Polio

Vad är polio?

Polio är en virusinfektion som kan leda till allmänna förkylningssymtom, hjärnhinneinflammation och i sällsynta fall till infektion i ryggmärgen som leder till förlamning.

Under första hälften av 1900-talet förekom stora polioepidemier i Europa och Nordamerika. I Sverige infördes poliovaccination i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Det senaste fallet av polio där en person smittats i Sverige var 1977. 

Eftersom poliovirus bara finns hos människa och inte hos något djur finns möjlighet att utrota polioviruset genom vaccination. Numera är polio mycket sällsynt förekommande i världen.

Symtom 

De allra flesta som smittas med polio får inga symtom, men upp till tio procent blir sjuka. Sjukdomen kan uppträda i olika svårighetsgrader. Det lindrigaste förloppet ger övergående feber, lätt huvudvärk, kräkningar, diarré, förstoppning och halsont.

Vissa får också tecken på hjärnhinneinflammation i form av kraftig huvudvärk, illamående, kräkningar, medvetandepåverkan och eventuellt kramper.

Några få utvecklar den allvarligaste formen med förlamningar, vanligen i benen. Även andnings- och sväljmuskulatur kan bli förlamade, vilket är mycket allvarligt.

Orsak

Poliovirus är ett tarmvirus (enterovirus) som sprids via smitta från avföring till mat och dryck. Viruset förökar sig i svalget och tarmen under en till tre veckor (inkubationstid) innan man börjar känna symtom. De allra flesta som smittas får dock inga symtom alls, men har virus i blodet. Efter inkubationstiden fortsätter viruset att utsöndras i saliven under två till tre dagar och i avföringen under två till tre veckor.

Viruset kan nå det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) via blodet och genom att följa nervbanor in till det centrala nervsystemet. Viruset föredrar en viss typ av celler i ryggmärgen, så kallade framhornsceller. När dessa celler dör leder det till förlamningar.

Diagnos

I Sverige har polio inte diagnostiserats på många år tack vare effektiv vaccination. Diagnosen ställs genom analys av avföringsprov på Folkhälsomyndighetens laboratorium. Sådant avföringsprov skickas hos personer med diagnos hjärnhinne- eller hjärninflammation där enterovirus påvisats. Enterovirus är ett samlingsnamn för många olika virustyper, där polio är en av dem.

Behandling av polio

Behandling vid förlamning av polio

Det finns ingen behandling som tar bort viruset när man väl smittats av polio. Den behandling som ges är understödjande behandling. Vid den allvarligaste formen är dödligheten ganska hög, och många drabbas av allvarliga efterverkningar i form av muskelförlamningar och fysisk funktionsnedsättning. Den viktigaste åtgärden är att undvika smitta och förebygga sjukdom genom vaccinering.

Förebyggande åtgärder

I Sverige ingår polio i det svenska barnvaccinationsprogrammet. Poliovaccin ges vid tre, fem och tolv månaders ålder samt vid fem års ålder. Det vaccin som används i Sverige är ofarligt, och den omfattande vaccineringen är huvudorsaken till att sjukdomen numera är utrotad i stora delar av västvärlden. Drickvaccin med levande, försvagat virus används fortfarande på en del ställen i världen. Detta vaccin kan dock i extremt sällsynta fall orsaka polio. Av den anledningen används inte detta vaccin i Sverige.

Det är viktigt att ha vaccinationsskydd inför resor till länder där poliovirus förekommer. Barn och vuxna bör vara grundvaccinerade inför sådana resor. Om det har gått mer än tio år sedan den senaste dosen poliovaccin, kan det vara aktuellt att fylla på skyddet.

Prognos

De allra flesta som smittas med polio får inga symtom, men upp till tio procent blir sjuka. Det uppskattas att cirka en halv procent av dem som smittas får förlamning, vanligen i benen. Om även andningsmuskulaturen förlamas finns risk för dödsfall. 

Många år efter en polioinfektion drabbas många av postpoliosyndrom med nytillkommen muskelsvaghet, smärta och trötthet.