Ménières sjukdom

Häftiga anfall av yrsel, öronsus och sämre hörsel. Kombinationen av symtomen är typiska för Ménières sjukdom.

Uppdaterad den: 2019-07-23
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är Ménières sjukdom?

Ménières sjukdom är en sjukdom i örats balansorgan och kännetecknas av periodiska anfall av öronsus, kraftig yrsel och nedsatt hörsel. Tillståndet är uppkallat efter Prosper Ménière som 1861 beskrev den möjliga bakomliggande mekanismen till sjukdomen.

Ménières sjukdom är en ganska ovanlig sjukdom. Det finns inga tillförlitliga siffror om förekomsten, men den uppskattas vara mellan 12 000 och 50 000 personer. Tillståndet verkar vara ungefär lika vanligt hos kvinnor som hos män, debuterar oftast i 30–50-årsåldern och är vanligast hos personer med kaukasiskt ursprung. 

Symtom

Symtomen är i början inte helt typiska för sjukdomen och kan yttra sig som episoder med bara ett symtom, till exempel plötsliga yrselanfall eller bara nedsatt hörsel i ett åra. Efter hand blir tillståndet mer typiskt, med plötsliga yrselanfall som varar från 20 minuter till flera timmar. Innan, under och efter yrselanfallet kan man ha nedsatt hörsel i det örat som är påverkat. Dessutom kan man höra öronsus och lockkänsla eller tryckkänsla i det sjuka örat. Andra symtom som förekommer samtidigt kan vara illamående, kräkningar och kallsvettighet. Hos vissa förekommer plötsliga anfall där man tappar balansen och faller. 

Annons
Annons

Med åren blir det vanligare att man får sjukdomen i båda öron. Upp till hälften får till slut nedsatt hörsel och/eller öronsus i båda öron. Hörseln försämras och blir permanent nedsatt. 

Orsak

Balansorganets uppbyggnad.

 

Orsaken till Ménières sjukdom är okänd. Forskare tror att besvären utlöses av rubbningar eller alltför stor mängd vätska i båggångarna (balansorganet) i innerörat. Den ökade vätskemängden beror sannolikt på en blockering av den cirkulerande vätskan (endolymfan) i balansorganet. Sannolikt spelar också ärftliga faktorer en roll, hos 10 till 15 % finns det andra med samma sjukdom i familjen.

Diagnos

I tidigare stadier av sjukdomen kan vissa typiska symtom sakna, vilket gör att det kan vara svårt att ställa diagnosen. Diagnosen kräver återkommande anfall med yrsel, öronsus och hörselnedsättning. Hörselnedsättningen bekräftas med hjälp av en hörselundersökning, audiometri. Hörselnedsättningen ska helst mätas under eller kort efter ett anfall. En sådan undersökning görs ibland på en särskild mottagning eller hos en specialist i hörseltester, en audionom.

Diagnosen och utredningen leds i regel av en specialist inom öronsjukdomar. Detta innebär hörseltester, bedömning av nerverna i örat och oftast en bildundersökning av hjärnan, MR (magnetkamera). Blodprover och bildundersökningar har som syfte att utesluta andra sjukdomar som kan likna Ménières sjukdom, som till exempel yrsel vid migrän, en hjärntumör, stroke eller vestibularisneurit (balansnervsinflammation).

Annons
Annons

Behandling

Eftersom orsaken till sjukdomen är okänd går behandlingen ut på att lindra besvären under anfallen på bästa möjliga sätt. Dessutom finns det vissa behandlingar som minskar hur ofta anfallen förekommer. Det finns ingen botande behandling i dagsläget. 

Vissa levnadsvaneförändringar kan minska anfallens frekvens och kan prövas:

  • Minska stress om det är möjligt.
  • Högst 1,5–2 gram salt per dag.
  • Lågt intag av koffein.
  • Lågt intag av alkohol.
  • Rökstopp.
  • Lågt intag av natriumglutamat (smakförstärkare) har av vissa föreslagits som behandling. 

Vid alla behandlingar som prövas kan det vara en god idé att föra dagbok över hur ofta man upplever anfall, hur länge de vara och vilka man symtom man upplever. Det kan då vara lättare att bedöma om en viss behandling/åtgärd har haft effekt. 

Under själva anfallet kan man pröva behandling med läkemedel mot illamående, läkemedel mot inflammation (kortison) eller lugnande läkemedel. Under anfallen hjälper det med lugn och sängläge för de flesta. 

Det finns olika sätt för att försöka minska att anfallen uppstår. Vätskedrivande behandling med tabletter har en viss vetenskaplig förankring, liksom behandling med betahistin. Det är ett läkemedel som blockerar histaminreceptorer i innerörat och det finns en viss dokumentation för att det kan ha effekt. Behandling med kortison i innerörat kan prövas. 

Om anfallen och yrseln betraktas som outhärdliga går det att operera balansorganet eller balansnerven. Det kan dock leda till permanent hörselnedsättning och görs därför först när de andra alternativen inte är tillämpbara.

Ibland är det olämpligt med körkortsinnehav, särskilt om man drabbas av plötsliga fallattacker. En sådan bedömning görs från person till person.

Anfallen kan vara mycket plågsamma och dessutom kan personer med sjukdomen utveckla ångest för få nya anfall. Det kan i vissa fall bli aktuellt med behandling hos psykolog. 

Prognos

Ett av kännetecknen vid Ménières sjukdom är att förloppet kan variera väsentligt från person till person. De mildaste formerna av sjukdomen leder till några få anfall, och ingen varaktig nedsättning av hörseln. Den allvarligaste formen kan å andra sidan ge dövhet och stora balansbesvär redan efter några få anfall. De flesta fallen ligger någonstans mellan dessa ytterligheter. Det är vanligt att, efter en tid med anfall, uppleva symtomfria perioder som kan vara i flera år.

Med tiden försvinner yrselanfallen mer och mer och efter många år har cirka 80 % blivit av med yrselanfallen. Tyvärr kan balansrubbningen och hörselnedsättningen kvarstå. Hos vissa kan en hörselapparat eller cochleaimplantat ha vara till hjälp.


Annons
Annons
Annons