Fakta | Infektion

Filariasis och elefantsjuka


Uppdaterad den: 2013-03-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är filariasis?

Filariasis är en grupp parasitsjukdomar som påverkar människor och djur. De orsakas avnematoder (en trådliknande mask) – så kallade filarier – som bland annat infekterar detlymfatiska systemet. Sjukdomen angriper djur och människor, och överförs via myggbett. De vuxna maskarna kan leva i flera år i människans lymfsystem. Efter hand kan lymfflödet blockeras så att kroppsdelar inte blir av med lymfa, vilket gör att de svullnar upp. Vid kronisk sjukdom kan det uppstå omfattande svullnad av underlivet och fötterna – så kallad elefantiasis och elefantsjuka.

Över 130 miljoner människor är infekterade med lymfatisk filariasis i över 70 tropiska och subtropiska länder. Det uppskattas att en miljon människor, främst barn, infekteras varje år.

WHO har ett stort program för att behandla denna sjukdom. Under perioden 2000–2007 har mer än två miljarder behandlingsdoser delats ut, och sjukdomsförekomsten går tillbaka. Behandlingsprogrammet har gjort att sjukdomen har utrotats i Kina och Sydkorea.

Annons
Annons

Hur smittar filariasis?

Myggor blir smittade genom intag av larver (mikrofilarier) när myggan suger blod från en människa eller ett djur som är smittat med sjukdomen. Vid efterföljande stick kan denna mygga överföra larverna till mottagarens blod. Under flera månader kommer trådliknande vuxna maskar (där honor är ungefär dubbelt så stora: 8–10 cm x 0,2 till 0,3 mm) utvecklas och leva upp till två decennier i kroppens lymfsystem. Maskarna producerar tusentals larver (mikrofilarier) som cirkulerar i blodet, ofta bara på natten. Mikrofilarierna kan detekteras i blodet 6–12 månader efter infektionen. Filariasis beror huvudsakligen på de tre masktyperna Wuchereria bancrofti (som orsakar elefantiasis), Brugia malayi och Brugia timori.

Symtom och tecken

Inkubationstiden, tiden från när du smittats tills sjukdomen bryter ut, är oftast 8–16 månader bland turister eller utvandrade personer, men kan vara längre hos infödda i länder där sjukdomen förekommer. Förloppet varierar, vissa blir utan symtom, andra får mycket plågsamma tecken på sjukdom.

Akut sjukdom kännetecknas av feberepisoder (filariefeber) med eller utan inflammation i lymfkärl och lymfkörtlar. Den kan uppträda med oregelbundna intervall och varar under flera dagar. Typiskt presenterar sig lymfkärlsinflammationen som en nedåtgående infektion från en lymfkörtel med maskar (vid bakterieinfektioner är inflammation uppåtgående). Efter hand som sjukdomen sprids, kan det med mellanrum uppstå inflammation i bitestiklarna och testiklarna, liksom i lymfkörtlar/-kärl i bäckenet och i buken. Förstorade lymfkörtlar kan kvarstå. Hos resande kan det uppstå allergiliknande reaktioner (nässelfeber, hudutslag) samt lymfkärlsinflammation och lymfkörtelinflammation.

Annons
Annons

Kroniska sjukdomar uppstår som en följd av minskad/hämmad lymfcirkulation. Det kan bli svullnad i pungen och i benen. Bland infödda i länder där sjukdomen förekommer kan man se monstruösa fall av lymfsvullnad – så kallad elefantiasis.

Det finns också en form som drabbar lungorna, den kallas tropisk pulmonell eosinofili. Vid detta tillstånd är mikrofilarier från W bancrofti eller B malayiutspridda i lungorna, men kan inte hittas i blodet. Tillståndet kännetecknas av episodiska nattliga hostanfall eller väsande andning, andningssvårigheter, låggradig feber, sparsamt med slem.

Diagnos

Detektering av aktiv infektion sker genom fynd av mikrofilarier (maskar) i blodet, positivt antikroppstest eller med ultraljud. En märkligt fenomen är att mikrofilarier vanligen påvisas i blodprov som tagits på natten (mellan klockan 22 och 02). Bland infödda är mikrofilarier sällsynta under de första två till tre åren, rikliga när sjukdomen fortskrider och så sällsynta igen i det stadiet då lymfkärlen blockeras.

Behandling

Tre preparat är tillgängliga för behandling av tillståndet. Dietylkarbamazin och albendazol dödar maskarna långsamt, medan dietylkarbamazin och ivermektin dödar larverna snabbt.

Olika kombinationer av de tillgängliga preparaten används i kurer. Ofta måste kurerna upprepas flera gånger. Under kurerna kan det uppstå starka reaktioner både lokalt och i hela kroppen.

Prognos

Prognosen är god vid behandling av tidiga och lindriga fall. Vid avancerad infektion är prognosen dålig, ofta mycket handikappande och med vanprydande svullnader av delar av kroppen.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons