermus blivit vanligare. I USA har 40 fall av rabies efter smitta inom landet registrerats, och av dessa orsakades mer än 90 % genom fladdermusbett. Det är okänt huruvida fladdermöss i Sverige kan bära rabiesvirus, men inga kända fall av smitta har rapporterats i Sverige eller i våra grannländer. På världsbasis sker 99 % av alla rabiessmittor till människa via hund. 

Annons
Annons

Symtom

Vanligen går det ungefär tre–sex veckor från smittotillfället tills symtomen ger sig tillkänna. I undantagsfall kan det ta över ett år. De första symtomen är ofta domningar och smärta i huden på bettstället. Inom loppet av några timmar till dagar utvecklas tecken på hjärninflammation med muskelsvaghet, kramper, oro och ångestanfall. Allt eftersom uppstår smärtfulla kramper i svalget, något som bland annat leder till att patienten inte kan dricka vatten, därav namnet vattuskräck. Slemproduktionen i munnen ökar betydligt.

Orsak

Smittan överförs från djurets saliv, och risken för att få rabies är stor när man blivit biten av ett smittat djur. De smittade djuren är ofta sjuka och uppträder med ett onormalt beteende och aggressivitet. 

Teoretiskt är det också möjligt med smittöverföring via friska djur som har varit i kontakt med sjuka djur eller kadaver. Därför är det också viktigt att tänka på att djur, till exempel hundar, som kan ha exponerats för smitta inte slickar ens egna husdjur om de är med utomlands. Om viruspartiklar hamnar i öppna sår eller sprickor i huden kan smitta överföras utan bett.

Annons
Annons

Behandling

Det viktigaste man kan göra är att undvika att bli biten av smittade djur. Eftersom man inte kan veta om ett djur är smittat bör man alltid hålla avstånd till däggdjur i områden där det finns rabies. Detta gäller särskilt djur som är oroliga eller aggressiva och uppför sig onormalt – smittfaran är störst när djuren är sjuka.

Personer som ska vistas en längre tid på landsbygden i Sydostasien, Afrika eller Sydamerika bör vaccineras mot sjukdomen. Detta gäller även personer som vistas i dessa områden en kortare tid, men som ska arbeta med djur. Rabiesvaccin är som förebyggande effektivt och består av tre doser inom loppet av 28 dagar. Om man blir biten måste man ändå söka sjukvård, men det räcker då med en påfyllnadsdos.

Om man blir biten

Behandling ska, för att bli effektiv, inledas omedelbart efter bettet. Om man blir biten av ett däggdjur i ett område där det finns rabies, bör man tvätta såret mycket noggrant med tvål och vatten i 15 minuter. Det är viktigt att man omedelbart kontaktar läkare och överväger behovet av behandling med vaccin eller immunoglobuliner (antikroppar).

Tidig behandling innan symtomen uppstår är livräddande. Detta gäller också vaccinerade personer. Behandlingen av personer som blivit bitna består av immunoglobuliner och vaccin till personer som inte är vaccinerade.

Hos personer som vaccinerats räcker det med en påfyllnadsdos av vaccinet.

Om det är möjligt, bör djuret som bitits hållas under uppsyn den närmaste tiden för att se om det utvecklar symtom på rabies. Om sådana symtom uppstår bör djuret omedelbart avlivas och, om möjligt, undersökas av veterinär. Om djuret förblir friskt mer än tio dagar efter bettet är det inte troligt att djuret är smittat.

Prognos

Om symtomen redan har uppstått går sjukdomen i princip inte att bota, och nästan alla dör under loppet av några få dagar.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu