Intervju | Leversjukdom

Siw gav bort en njure

Efter 43 års äktenskap var valet enkelt för Siw Pettersson. När hennes make Gösta behövde en ny njure tvekade hon inte en sekund att donera. – Nej, för mig var det lätt. Det var ju lika mycket för min skull som för Göstas, för att vi skulle få ett bättre liv tillsammans, konstaterar Siw och ler.

Publicerad den: 2008-10-02

Annons

En av de vanligaste orsakerna till nedsatt njurfunktion är kronisk njurinflammation och diabetes. Gösta hade haft diabetes i många år när man 2003 upptäckte att hans njurfunktion var dålig.

– Det gick rätt fort när han blev sjuk. Han mådde inte speciellt dåligt, men han hade dåliga värden med högt blodtryck och dåligt blodvärde, så det var så man förstod att njurarna var på väg att lägga av, berättar Siw.

Tankar om transplantation

Gösta blev tröttare och fick ganska tidigt börja med dialys, där man hjälper kroppen att utsöndra giftiga ämnen på annat sätt än via njurarna och urinen. Först med påsdialys där bukhinnan används som filter och senare med bloddialys. Det var en tuff behandling och snart började tankar om transplantation dyka upp.

Annons
Annons

– I och med att han började med bloddialys och fick åka in till sjukhuset tre gånger i veckan, då kände man att det här är ju inget roligt liv. Vi hade precis gått i pension och skulle resa, vara på landet eller i stugan i Dalarna och åka skidor. Vi skulle ju göra så mycket, men allting blev ju svårare i och med dialysbehandlingen.

Utan att tveka talade Siw om för en sköterska och läkaren på avdelningen att hon var villig att bli Göstas donator, men hon fick inte riktigt den respons hon hade förväntat sig. Det var svårt att få information och det tog tid innan utredningen för att se om hon var frisk nog för att kunna donera startade.

– Det kändes som om de inte brydde sig. Ibland kunde jag tänka att de kanske inte trodde att jag ville, eller att jag skulle ångra mig. Men sen fick vi en jättegullig koordinator på Huddinge som var jättebra.

Annons
Annons

Började träna

I februari 2004 startade utredningen. Blodtryck, blodvärden, njurfunktion, hjärta och blodfetter. Allt skulle kontrolleras och inte förrän i maj 2005 var hela utredningen klar. Siw var många gånger rädd att läkarna skulle upptäcka något fel som skulle göra att hon inte kunde donera, men allt såg bra ut och Siw och Gösta fick en tid för transplantation på Huddinge sjukhus samma år. För att återhämtningen efter operationen skulle gå så bra som möjligt såg Siw till att vara i god fysisk kondition och började styrketräna på gym två gånger i veckan och gick mycket stavgång.

Läkarna hade bestämt sig för att ta Siws vänstra njure som hade något sämre funktion och opererade med så kallad titthålsteknik.

– Jag hade ju hört att det var värre att donera än att få en njure, eftersom operationen var mycket större, så jag var inställd på att jag skulle bli jättedålig efteråt, men jag tyckte det gick väldigt bra. De frågade om jag ville ha en kopp kaffe när jag vaknade upp och jag sa ”ja tack” och kände mig rätt okej. Mina väninnor hade ju lovat att de skulle städa och handla och göra allting, men de blev förvånade över att jag var så pass pigg.

Blev sämre

Även Gösta klarade sin operation bra och den nya njuren började snabbt fungera som den skulle. Siw fick problem med en blödning i bukhålan som några veckor senare behövde tömmas eftersom den försvårade läkningen av operationssåret, men sen gick läkningen bra.

Den transplanterade njuren fungerade i två år, men under sommaren 2007 blev Gösta sämre igen. Läkarna upptäckte att han hade drabbats av en CMV-infektion (cytomegalovirus) som trots behandling inte ville ge med sig och gjorde att njurfunktionen blev sämre. Den nya njuren skulle bara fungera några månader till och sedan skulle Gösta behöva dialys igen.

– Det är ju sorgligt att det inte gick. Efteråt var det nästan som ett sorgearbete när vi förstod att den inte skulle hålla längre, säger Siw.

Göra det igen

Under hösten passade de på att åka till Kreta på semester innan det var dags för Gösta att börja med dialys igen. Vid årsskiftet började han träna för att kunna sköta bloddialysen på egen hand i hemmet och slippa åka till sjukhuset.

– Han har blivit väldigt duktig, så jag ska snart följa med för att se hur det går till jag med. Han mår ju rätt så bra nu när han får dialys. Vi tar en dag i taget. Huvudsaken är att han mår bra.

Siw mår fortfarande bra och har inga besvär av operationen. Hon har också fortsatt att träna och går på läkarkontroll en gång om året för att kontrollera blodtryck och njurfunktion.

– Så om det gick skulle jag kunna tänka mig att göra om det! säger Siw och skrattar.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons