Framtiden inom transplantation

Tack vare allt bättre kunskaper om immunsystemet och allt bättre metoder att modifiera det kommer resultaten vid transplantationer att successivt förbättras. Förbättringar i resultaten när det gäller hur länge transplantaten fungerar och hur länge patienterna kan överleva har i allmänhet sammanfallit med att nya immunsuppressiva läkemedel tagits i bruk.

Genom ett övervägt/klokt användande av flera sådana läkemedel i kombination kan i allmänhet biverkningarna av läkemedlen begränsas och patienternas livskvalitet kan därmed förbättras. Märk väl att alla läkemedel med potenta effekter har också bieffekter.

Den kirurgiska tekniken vid transplantationer utvecklas endast långsamt vilket talar för att den redan är bra. Njurtransplantationer görs med i stort sett oförändrad teknik. Det görs emellertid vissa förenklingar som gör operationerna mindre krävande. Detta gäller framför allt levertransplantationer där man nu kan begränsa blödningarna så att även Jehovas vittnen kan transplanteras. De kan inte acceptera blodtransfusioner, men väl organtransplantationer.

Kirurgernas och personalens kunskaper och erfarenheter och tillgången till specialservice dygnet runt har stor betydelse för resultaten. Transplantationer har därför koncentrerats till ett fåtal universitetssjukhus och ytterligare centralisering av transplantationerna kan bli aktuell.

Ökande behov av organ

Till följd av förbättrade och förenklade rutiner kan alltfler patienter komma i fråga för organtransplantationer.

Patienter som tidigare inte accepterades för transplantationer kan nu med framgång transplanteras. För inte så länge sedan ansågs det inte möjligt att njurtransplantera patienter med systemsjukdomar, som till exempel diabetes, men njursjukdom till följd av diabetes är nu en av de vanligaste orsakerna till njurtransplantation.

I vissa fall transplanteras de diabetiska patienterna med en bukspottkörtel samtidigt med njurtransplantationen. Diabetiker kan också transplanteras med insulinproducerande pancreasöar och här sker utvecklingsarbete.

Patienter som genomgått transplantationer kan komma att behöva en ny transplantation viss tid efter den första transplantationen. I sällsynta fall kan det hända att det transplanterade organet kort tid efter transplantationen inte fungerar bra- det är då naturligt att patienten omedelbart får ett nytt organ. De transplanterade organen kan också uppvisa försämrad funktion längre tid efter transplantationen till följd av det som kallas kronisk avstötning eller till följd av att den sjukdom som var orsaken till att patienten behövde transplanteras återkommer i det transplanterade organet. Vissa hepatiter (leverinflammationer) som lett till levertransplantation återkommer dessvärre inte sällan i den transplanterade levern.

Man brukar säga att transplantationskirurgin är ett offer för sin egen framgång. Alltfler patienter kan transplanteras med allt bättre resultat och alltfler patienter önskar också bli transplanterade – men organen räcker nu inte till, och vad värre är kommer aldrig att räcka.

Konstgjorda organ

Biologiska organ

Man ser ibland hoppingivande information i media om att sviktande organ, till exempel levern, kan repareras med mänskliga stamceller. Forskning pågår. Man kan ibland också se uppgifter om hela organ framställda av mänskliga stamceller. Det är en lång väg dit – om det nu över huvud taget kommer att vara möjligt att ”odla fram organ”.

Mekaniska organ

Redan i dag används konstgjorda organ. Vi talar om ”konstgjord njure”, och mer än 3 000 patienter överlever tack vare konstgjord njure - dialys. I ett fåtal fall behandlas patienter med sviktande hjärtan med ett konstgjort hjärta i väntan på en transplantation. I några enstaka fall har ett konstgjort hjärta inplanterats för mer permanent bruk. Men man ställer större krav på ett konstgjort organ och många problem återstår.

Organ från djur

Det har ibland sagts att organ från djur skulle kunna lösa bristen på organ för transplantationer. Vissa framsteg har gjorts när det gäller att transplantera organ från en art till en annan, som till exempel från gris till apa, men många problem återstår att lösa. Den immunsuppressiva terapin som skall hindra att organ stöts bort måste skräddarsys och förbättras. Det kan inte helt uteslutas att de tänkbara givardjuren, i första hand gris, kan härbärgera virus som kan förorsaka sjukdom hos den immunförsvagade människan. Dessutom finns det funktionella skillnader mellan djurorgan och mänskliga organ. Skulle det någon gång bli möjligt att transplantera organ från djur till människa återstår svåra etiska överväganden.

En framtidsvision

I den omedelbara alltför långa framtiden, tvingas vi förlita oss på ett förbättrat tillvaratagande av organ från avlidna givare och ett hänsynsfullt användande av levande givare för njurtransplantationer.

Genom ett förbättrat omhändertagande av tänkbara avlidna givare och deras anhöriga borde det vara möjligt att förbättra tillgången på organ. Donatorerna måste få god intensivvård för att organ av yppersta kvalitet skall kunna tas tillvara. Det händer nu alltför ofta att de närstående inte kan acceptera donation från en avliden anhörig även om denne inte klart uttalat sig mot donation. Den personal som har uppgiften att leda de närstående till att acceptera donation har en grannlaga uppgift. Det borde vara rutin att man tar tillvara organ och vävnader i de fall det inte kan ledas i bevis att den avlidne inte ville donera. De anhöriga som accepterar donation är i allmänhet nöjda med sitt beslut - anhöriga som inte bejakat donationer ångrar inte sällan sitt beslut.

Det finns utrymme för att förbättra tillgången på organ (och vävnader) i Sverige vilket inger hopp.