ont i spottkörteln

Sialoadenit (spottkörtelinflammation)

En akut inflammation av spottkörteln beror oftast på en infektion med bakterier.


Uppdaterad den: 2020-02-25
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är sialoadenit?

Sialoadenit är den medicinska beteckningen på inflammation i en spottkörtel. Det är vanligast att det beror på en infektion med bakterier. I vissa fall uppstår det en långvarig inflammation i en spottkörtel. Man talar då om en kronisk spottkörtelinflammation, eller kronisk sialoadenit.

Spottkörtelinflammation är ett ovanligt tillstånd. 

Vi har tre viktiga spottkörtlar. Parotiskörteln, glandula parotis, är den största och ligger vid käkvinkeln alldeles framför örat. De två andra körtlarna ligger innanför underkäken. Saliv har ett flertal funktioner, såsom bland annat smörjning av munnen och ett fungerande immunförsvar i munnen. 

Annons
Annons

Symtom

De första symtomen som visar sig är ömma områden runt körteln. Ömheten blir snart mer smärtsam (särskilt vid måltider) och spottkörteln svullnar upp. Om infektionen är kraftig kommer man att känna sig allmänt medtagen med feber och svaghet.

Kronisk inflammation yttrar sig som upprepade episoder med smärta och inflammation. Ofta är sjukdomsbilden mindre uttalad än vid en akut infektion. Det är vanligt att smärtorna kommer när man äter.

Orsak

En inflammation i en spottkörtel kan bero på en infektion med bakterier eller virus, eller i vissa fall utan någon infektion. En infektion uppstår som regel sekundärt till en spottsten. Det innebär att man har en spottsten som blockerar utförsgången från körteln. Följden av detta blir en infektion i spöttkörteln eftersom bakterier kan sprida sig från munhålan till spottkörteln.

Annons
Annons

Ibland kan en mycket dålig munhygien vara en orsak till infektionen, utan att det föreligger förträngningar i spottkörtlarnas utförsgångar. 

Utöver det som nämns ovan finns det andra tillstånd som bidrar till att öka risken för en sådan inflammation. Detta gäller personer som är dehydrerade (för lågt vätskeintag, uttorkade), personer med diabetes, hypotyreos eller njursjukdom samt personer med den kroniska sjukdomen Sjögrens syndrom.

Diagnos

Diagnosen ställs utifrån sjukdomshistorien tillsammans med fynd vid kroppsundersökning. I vissa fall går det att pressa ut var från körteln vid en bakteriell infektion – något som gör att man kan känna sig relativt säker på diagnosen. Vid undersökning av ansiktet kan man hitta en öm och hård svullnad där spottkörteln befinner sig. 

Ofta tas en odling för att se om infektionen utlöses av bakterier och vilka bakterier det i så fall handlar om. I blodprover kan man se förhöjda värden på blodsänka eller CRP. I vissa fall görs undersökning med ultraljud. Magnetkameraundersökning, skiktröntgen och vävnadsprover görs också i vissa situationer. 

Behandling

Behandlingen består av två lika viktiga åtgärder. För att bli av med den akuta infektionen använder man antibiotika. Samtidigt påbörjas egenbehandling som först och främst består av god munhygien. Dessutom kan man hjälpa salivproduktionen genom att tugga tuggummi eller genom att ha sura ämnen i munnen. Att suga på särskilda receptfria medel för att stimulera salivproduktionen eller att suga på citronskiva ökar salivproduktionen och utsöndringen av saliv.

Mot smärtor kan paracetamol eller läkemedel såsom ibuprofen eller naproxen användas.  

I undantagsfall uppstår en böld som behöver dräneras genom kirurgi. Även vid kroniska fall kan kirurgi vara indicerat för att öppna utförsgången eller att avlägsna spottkörteln. 

Prognos

Prognosen är vanligen god och tillståndet går över snabbt efter insatt behandling. I enstaka fall uppstår en kronisk inflammation. 


Annons
Annons
Annons