Halsont, patientrådgivning


Uppdaterad den: 2017-05-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons
Annons
Annons

Vad är halsont?

  • Smärtor eller obehag i halsen/svalget som varar från timmar till dagar.

Förekomst

  • Halssmärta är huvudsymtomen vid cirka 5 % av all sjukfrånvaro under vintermånaderna.
  • 10–40 % av patienterna som uppsöker läkare med ont i halsen har en infektion med streptokockbakterier som kan behöva behandlas.
  • Cirka 1–2 % har körtelfeber (mononukleos).
  • Resten har ett brett urval av infektioner med virus eller bakterier som inte kräver antibiotika.

Bedömning av halsont

  • Den vanligaste orsaken till halssmärtor är virusinfektioner.
  • Halsinfektioner är självläkande, komplikationer är sällsynta och besvären är ofta milda till måttliga. De flesta behöver inte behandlas med läkemedel.
  • Patienter med halssmärtor av måttlig karaktär ska normalt sett behandlas (symtomatiskt) utan antibiotika. Det är oftast inte nödvändigt för patienter med måttligt halsont att uppsöka läkare. Informationen kan ges per telefon.
  • Vid uttalade besvär är det viktigt att avgöra om en streptokockinflammation föreligger, eftersom man då kan ha nytta av antibiotika. Det är också viktigt att ta reda på om man har körtelfeber, eftersom det förklarar varför halsinflammationen blir långvarig.

Vad kan vara orsaken?

Vanliga orsaker som normalt inte kräver behandling

  • Förkylning (övre luftvägsinfektion):
    • Är en virusinfektion
    • Ger obehag från både näsa och svalg, vissa problem med att svälja. Allmäntillståndet är knappt nedsatt och feber förekommer sällan
  • Faryngit (halskatarr):
    • Nästan alltid virusbetingat
    • Ger halsont och känsla av sårighet i svalget, främst på morgonen
    • Allmäntillståndet är relativt gott, inte mycket feber
  • Körtelfeber (mononukleos):
    • Drabbar i regel tonåringar. Beror på en virusinfektion
    • Stor variation i symtomen från måttliga till uttalade allmänna symtom, ofta uttalade lokala symtom från halsen, långdraget sjukdomsförlopp
    • Allmäntillståndet är nedsatt. Mandlarna är svullna och röda, hälften av patienterna har beläggningar på halsmandlarna. Lymfkörtlarna på halsen är kraftigt förstorande, eventuellt är även mjälte och lever förstorade
  • Påssjuka:
    • Påssjuka är en infektion i spottkörtlarna som orsakas av påssjukevirus
    • 2–3 veckor efter smittan uppträder ofta lätt feber i några dagar innan man blir öm på kinden och det gör ont när man tuggar. Svullnad och ömhet i spottkörtlarna framför örat är typiska symtom. Svullnaden ökar under ett par dagar och kan också sprida sig till spottkörtlarna under tungan och i underkäken.
    • Sällsynt efter att vaccin infördes
  • Herpangina:
    • Virusinfektion som är vanligast hos barn upp till 15 års ålder
    • Akut debut med feber, sjukdomskänsla och svårigheter att svälja. Slemhinnan i svalget är uttalat röd, i gommen (eventuellt även på tonsillerna) bildas små blåsor som blir till små sår när de spricker – försvinner snabbt och är inte så lätta att påvisa
    • Tillståndet går över av sig själv inom ett par dagar

Vanliga orsaker som kan kräva behandling

  • Streptokockinfektion i halsen, halsfluss:
    • Bakterieinfektion med streptokocker
    • Man har som regel feber, problem med att svälja, pratar ofta med grötig röst, ingen hosta
  • Scharlakansfeber:
    • Bakterieinfektion (orsakad av erytrogent toxinproducerande grupp A-streptokocker, GAS)
    • Mandlarna är inflammerade, svullna, eventuellt med vita beläggningar. Inom ett par dygn tillkommer småprickiga utslag, ansiktsrodnad med blekhet runt munnen och eventuellt hallontunga. Efter sjukdomen flagnar huden på händer och fotsulor
  • Halsböld (peritonsillär abscess):
    • Infektion i vävnaden utanför eller runt en av halsmandlarna. Infektionen beror på att inflammationen har spridit sig från halsmandlarna till omkringliggande vävnad
    • Tillståndet börjar ofta med en vanlig halsfluss. Smärtorna i hals och svalg förvärras allt eftersom, samtidigt som febern går upp. Det blir allt svårare att svälja. Man kan få problem med att gapa

Sällsynta orsaker som kan kräva behandling

  • Halscystor:
    • Upptäcks ofta i skolåldern eller hos ungdomar
    • Visar sig som upprepade svullnader och eventuellt smärtor antingen mitt på halsen (medial halscysta) eller på sidan av halsen (lateral halscysta). Oftast 1–3 centimeter i diameter, blir ofta större med tiden
  • Burning mouth-syndrom:
    • Orsaken är okänd. Tillståndet är vanligast från 40–50-årsåldern
    • Tillståndet ger ihållande brännande/svidande smärta på tungan, oftast symmetriskt. Obehaget lindras ofta när man dricker eller äter. Kan kvarstå i veckor och månader
    • Tillståndet är ofarligt
  • Sten som blockerar utgången till en spottkörtel (sialolitiasis):
    • Vanligare bland män. Tidigare inflammation i körteln eller utgången ökar risken för att en spottsten kan kilas fast
    • Då man äter, eller i andra situationer där salivproduktionen stimuleras, uppstår en öm svullnad med ibland kraftiga smärtor, svullnaden kan kvarstå ett tag. Oftast lokaliserat under tungan
  • Inflammation i spottkörteln (sialoadenit):
    • Påssjuka är den vanligaste orsaken, men både bakteriella och andra virala orsaker kan ge liknande inflammation. Kan bero på dålig munhygien, diabetes och njursvikt
    • Körteln är svullen och öm, någon gång även röd
  • Munhålecancer:
    • Vanligast hos medelålders och äldre
    • Kan utgå från lymfvävnaden i halsen
  • Främmande föremål i halsen:
    • Små barn. Särskilt viktigt att ha i åtanke om smärtor uppstår akut och utan feber
  • Difteri:
    • Mycket sällsynt, kan vara aktuellt bland utlandsfödda
    • Halsmandlarna är typiskt täckta av en gulvit eller gråaktig beläggning som sitter fast. Allmäntillståndet är som regel påverkat

Vad kan man göra själv?

  • De allra flesta fall av virusorsakad halsfluss eller irritation i munhåla och hals går över av sig själv utan behandling. Antibiotika förkortar inte sjukdomsförloppet och dämpar inte besvären när det är virusorsakat. Sugtabletter kan ge lindring.

När ska man söka läkarhjälp?

  • Man bör undersökas av läkare om den såriga halsen åtföljs av andningssvårigheter, dåligt allmäntillstånd, kraftiga halssmärtor eller vid symtom som varat i mer än en vecka.

Vad gör läkaren?

Tar reda på sjukdomshistorien (anamnesen)

Frågor som läkaren kan ställa:

  • Hur länge har besvären varat?
  • Är du förkyld?
  • Känner du dig sjuk? Har du feber?
  • Har du svårt att svälja?
  • Har du ont i öronen?

Läkarundersökningen

  • Vid undersökning känner läkaren utanpå och tittar inuti halsen.
  • Vid kraftig svullnad i lymfkörtlarna känner läkaren även på lymfkörtlarna i armhålorna, ljumskarna och på lever och mjälte.

Andra undersökningar

  • Om man har symtom som talar för halsfluss på grund av streptokocker tas ett halsprov för streptokocker.
  • Om halsflussen är mycket kraftig eller om det förekommer andra symtom kan det i vissa fall vara nödvändigt att ta ett blodprov för att utesluta körtelfeber.

Remiss till ÖNH-specialist eller sjukhus

  • De allra flesta halsbesvär hanteras av allmänläkare.
  • Vid misstanke om halsböld kan man bli remitterad till en öron-näsa-halsspecialist.
  • I de få fall en svårare sjukdom föreligger (till exempel vid vissa fall av körtelfeber) kan det bli aktuellt med inläggning på sjukhus.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons