Fakta | Infektion

Hiv, när testet är positivt\n

I dag är det inte lika allvarligt att bli hiv-smittad som det var för några år sedan. Tack vare moderna läkemedel kan en hiv-smittad person leva ett nästan normalt och välfungerande liv. Trots det förändras livet, även för dem som inte har några symtom och besvär.

Uppdaterad den: 2015-02-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Att få besked om att man är hiv-positiv är alltid en omstörtande situation, även om hiv-infektionen har förändrats från att vara nära 100 % dödlig till att bli en kronisk sjukdom med livslångt behandlingsbehov. Behandlingsmöjligheterna är numera flera och många kan leva ett liv precis så som man vill ha. Även sexlivet kan vara normalt, men det finns ett antal saker man måste (enligt smittskyddslagen) göra när man har hiv. Hos välbehandlade hiv-patienter antas överlevnaden kunna ligga på samma nivå som för andra kroniska sjukdomar som till exempel diabetes.

Sök information

Alla reagerar olika när hiv-testet visar sig vara positivt. Många får en chockupplevelse och därefter en känsla av skam och skuld. Livet har plötsligt fått en ny riktning och det tar vanligtvis lång tid att anpassa sig till den nya livssituationen. Ökade kunskaper om viruset kan ge lösningar och svar på många frågor och oklarheter som dyker upp på vägen. Därför är det bra att söka information och försöka lära sig så mycket som möjligt om hiv och aids. Här kan läkare eller ett center som specialiserar sig på hiv vara till god hjälp. Centren erbjuder rådgivning, kompetens och kan även hänvisa till andra. Själva behandlingen av hiv-infektionen sköter specialistsjukvården.

Prata med andra

Det kan vara svårt att berätta för sina vänner och/eller familj att man har blivit smittad med hiv. Om en hiv-infektion har uppkommit på grund av oskyddat, heterosexuellt eller homosexuellt, samlag eller eller droganvändning kan det vara väldigt personligt och många är rädda för att omgivningen ska reagera negativt. Samtidigt brukar vänner och familj vara bra stöttepelare som kan hjälpa till att hålla modet uppe. Ibland känns det inte som ett alternativ att berätta för familjer och/eller vänner. Andra personer med hiv (grupper eller föreningar), eller hiv-specialister av olika slag kan också vara ett bra stöd. Hiv-centren är bra mötesplatser där man kan träffa andra i samma situation som vill dela sina erfarenheter. Hiv påverkar ju nästan alla aspekter av livet och förstahandsinformation från andra hiv-positiva eller anhöriga är därför värdefull. Inte sällan ger ett sådant nätverk ny inspiration och nytt hopp.

Annons
Annons

Rätten till hjälp

I dag är det inte lika allvarligt att bli hiv-smittad som det var för några år sedan. Tack vare moderna läkemedel kan en hiv-smittad person leva ett normalt och välfungerande liv. Trots det förändras livet, även för den som inte har några symtom och besvär. En hiv-infektion måste fortfarande betraktas som en livslång infektion med smittrisk, framför allt om behandlingen inte har önskad effekt. Därför är det inte svårt att förstå att man kan förlora livsgnistan och tron på en bra framtid. Den som inte klarar att hantera den nya livssituationen på egen hand, har rätt att få en remiss till en psykolog eller psykiater. I Sverige har alla med en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom, till exempel hiv, rätt till kostnadsfria läkemedel samt kostnadsfri undersökning, vård och behandling.

Öppenhet eller hemlighållande

Man kanske inte vill att någon annan ska få veta att man är hiv-smittad. Men det är samtidigt tungt att bära på hemligheten. För att undvika spridning av hiv, är det viktigt att ta reda på vem man har smittats av och om man själv kan ha smittat andra. Att spåra upp smittkontakter är nödvändigt för att bekämpa epidemin. Man kan själv informera smittkontakter eller göra det genom vårdpersonal. Öppenhet kommer sannolikt att minska risken för överföring av hiv till andra. Sexualpartners måste i regel alltid informeras. Ett undantag är att man har en mycket välbehandlad hiv-infektion där ens behandlande läkare har bedömt att man inte behöver informera om sitt tillstånd. Man måste dock fortfarande alltid ha skyddat sex. Det är upp till en själv hur öppen man vill vara mot familj, vänner och sin umgängeskrets. I Sverige upplever de flesta som väljer att vara öppna att det är en fördel.

Hiv-positiv på jobbet

Hiv jämställs med funktionshinder och faller därför under lagen om förbud mot diskriminering. Det betyder att den som är hiv-positiv inte ska diskrimineras som arbetstagare eller arbetssökande ifråga om behörighet, legitimation, auktorisation, registrering, godkännande eller liknande som behövs eller kan ha betydelse för att kunna utöva sitt yrke. Varken arbetsgivare eller skola kan kräva att få veta om en person har hiv. Om någon nekas en anställning för att man inte vill genomgå ett hiv-test eller inte berätta sin hiv-status är det ett skäl till att göra en anmälan om diskriminering. Samma sak gäller naturligtvis den som blir uppsagd eller omplacerad med hiv som skäl.

Annons
Annons

Hiv-positiv i vården

Läkare, tandläkare och annan vårdpersonal behöver känna till om en patient är hiv-positiv eftersom de måste ta hänsyn till infektionen under eventuella behandlingar. Vårdpersonal har en absolut tystnadsplikt. Det går inte att teckna individuell liv- och sjukförsäkring efter att ha testats positivt för hiv. Men som medlem av ett fackförbund och genom arbetsgivare är det möjligt att försäkra sig mot varaktigt nedsatt arbetsförmåga/dödsfall utan att uppge någon hälsoinformation.

Utlandsfödda i Sverige

Sverige kräver inte hiv-test vid inresa och uppehåll. Ofta får asylsökande erbjudande om att testa sig för hiv när de kommer till landet. En hiv-positiv asylsökande jämställs med andra som söker uppehållstillstånd. Alla som uppehåller sig inom Sveriges gränser har rätt till läkemedelsbehandling om de är sjuka.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons