Fakta | Infektion

Parvovirusinfektion


Uppdaterad den: 2013-02-03
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är infektion med parvovirus?

Femte sjukan

Parvovirus (egentligen parvovirus B19) är ett litet, enkelsträngat DNA-virus. De flesta personer med parvovirusinfektion är fria från symtom eller har lindriga, ospecifika, förkylningsliknande symtom. Viruset kan angripa röda blodkroppar i benmärgen, i levern hos fostret, i navelsträngen och i blodet, något som kan leda till övergående reduktion av antalet röda blodkroppar (anemi).

Sjukdomstillstånd som är förbundna med denna infektion är femte barnsjukdomen (femte sjukan, erythema infectiosum), ledsmärtor, övergående brist på röda blodkroppar (aplastisk kris), kronisk brist på röda blodkroppar, små hudblödningar på händer och fötter samt allvarlig blodbrist hos fostret (hydrops fetalis). Även en del mer sällsynta sjukdomar har samband med parvovirusinfektion.

De flesta symtom uppstår när viruset angrips av antikroppar som kroppens immunsystem utvecklar. Komplex av virus och antikroppar kan till exempel fällas ut i huden och förorsaka utslag.

Annons
Annons

Hur vanligt är det?

Infektion med parvovirus är vanligt över hela världen, och de flesta som smittas med viruset blir infekterade före 15 års ålder. Infektionen är vanligast på senvintern eller våren.

Smitta

Viruset överförs vid droppsmitta, blodsmitta eller direkt från den gravida kvinnan till fostret. Smittrisken är cirka 50 % för personer som lever tillsammans med infekterade personer, och cirka 20–30 % för den som under delar av dagen är utsatt för infekterade barn (till exempel lärare, dagmammor). Inkubationstiden varierar från 4–14 dagar, men den kan vara så lång som 21 dagar. Personer med parvovirusinfektion är inte längre smittsamma när utslaget kommer, eftersom spridningen av viruset via blodet har avslutats vid det laget.

Olika parvovirusinfektioner

Erythema infectiosum (femte sjukan)

Detta är den mest välkända formen av parvovirusinfektion. Sjukdomen uppträder först och främst bland barn 4–10 år, även om mindre framträdande utslag kan förekomma hos vuxna. Varningstecknen för sjukdomen är lindriga och inkluderar feber, förkylningssymtom, huvudvärk och illamående. I början består utslaget av röda kinder med tydlig blekhet runt munnen. Efter 1–4 dagar uppträder utslag på armar, ben och kropp. Utslaget varar vanligen i 1–6 veckor. Det kan variera i intensitet om barnet utsätts för värme och solljus, men går till slut tillbaka av sig självt utan att efterlämna några bestående hudförändringar.

Annons
Annons

Ledsmärtor

Sådana besvär kan vara en komplikation till erythema infectiosum eller en huvudsaklig manifestation av parvovirusinfektion. Knappt 10 % av de infekterade barnen har ledsmärtor, men ledsmärtor är vanligare (upp till 60 %) bland ungdomar och vuxna med sådan infektion. Ledsmärtor är dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män.

Ledsmärtorna yttrar sig olika hos vuxna och barn. Hos vuxna angrips lederna symmetriskt på båda sidor, och smärtan kan drabba många leder. Ofta drabbas de två innersta fingerlederna. Ledsmärtorna går vanligtvis tillbaka inom loppet av tre veckor, men kan i undantagsfall hålla i sig i månader och år, särskilt hos kvinnor. Hos barn kan mönstret vara både symmetriskt och asymmetriskt och involverar vanligtvis knäna (cirka 80 %) och vristerna.

Övergående aplastisk kris

Detta är en sällsynt komplikation till parvovirusinfektion. Personer med lågt antal röda blodkroppar på grund av järnbrist, hiv-infektion, sickelcellanemi, sfärocytos eller talassemi löper risk att drabbas av en övergående aplastisk kris om de infekteras med parvovirus. Viruset kan förorsaka ett tillfälligt uppehåll i produktionen av röda blodkroppar. Tillståndet kan bli livshotande, men de flesta patienter blir friska inom loppet av två veckor. Upprepade blodtransfusioner kan krävas i inledningsfasen.

Kronisk aplasi av röda blodkroppar

Även detta är en sällsynt komplikation. Parvovirusinfektion kan kvarstå hos personer med nedsatt immunförsvar eftersom de inte bildar antikroppar. Utslag och ledsmärtor uppstår inte eftersom de förekommer sekundärt till avlagringar av antikroppskomplex i hud och leder. Patienten uppvisar trötthet och blekhet på grund av anemi, som kan vara allvarlig, långvarig eller återkommande. Blodtransfusioner kan bli nödvändiga, och vid allvarlig anemi kan det krävas intravenös immunglobulinbehandling.

Påverkan på händer och fötter

Parvovirusinfektion kan medföra ett tillstånd med purpurfärgade utslag på händer och fötter. Detta förekommer främst hos unga vuxna och yttrar sig som ett symmetriskt, smärtsamt rött utslag och svullnad på händer och fötter. Tillståndet utvecklas gradvis till små blodsutgjutelser i huden (petekier och purpura), och det kan bildas små vätskefyllda blåsor och större blemmor med efterföljande hudavstötning. Typiskt för tillståndet är en skarp avgränsning av utslaget och handleder och vrister, men även andra områden kan få utslag (kinderna, armbågarna, knäna, insidan av låren, glans penis, sätet eller blygdläpparna). Patienten har i regel ett gott allmäntillstånd, men kan uppleva ledsmärtor, feber eller båda delarna. Symtomen går vanligtvis tillbaka inom loppet av 1–3 veckor utan ärrbildning.

Hydrops fetalis

Graviditet förändrar inte parvovirusinfektion hos modern, men fostrets lever och hjärta kan bli infekterade. Fostret kan utveckla allvarlig blodbrist (anemi), förorsakad av kort livstid för de röda blodkropparna, eller också kan det uppstå inflammation i hjärtmuskeln (myokardit) som följd av direkt infektion i hjärtat.

Risken för att infektionen ska smitta från modern till fostret är cirka 30%. De allra flesta foster föds utan symtom, men risken för fosterdöd är 2–6 %. Infektioner under andra trimestern är mest riskfylld på grund av ökad produktion av röda blodkroppar i levern. Risken för komplikationer under första trimestern är låg.

Om en gravid kvinna är utsatt för parvovirus, till exempel från ett barn med femte sjukan, bör eventuell akut infektion bekräftas med blodprover (tester av antikroppar). Om akut infektion bekräftas bör man utföra upprepade ultraljudsundersökningar (varje eller varannan vecka) i 10–12 veckor efter den ursprungliga infektionen för att kunna upptäcka och förebygga hydrops fetalis. Risken upphör i praktiken efter 12 veckor. Om hydrops uppstår krävs blodprover på fostret och eventuellt blodtransfusioner till fostret.

Rutinmässig testning av parvovirus krävs inte för gravida kvinnor.

Diagnos

Om den femte sjukan föreligger kan diagnosen ställas utan laboratorieprover. Om lab tester är nödvändigt finns det två typer av tester som kan bekräfta infektion med parvovirus: Påvisning av specifika antikroppar och viralt DNA-test.

Behandling

Den femte sjukan är självbegränsande och kräver ingen behandling. Ledsmärtorna kan göra det nödvändigt med smärtstillande läkemedel. Övergående aplastisk kris kan kräva blodtransfusioner som är rika på röda blodkroppar tills benmärgen har återhämtat sig. Kronisk aplasi av röda blodkroppar kan, om tillståndet är allvarligt, kräva intravenös behandling med immunglobulin. Behandlingen kan förbättra anemisymtomen men kan också utlösa utslag och ledsmärtor.

Ett vaccin har utvecklats, men är tills vidare inte tillgängligt.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons