Ménières sjukdom


Uppdaterad den: 2016-10-13
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är Ménières sjukdom?

Ménières sjukdom kännetecknas av periodiska anfall av öronsus, kraftig yrsel och nedsatt hörsel eller dövhet. Vid Ménières sjukdom föreligger alla tre komponenter.

Ménières sjukdom är ett sällsynt tillstånd. Det finns cirka 20 000 personer med Ménières sjukdom i Sverige. Tillståndet verkar vara lika vanligt hos kvinnor som hos män. Sjukdomen debuterar oftast i 30–50-årsåldern. Tillståndet brukar börja på ena sidan (90 %), men med tiden drabbas båda öronen i 30–50 % av fallen.

Orsak

Båggångarnas lokalisation

Orsaken till Ménières sjukdom är okänd. Det anses dock att besvären beror på rubbningar eller alltför stor mängd vätska i båggångarna (balansorganet) i innerörat. Den ökade vätskemängden beror sannolikt på en blockering av den cirkulerande vätskan (endolymfan) i balansorganet. Sannolikt spelar också ärftliga faktorer en roll, hos 20 % finns det andra med samma sjukdom i familjen.

Annons
Annons

Symtom

Symtomen är i början atypiska och kan yttra sig som episoder med bara ett symtom, till exempel plötsliga yrselanfall. I andra fall är det bara hörselproblem. Efter månader eller år med sådana episoder blir tillståndet mer typiskt. Anfallen kommer då plötsligt och varar som regel från 20 minuter till flera timmar. Under och efter anfallen är man som regel illamående och kräks. Det kan hålla i sig i flera timmar efter det att anfallet är över. Nedsatt hörsel och eventuellt dövhet drabbar oftast bara det ena örat, men en av tio har symtom i båda öronen. Efter upprepade anfall försämras hörseln gradvis.

Diagnos

Båggångar och nerver.

De typiska symtom som nämns ovan ger läkaren misstanke om sjukdomen. Ett hörseltest påvisar eventuell hörselnedsättning.

Vid misstanke om Ménières sjukdom blir man hänvisad till en ÖNH-specialist som genomför en grundlig undersökning för att ställa en säker diagnos. Detta innebär hörseltester och i de flesta fall undersöks också balansnerven med så kallad MR (magnetkamera), vilket är en bildundersökning av hjärnan. Alla undersökningar utförs för att utesluta andra orsaker till besvären. Ménières sjukdom ger i sig själv inga bestämda fynd. Diagnosen baseras på symtomen och uteslutning av andra sjukdomar.

Annons
Annons

Behandling

Det finns ingen riktigt bra behandling av Ménières sjukdom. Eftersom orsaken till sjukdomen är okänd går behandlingen ut på att lindra besvären under anfallen på bästa möjliga sätt. 

Det är sannolikt positivt för anfallsfrekvensen att leva ett regelbundet liv, motionera och få tillräckligt med sömn.

Under anfallen hjälper det med lugn och sängläge för de flesta. Tabletter eller stolpiller mot illamående har som regel lindrande effekt under anfallen. För att förebygga nya anfall prövas ibland behandling med vattendrivande läkemedel.

Om anfallen och yrseln betraktas som outhärdliga går det att operera balansorganet eller balansnerven. Ett annat alternativ är att spruta läkemedel direkt in i balansorganet i innerörat. Man räknar med att mindre än 10 % av de som har Ménières sjukdom behöver kirurgi.

Långtidsprognos

Ett av kännetecknen vid Ménières sjukdom är att förloppet kan variera väsentligt från person till person. De mildaste formerna av sjukdomen leder till några få anfall, och ingen varaktig nedsättning av hörseln. Den allvarligaste formen kan å andra sidan ge dövhet och stora balansbesvär redan efter några få anfall. De flesta fallen ligger någonstans mellan dessa ytterligheter.

Det är vanligt att, efter en tid med anfall, uppleva symtomfria perioder som kan vara i flera år.

Hörselnedsättningen ökar gradvis och långsamt, och kan efter många och starka anfall leda till dövhet, vanligen ensidig. 30–50 % upplever att de får nedsatt hörsel i båda öronen.

Anfallen kan vara mycket plågsamma, och dessutom kan symtomfria perioder ödeläggas av oro för nya anfall. För att undvika detta kan det vara aktuellt med behandling hos psykolog eller psykiater. Anfallen och hörselförlusten som följer med den här sjukdomen är allvarliga belastningar. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är en livshotande sjukdom, och att den inte påverkar andra organ än hörsel- och balansorganen.

De allra flesta, cirka 80 %, blir av med yrselanfallen, även om det kan ta flera år.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons