Fakta | Infektion

Hiv och aids, en översikt


Uppdaterad den: 2018-01-30
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är hiv-infektion och aids?

Hiv-infektion är en kronisk infektion med humant immunbristvirus (hiv) typ 1 eller typ 2. I Sverige förekommer nästan bara hiv-1 som har många undertyper. Aids, aquired immune deficiency syndrome (förvärvat immunbristsyndrom), är ett samlingsnamn för olika infektioner och tumörer som kan utvecklas om man har en obehandlad hiv-infektion.

Förekomst

I Sverige har det under de senaste åren upptäckts cirka 450 nya hiv-smittade varje år. Cirka 7 500 personer lever idag (2017) med en känd hiv-diagnos. Av dessa har över 95% behandling mot sin hiv-infektion och av dem har i sin tur över 95% omätbara virusnivåer i blodet. Få har utvecklat aids. Flertalet av de nya fallen sker genom heterosexuell kontakt (ungefär 50 %) och män som har sex med män (30 %)

I världen levde cirka 37 miljoner människor med hiv-infektion under 2017. Något fler kvinnor än män lever med hiv-infektion. Varje år smittas ungefär 1,8 miljoner personer. Cirka 70 % av alla hiv-smittade bor i afrikanska länder söder om Sahara. Under 2017 avled cirka en miljon människor i aids. Tio år tidigare var siffran nästan dubbelt så hög. Ungefär 35 miljoner människor har dött i aids sedan epidemin startade under 1980-talet.

Annons
Annons

Symtom

Hos ungefär hälften av de som infekterats med hiv uppstår lindriga symtom cirka två till fyra veckor efter smittotillfället. Många är inte medvetna om de tidiga symtomen, eftersom de liknar dem som uppstår efter en vanlig förkylning. Symtomen kan vara feber, utslag, halsont och ömma lymfkörtlar. Dessa försvinner av sig själv inom ett par veckor. Det tar oftast lång tid för hiv att påverka immunsystemet så mycket att man blir sjuk. Tiden utan symtom kan sträcka sig över 10 till 30 år eller mer innan de första tecknen på ett försvagat immunförsvar kan komma. Det kan visa sig som bältros, svamp i munnen eller besvärliga och långdragna diarréer. Dessa symtom kan senare följas av så kallade opportunistiska infektioner. Det är infektioner som uppkommer när den långt gångna immunbristen utvecklas till aids. Dessa kan ge många olika symtom som till exempel hosta, andfåddhet, sväljsvårigheter, diarré, illamående, kräkningar, magsmärtor, feber, huvudvärk, mental förvirring, viktnedgång, kraftlöshet och synproblem.

Orsak

Immunsystemet består av många olika typer av celler, och en viktig del av det är vita blodkroppar. De finns bland annat i blodet och övervakar att det inte utvecklas några infektioner. När immuncellerna möter ett virus, känner de av att viruset kan vara farligt. De olika immuncellerna samarbetar då för att förstöra viruset. En viss typ av celler, så kallade CD4-celler eller T-hjälparceller (T-lymfocyter), skickar instruktioner till andra celler om att förstöra viruset. Hiv tillhör en virustyp som kallas retrovirus. När dessa virus möter immuncellerna, tränger de in i cellernas arvsmassa och bygger in sin egen arvsmassa. På det sättet kan cellerna förr eller senare börja skapa nya viruskopior. Dessa kopior av hiv lämnar CD4-cellen, samtidigt som de dödar den. Kopiorna angriper andra CD4-celler och dödar efterhand även dessa. Detta leder till att antalet CD4-celler i blodet sjunker till en mycket låg nivå. Med färre CD4-celler i blodet, uppstår infektioner och/eller cancersjukdomar. Hiv-infektionen har nu övergått till aids.

Smittspridning

Hiv-virus har påvisats i alla kroppsvätskor, men det är bara blod, blodprodukter, sädesvätska och slidsekret som räknas som smittsamma. Smittrisken är störst de tre första månaderna efter det att man smittats och när aids har utvecklats.

Annons
Annons

När man har sex (utan kondom) med någon som har obehandlad hiv är risken att smittas störst vid anala samlag, därefter vaginala samlag, och i sällsynta fall sker smitta genom munsex. Personer med en välbehandlad hiv-infektion är i praktiken inte smittsamma.

Hiv kan även överföras genom sprutor som har använts av personer som har hiv-infektion.

Smitta från en infekterad mamma till foster sker framför allt strax före eller under förlossningen eller via modersmjölk.

I dag hiv-testas allt blod som används i sjukvården i Sverige. Därför anses smittorisken vid blodöverföring vara minimal.

Bland de rapporterade fall under 2017 som smittats i Sverige, hade 36 stycken smittats genom sexuell kontakt mellan män, 24 stycken hade smittats heterosexuellt och 10 stycken genom sprutmissbruk.

Vårdpersonal och hiv

Stick från en hiv-infekterad nål ger 0,3 % smittrisk om den hiv-infekterade har höga virusnivåer. Smitta genom hel och oskadad hud har inte påvisats. Läkemedel som ges direkt efter möjlig smitta kan minska smittoriskerna.

Diagnos

Hiv kan diagnostiseras med ett blodprov. Det kostar ingenting och man får testa sig anonymt. Testet visar om det finns antikroppar mot hiv (proteiner i blod som kan bindas till viruset) eller om det finns en protein i blodet (hiv-antigen) som tyder på en hiv-infektion. Vanligtvis uppkommer antikroppar inom fyra till sex veckor efter smitta, men ibland kan det ta längre tid. Vid misstanke om infektion bör därför ett nytt prov tas efter cirka tre månader.

I Sverige används numera ofta ett kombinationstest med vilket man kan upptäcka både antikroppar mot hiv och hiv-antigen. Antigen kan påvisas innan antikroppar har hunnit utvecklas vilket betyder att man kan upptäcka hiv i ett tidigare skede.

Vid ett positivt test görs sedan kontrollprover för att säkerställa att det handlar om en hiv-infektion. 

Vid utveckling av aids

Aids kan ge upphov till en mängd olika symtom som gör att läkaren kan misstänka att hiv-infektionen utvecklats till aids. Några exempel är:

  • Hudtumörer (kaposis sarkom) som ser ut som mörka fläckar.
  • Lunginflammation.
  • Tuberkulos.
  • Svamp i munnen.

Behandling

Man ska helst få behandling innan infektioner eller aids har hunnit utvecklas. Målet med behandlingen är att förhindra utvecklingen av aids och lindra eventuella symtom orsakade av hiv-infektion. Det är också viktigt att minska risken för smitta till andra. 

Läkemedelsbehandling av hiv-infektion

Läkemedel används som på olika sätt hindrar förökning av viruset. I normala fall består behandlingen av en kombination av tre läkemedel från tre olika läkemedelsgrupper.

Läkemedelsbehandling av andra infektioner

Obehandlad hiv-infektion leder till att immunförsvaret försvagas vilket gör att motståndskraften mot andra sjukdomar minskar. Hiv-patienter har därför lätt att få andra sjukdomar som också kräver intensiv behandling. Det kan vara sjukdomar som hudcancer, speciella lunginflammationer, virusinfektioner i huden, svampinfektioner i hud och tarmsystemet. Vid dessa så kallade opportunistiska infektioner krävs ofta särskilda metoder för kunna upptäcka vad som orsakar infektionen. Behandling av infektionerna är viktigt.

Förebyggande åtgärder

Ett positivt testsvar för hiv innebär att man får information om åtgärder som förhindrar smittspridning och som man enligt smittskyddslagen måste följa. Som patient måste man komma på återbesök till sin behandlande läkare, man måste använda kondom. Man måste också informera sin partner vid sexuell kontakt, men det gäller inte om man har en välinställd behandling och inga andra sexuellt överförbara sjukdomar. Att man är välbehandlad kan bara den behandlande läkaren avgöra.

Saker som man som patient själv kan göra för att undvika att överföra infektionen är:

  • Att inte dela sprutor.
  • Att begränsa antalet sexpartners.
  • Att provta regelbundet för andra sexuellt överförbara infektioner, eftersom man har sett att det kan öka risken för att överföra infektionen. 

Från läkarens sida är det bland annat viktigt att se till att den smittade är vaccinerad mot hepatit B (leverinflammation), pneumokocker och hemofilus influenzae.

Prognos

Hiv-infektionen har förändrats från att vara nära 100 % dödlig till att bli en kronisk sjukdom med livslångt behandlingsbehov. Även om man har utvecklat aids finns det goda chanser att läkemedel kan stoppa eller vända sjukdomsförloppet. Hos välbehandlade hiv-patienter antas överlevnaden kunna ligga på samma nivå som för andra kroniska sjukdomar som till exempel diabetes.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons