Lemierres syndrom
Vad är Lemierres syndrom?
Lemierres syndrom är en sällsynt form av halsfluss som orsakas av en anaerob bakterie som kallas Fusobacterium necrophorum. I typfallet leder denna halsfluss också till en inflammation i ett stort blodkärl som syns utanpå halsen (jugularisvenen) och till spridning av bakterier till andra delar av kroppen, oftast till lungorna.
Orsak
Bakterien som orsakar den här infektionen är en så kallad anaerob bakterie, vilket innebär att den kan leva utan syretillförsel. De bakterier som vanligtvis orsakar halsfluss är aeroba, det vill säga beroende av syre. Experter misstänker att de anaeroba bakterierna kan gömma sig i syrefria fickor eller hålrum i slemhinnor eller halsmandlar och orsaka infektion när motståndskraften är nedsatt, till exempel efter en vanlig halsfluss.
Sjukdomen är sällsynt men man har observerat en ökad förekomst under senare år. I Danmark behandlas omkring 20 fall om året.
”Livet med hiv” – en ny podd från Posithiva Gruppen
”Livet med hiv” är en helt ny podd från Posithiva Gruppen, Sveriges största patientorganisation för personer som lever med hiv. Podden innehåller både personliga och professionella reflektioner kring hur det är att leva med hiv i Sverige idag.
Hur är förloppet?
Sjukdomen börjar som en vanlig halsfluss med rodnad och ömhet på eller runt den ena halsmandeln. Efter hand sprider sig inflammationen också till ett stort blodkärl (jugularisvenen) utanpå halsen, på den sida där halsflussen sitter på insidan. Bakterierna sprids därefter vidare från inflammationen i blodkärlet till andra organ, oftast lungorna, men spridning kan även förekomma till hjärnan. I den här fasen blir sjukdomen allvarligare med feber och nedsatt allmäntillstånd.
Behandling
Den bakterie som orsakar sjukdomen är känslig för vanligt penicillin och för en rad andra bakteriedödande ämnen (antibiotika). När sjukdomen har spritt sig till andra organ är tillståndet dock allvarligt och kräver stora doser antibiotika direkt i blodet. Om det råder minsta misstanke om sjukdomen läggs patienten in på sjukhus. Långvarig behandling med antibiotika krävs. I vissa fall kan det också bli aktuellt med kirurgisk behandling för att dränera varansamlingar i lungorna eller på halsen.
Sjukdomen beskrevs första gången av en läkare som hette Lemierre. 1936 publicerade han en artikel där han beskrev 20 patienter med detta hittills okända syndrom. I hans material dog 18 av de 20 patienterna. Med antibiotikabehandling har prognosen blivit mycket bättre och ju tidigare man ställer diagnosen och startar behandlingen desto bättre är prognosen. Nu för tiden överlever fler än 90 %, men enligt uppgift får cirka en på tio varaktiga men i form av nedsatt lungfunktion eller symtom efter hjärninflammation.
