Atrofisk vulvovaginit hos äldre
Nyhet! Kunskapsbrev om kronisk lymfatisk leukemi, KLL
Få sex kostnadsfria kunskapsbrev om KLL till din e-post. I breven får du information om olika behandlingsalternativ, nya forskningsrön och vårdens skyldigheter gentemot dig som patient och anhörig.
Vad är atrofisk vulvovaginit?
Atrofisk, eller senilatrofisk vulvovaginit är ett tillstånd med torra och tunna slemhinnor i slidan (atrofiska slemhinnor) hos kvinnor som har passerat klimakteriet.
Typiska symtom är ökade flytningar, klåda, sveda i slidan och runt slidöppningen. Det är också vanligt med sveda när man kissar, upprepade urinvägsinfektioner, smärta vid samlag och ibland blodblandade flytningar. Urinläckage kan förekomma.
Atrofisk vulvovaginit är mycket vanligt bland äldre kvinnor.
Orsak
Produktionen av det kvinnliga könshormonet östrogen avtar väsentligt efter klimakteriet. När det sker försvinner mycket av stimuleringen av slemhinnorna i underlivet så att dessa blir tunnare, skörare och mer sårbara. Denna förändring gäller även slemhinnorna i urinblåsan och i urinröret. Det ökar risken för infektion med tarmbakterier, vilket kan orsaka återkommande urinvägsinfektioner.
Nya behandlingar mot atopiskt EKSEM – är de för dig? Här får du som lever med atopiskt eksem koll på läget »
Diagnos
En gynekologisk undersökning genomförs. Atrofisk vulvovaginit syns vid undersökning då tillståndet oftast ger typiska förändringar i slemhinnorna.
Behandling
Syftet med behandlingen är att stärka slemhinnan genom att tillföra östrogen, som det råder brist på.
Om bara detta tillstånd ska behandlas förskriver läkaren lokala östrogenpreparat som vagitorier eller salva för användning i slidan. Detta hjälper dock inte mot eventuella andra symtom i övergångsåldern. Om man behöver behandling för vallningar, svettningar eller liknande används östrogentabletter (se klimakteriet). Vid användning av östrogentabletter behöver man inte komplettera med salva eller stolpiller.
