Fakta | Infektion

Legionella (legionärssjuka)


Uppdaterad den: 2018-06-28
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är legionella (legionärssjuka)?

Legionärssjuka är en lunginflammation som orsakas av legionellabakterier. Namnet på sjukdomen kommer från det första stora utbrottet som uppstod under en konferens för legionärer (amerikanska krigsveteraner) i Philadelphia 1976.

 

Annons
Annons
Elektronmikroskopisk bild av legionellabakterie (grön)

Symtom

Legionellabakterier kan ge lunginflammation, men även lindrigare symtom som liknar influensa. Vid en lunginflammation går det inte att med hjälp av symtom och fynd skilja legionärssjuka från andra typer av lunginflammation.

Det varierar hur sjuk man blir av en infektion med legionellabakterier. Vid en lunginflammation orsakad av legionellabakterier får man vanligtvis hög feber och hosta, man är också ofta trött och slö. Hostan kan vara i form av torrhosta eller som en slemhosta. Bröstsmärtor, muskelvärk, huvudvärk och symtom från mage och tarm kan förekomma. Vid fullt utvecklad lunginflammation är förvirring vanligt förekommande.

Varje år rapporteras cirka 100–150 fall av legionärssjuka och runt en tredjedel av dessa har smittats under en utlandsresa.

Annons
Annons

Orsak

Legionellabakterien kan växa i sötvatten som har en temperatur mellan 20 och 50 °C. De kan därmed finnas i vanliga vattenledningar, duschar, spa-anläggningar eller luftkonditionering. Bakterierna kommer in i kroppen vid inandning av förorenad vattenånga. Sjukdomen smittar aldrig från person till person.

Faktorer som har betydelse för smitta är ålder över 40 år, manligt kön, överkonsumtion av alkohol, rökning, om man nyligen varit utomlands, nedsatt immunförsvar, diabetes och nedsatt njurfunktion.

Inkubationstiden, det vill säga tiden från smittotillfället till dess att man får de första symtomen på sjukdomen, är två dagar till två veckor. De flesta fall debuterar inom fem till sex dagar.

Diagnos

Diagnosen är svår att ställa eftersom lunginflammation orsakad av legionellabakterier liknar andra typer av lunginflammation. Oftast kan misstanken om legionärssjuka väckas om lunginflammation som behandlas med vanligt penicillin inte har effekt eller om patienten nyligen kommit tillbaka från en utlandsvistelse. 

Lungröntgen kan visa förändringar som talar för legionella. Vid misstanke om sjukdomen skickas man i regel till akutsjukhus för diagnostik. Blodprover kan vara av värde för att bedöma hur uttalad infektionen är. Ett urinprov kan påvisa ämnen som kommer från legionellabakterien. Det är också möjligt att påvisa DNA från legionellabakterien i slem från luftvägar och/eller vid odling av bakterien. En odling görs oftast för att kunna spåra smittan. Man kan i vissa fall bestämma antikroppar mot bakterien i blodet, men det kan ta flera veckor innan den smittade har bildat antikroppar. 

Behandling

Legionella behandlas med antibiotika, oftast levofloxacin, moxifloxacin eller azitromycin. Vanligt penicillin är inte verksamt. Behandlingen påbörjas i regel på sjukhus med antibiotika direkt in i blodet. Behandlingstiden är 10 dagar, men vid allvarlig infektion måste behandlingen ibland pågå upp till 21 dagar. 

Legionellainfektion definieras i smittskyddslagen som en allmänfarlig smittsam sjukdom. Det är vårdens såväl som patientens skyldighet att medverka till smittspårning.

Prognos

Med rätt behandling botas de flesta som blivit smittade av legionella, men sjukdomen kan leda till att lungorna inte kan ta upp tillräckligt med syre. Personer som har en sviktande hälsa redan före insjuknandet har större risk för denna komplikation än andra.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons