Öronsus (tinnitus), patientrådgivning


Uppdaterad den: 2012-10-02
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Vad är öronsus?

Definition

  • Kallas också för tinnitus.
  • En ljudupplevelse som bara du upplever, utan att det finns någon yttre ljudkälla och utan att du hallucinerar eller är förvirrad.
  • Kan yttra sig som ett lätt sus, brus, motorljud eller piptoner, och kan åtföljas av hörselnedsättning. Undantagsvis kan öronsus vara mycket besvärligt.
  • Kan vara ensidigt eller dubbelsidigt, konstant eller periodiskt.

Förekomst

  • Vanligt hos äldre vuxna.
  • Vid egenrapportering anger 10–15 % av befolkningen att de besväras av plågsamt öronsus, 1 % anger reducerad livskvalitet på grund av öronsuset.

Bedömning av öronsus

  • Kan finnas en bagatellartad förklaring, till exempel öronvax.
  • Andra gånger kan det röra sig om kroniska förändringar i innerörat eller sällsynta allvarliga förändringar i stora blodkärl.

Vad kan vara orsaken?

Som kan kräva behandling

  • Öronvax:
    • Är sannolikt den vanligaste orsaken till öronsus
  • Stress och eventuellt depression:
    • Öronsus kan vara en reaktion på att du är överarbetad, stressad, deprimerad
  • Kronisk mellanöreinflammation:
    • På sikt kan det här tillståndet ibland ge skador i innerörat
  • Otoskleros:
    • Tillståndet präglas först och främst av nedsatt hörsel, men vissa klagar också över yrsel
    • Hörselbenskedjan i mellanörat reagerar trögare än normalt
  • Ménières sjukdom:
    • Ménières sjukdom kännetecknas av periodiska anfall av öronsus, kraftig yrsel och nedsatt hörsel eller dövhet
  • Öronsus till följd av läkemedel:
    • Flera läkemedel kan ge öronsus
    • De vanligaste är salisylater, indometacin, propranolol, karbamazepin, aminofyllinpreparater, streptomycin, gentamycin

Som vanligtvis inte kräver behandling

  • Trång örontrumpet (kanalen mellan näsan och mellanörat):
    • Ett övergående tillstånd i de flesta fall
    • Vid förkylning
    • Efter flygtur, dykning
  • Bullerskada:
    • Bullerskador är varaktiga skador som inte går att reparera, men hörapparat kan vara till god hjälp
    • I vissa fall åtföljs tillståndet av öronsus
  • Nedsatt hörsel till följd av hög ålder, presbyacusis:
    • Är ett ålderstecken. Det finns inga effektiva åtgärder förutom hörapparat

Sällsynta orsaker

  • Högt blodtryck:
    • Högt blodtryck ger vanligen inga symtom, men vid mycket höga värden (diastoliskt >120 mm Hg) kan öronsus uppträda
  • Anemi:
    • Blodbrist kan ge öronsus – i synnerhet vid kraftig blodbrist och där tillståndet utvecklats på kort tid
  • Hypotyreos:
    • Låg ämnesomsättning kan ge öronsus
  • Diabetes typ 1 eller typ 2:
    • Undantagsvis kan öronsus vara en komplikation till diabetes
  • Åderförkalkning/Åderförfettning:
    • Stela blodkärl kan ge nedsatt cirkulation i delar av örat och hjärnan och leda till en upplevelse av öronsus
  • Förslitningar i nackkotor:
    • Förkalkningar i nacken kan hos vissa leda till öronsus
  • Reumatologiska sjukdomar:
    • Även giktsjukdomar kan ibland leda till öronsus
  • Tumör på hörselnerven, vestibularisschwannom:
    • Är ett sällsynt tillstånd, men ett av tecknen kan vara öronsus – dock är en ökande, ensidig hörselnedsättning huvudsymtomet
  • Kan förekomma vid olika neurologiska sjukdomar.
  • Förändringar i stora blodkärl:
    • Exempelvis karotisstenos och små pulsåderbråck (aneurysm)
    • Är sällsynta orsaker

Vad kan du göra själv?

  • Du bör undvika situationer som ger öronsus, starka ljud, mycket stress, sömnbrist, kraftig fysisk ansträngning och att vara där det är tyst för länge.
  • Bakgrundsljud kan vara bra för att maskera öronsus. Öronsus kommer typiskt när du ska vila och slappna av. Det är viktigt att ha en ljudkälla till hands (till exempel en cd-spelare) som kan ge ett lågt och oengagerande ljud och som kan stänga av sig själv när du ska sova.
  • Det finns ÖNH-avdelningar med självhjälpsgrupper för patienter med öronsus.

När ska du söka läkarhjälp?

  • Öronsus bör undersökas av läkare. I de flesta fall finns en bagatellartad förklaring som enkelt kan behandlas (till exempel utsköljning av öronvax). Undantagsvis föreligger sjukdomar som det är viktigt att behandla – inte bara för att få bort öronsuset.
  • Allvarligt öronsus bör alltid remitteras till ÖNH-specialist.

Vad gör läkaren?

Anamnes (sjukhistoria)

Frågor som läkaren kan ställa:

  • Hur länge har du haft problem?
  • Hur debuterade öronsuset?
  • Har du en känd öronsjukdom?
  • Har du varit utsatt för en bullerskada?
  • Är öronsuset ensidigt eller dubbelsidigt?
  • Är öronsuset konstant eller episodiskt?
  • Är öronsuset pulserande?
  • Är tonhöjden hög eller låg?
  • Använder du läkemedel regelbundet? Vilka?
  • Har du någon kronisk sjukdom?
  • Har du varit utsatt för mycket stress, jäkt och bekymmer på sista tiden?

Läkarundersökningen

  • Förutom att få fram en grundlig anamnes kommer läkaren också att genomföra en ÖNH-undersökning, bland annat:
    • Undersökning med stämgaffel
    • Hörselmätning
    • Eventuellt tympanometri (mätning av tryck över trumhinnan)

Andra undersökningar

  • Blodprover kan vara aktuella.

Remiss till specialist eller sjukhus.

  • Vid oklarhet om diagnosen eller vid behov av behandling remitteras du till en specialist.

Annons
Annons
Annons