Fakta | Infektion

Fästingbett


Uppdaterad den: 2018-10-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är fästingar?

Fästingen är ett kvalster med åtta ben. Normalt är kvalstret cirka två millimeter, men när det sugit sig full av blod kan kvalstret (honan) bli upp till 1,5 centimeter lång, och bakkroppen får då en gråblå färg.

Fästingar är vanliga i Sverige. Oftast påträffas de i södra delen av landet och utmed kusterna där. Fästingar förekommer mer sällan inåt landet. Fästingen kan transporteras med fåglar och kan då dyka upp långt utanför sina kärnområden. På en del ställen inåt landet kan det därför finnas fästingbestånd i några år innan de åter försvinner. Fästingarten Ixodes ricinus är vanlig i största delen av Europa.

Fästingens livscykel

Fästingen har fyra utvecklingsstadier: Ägg, larv, nymf och vuxen.

Annons
Annons

Efter att de vuxna honorna har sugit blod av ett värddjur ramlar de av och gräver ned sig i strölagret på marken. Här lägger hon vanligtvis mellan 2 000–3 000 ägg. Efter några veckor kläcks äggen, och de små larverna, som bara är runt en halv millimeter långa, kryper upp ur markvegetationen. Här sitter de och väntar på förbipasserande fåglar, däggdjur och ödlor. På grund av att larvernas egen rörelseförmåga är mycket begränsad förekommer de fläckvis i mycket hög grad. Larverna kan också suga blod av större djur, inbegripet människor. Larven suger blod i två till fyra dagar, och har då nått en storlek av cirka 1,5 millimeter. Sedan ramlar den ned på marken.

Nymfen övervintrar vanligtvis innan den provar att fästa sig på ett nytt värddjur. Sedan klättrar den åter upp på växter eller små buskar för att vänta på förbipasserande värddjur. Även nymferna fäster sig på små däggdjur och fåglar. Precis som larverna, kan också nymferna suga blod av stora däggdjur. Efter blodsugningen ömsar den skinn igen, och nymferna blir vuxna fästingar som övervintrar en gång till.

De vuxna honorna klättrar åter upp i vegetationen för att finna ett passande värddjur som de kan suga blod av. Även hanarna provar att fästa sig på värddjur, inte för att suga blod, utan för att finna en hona att para sig med. De vuxna fästingarna återfinns på större däggdjur som harar, rådjur, älg, storboskap och hundar. Honan suger blod i sju till tio dagar och fördubblar sin storlek. Utvecklingen från ägg till vuxen fästing som lägger ägg tar omkring tre år.

Annons
Annons

Fästingen är sårbar för torka. Den förekommer oftast på fuktiga ställen med gräs, buskage och snår samt i öppen skog med stort bestånd av hjortdjur. På ställen där hjortdjuren ligger och vilar kan det finnas ett stort antal fästingar. I Sverige är fästingen i regel aktiv under perioden från april till november.

Hur tar man bort fästingen?

Om man blir fästingbiten ska fästingen tas bort så fort som möjligt. Man kan till exempel använda en pincett, fästingborttagare eller naglarna. Dra den långsamt rakt ut ur huden. Om någon mundel skulle kvar i huden, kommer den ut av sig själv inom några dagar. Bettstället rengörs därefter med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.

Gamla råd som att man ska smörja in fästingen med olja, fett, smör, vaselin, sprit, stearin och liknande för att få den att släppa taget, är inte att rekommendera, då det kan försena borttagningen av fästingen och leda till ökad risk för sjukdomssmitta.

Är fästingen farlig?

De flesta fästingbett är ofarliga. Man uppskattar att det finns smitta i bara 2 % av samtliga fästingbett. Ibland kan fästingbett orsaka en sjukdom som kallas borrelia. Förklaringen är att en del av fästingbeståndet är smittat med en bakterie som heter Borrelia. Borrelia är en sjukdom som i första hand leder till ett lokalt utslag (erytema migrans), men i vissa fall kan det centrala nervsystemet angripas.

Borreliabakterien kan överföras från fästingen till människor efter bara några timmar, men störst risk är det när fästingen sitter fast i mer än 24 timmar. Om man har smittats efter ett fästingbett, kan det uppstå ett utslag i huden runt bettstället från tre dagar till fyra veckor efter att man har blivit biten. Utslaget breder ut sig ringformat över huden. Hos vissa kan hudförändringarna vara smärtfulla, de kan också klia och svida. Lymfkörtlar i närheten av bettstället kan svullna upp. Efter några veckor kan enstaka personer få tecken på en mer utbredd infektion. Sjukdomstecken kan vara nedsatt allmäntillstånd, ledbesvär, smärtor, eventuellt också svullnad, rodnad och värme kring lederna, muskelsmärtor och utslag i ett stort område. Utslaget liknar det ursprungliga utslaget runt bettstället. Mer allvarliga komplikationer är hjärnhinneinflammation, halvsidig ansiktsförlamning, inflammation i hjärtsäcken, hjärtmuskeln eller leder. Läs mer om detta i texten om borrelia.

Även hundar kan bli sjuka av fästingbett om de smittas av borreliabakterier. De vanligaste symtomen på smitta hos hundar är att hunden inte vill äta, verkar nedstämd och "inte är på humör", har smärtor i en eller flera leder, och haltar därför samt har feber.

Fästingburen encefalit (TBE)

Fästingburen encefalit (TBE) är en inflammation i hjärnan som orsakas av ett virus som smittar genom fästingbett. I Norden är sjukdomen vanlig i områden kring Östersjön.

Inkubationstiden för sjukdomen är 2–28 dagar efter fästingbettet. Sjukdomen har vanligtvis ett mildare förlopp hos små barn än hos vuxna. Djur, bland annat hundar, kan bli infekterade, men det är osäkert om detta kan leda till sjukdom.

Det finns en stor variation i sjukdomsbilden, med allt från fall utan symtom till mycket allvarlig sjukdom. Den första fasen med feber, huvudvärk och muskelsmärtor varar i en vecka. Efter ett feberfritt intervall på omkring en vecka följer symtom på inflammation i hjärnan hos cirka 30 % i form av sömnlöshet, förvirring, eventuellt kräkningar, nackstelhet och förlamning. Ofta är konvalescensen långvarig med huvudvärk, koncentrationssvårigheter och sömnbesvär. Komplikationer i form av nervskador och psykiatriska symtom, huvudvärk, balans- och rörelseproblem är vanliga efteråt. Om man vistas i områden där TBE är vanligt förekommande, kan man vaccinera dig i förväg.

Anaplasmos

Anaplasmos kallades tidigare ehrlichios, och är en fästingburen sjukdom som orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum. Tidigare var detta känt som en sjukdom hos hund, katt, häst, storboskap och får (betesfeber). Under senare år har sjukdomen också påvisats hos människor, men detta förekommer mycket sällan. Vanligtvis ger sjukdomen inga symtom hos människor, men influensasymtom kan förekomma. I sällsynta fall kan man få symtom på sjukdom i lungor, njurar och nervsystem.

När bör man kontakta läkare?

Efter att man har tagit bort fästingen, bör man hålla ett öga på bettstället de närmaste veckorna. Om det uppstår ett rött utslag som breder ut sig från bettstället, bör man kontakta läkare. Utslaget kommer vanligtvis två till fyra veckor efter fästingbettet. I dessa fall förskriver läkaren en antibiotikabehandling som botar tillståndet. Om man får influensaliknande symtom eller feber de närmaste dagarna efter ett fästingbett, bör man också kontakta läkare för undersökning och eventuell behandling.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons