Fakta | Svamp

Ringorm


Uppdaterad den: 2014-08-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är ringorm?

Ringorm

Ringorm (tinea corporis) är en relativt ovanlig svampinfektion i hudens yttersta lager som orsakas av svampgruppen dermatofyter. ”Tinea corporis” betyder att det finns svamp på kroppen (”tinea” = svamp, ”corporis” = kropp). Det är ett tillstånd som i vanliga fall karaktäriseras av ett kliande utslag som är format som en röd ring med till synes nästan normal hud i mitten. Svampinfektioner på andra ställen på kroppen namnges på samma sätt:

  • Fotsvamp (tinea pedis). Den här svampinfektionen sitter i de fuktiga områdena mellan tårna och i vissa fall även i fotsulan och längs fotränderna.
  • Ljumsksvamp (tinea cruris). Den här svampinfektionen sitter på insidan av låren.
  • Svamp i hårbotten (tinea capitis). Den här formen är vanligast hos barn och leder till rodnade, lätt fjällande kala fläckar i hårbotten. Oftast kliar utslaget.

Ringorm på kroppen kan förekomma på armarna, benen, kroppen och i ansiktet. Namnet ringorm syftar på utslagets utseende och har ingenting med orm att göra. Ringorm är ett ofarligt tillstånd, och behandlingen består i de flesta fall av lokalbehandling med svampdödande kräm.

Symtom och tecken

Det typiska utslaget är ringformat. Det är kanten på ringen som är röd och inflammerad, medan huden inuti cirkeln kan se nästan normal ut. Ringkanten höjer sig något över angränsande hud, den fjällar lite och själva ringen breder ut sig och blir större med tiden. Utslaget kliar. Det kan också förekomma flera ringar, och de kan överlappa varandra. Man kan också ha ringorm utan den typiska röda ringen.

Annons
Annons

Orsak

Svampinfektioner, som ringorm, beror på att mikroorganismer (dermatofyter) tränger in i hudens hornlager. Dermatofyterna lever av cellerna i hudens yttre lager.

Ringorm är en relativt ovanlig svampinfektion i huden eller i hårbotten. Smitta kan sprida sig på följande sätt:

  • Framför allt från djur till människa. Man kan få ringorm genom att ta på ett djur som har ringorm, till exempel hundar och katter. Man kan också få ringorm från kor, getter, grisar och hästar.
  • Det förekommer även att smitta överförs mellan människor. Ringorm sprider sig via direktkontakt hud-till-hud med en smittad person.
  • Från föremål till människa. Ringorm kan sprida sig via kontakt med föremål eller ytor som en smittad person eller ett smittat djur har varit i kontakt med, som kläder, handdukar, sängkläder, kammar eller borstar.
  • Smitta kan i enstaka fall även överföras via jord. Det kräver en långvarig kontakt med infekterad jord och är mycket sällsynt.

Riskfaktorer

Organismerna som orsakar ringorm trivs på fuktig och varm hud. Uttalad svettning sköljer bort svampdödande oljor från huden och gör att hornlagret blir uppluckrat och därmed mer utsatt för infektion.

Annons
Annons

Idrottsutövare löper högre risk för att få ringorm. Småbarn är också en utsatt grupp. I undantagsfall kan utbrott av ringorm förekomma på skolor och förskolor. Barn med husdjur löper ökad risk för att få ringorm. Men även personer med försvagat immunsystem är utsatta för att få ringorm. Om du har atopiskt eksem är du också mer utsatt för ringorm. Hudbarriären som normalt skyddar huden mot angrepp från virus, bakterier och svamp, är försvagad vid de flesta eksemsjukdomar.

Läkarkontakt

Om du har ett utslag som inte blir bättre inom ett par veckor bör läkare kontaktas. Du kan behöva ett recept på svampmedel.

Diagnos

Diagnosen är i regel lätt att ställa när det finns ett typiskt ringformat utslag. Men långt ifrån alla ringformade utslag är ringorm. Andra hudsjukdomar som måste uteslutas är psoriasis och olika typer av eksem. Läkaren frågar dig om du har varit utsatt för smitta, bland annat om du har varit i kontakt med djur som har ringorm. För säker diagnos kan läkaren skrapa av lite hudfjäll från det infekterade området och skicka till laboratorium för svampodling. Om provet visar på svamp är det en grund för antisvampbehandling. Svar på ett odlingsprov får man först efter några veckor.

Behandling

Lokalbehandling är tillräcklig i de flesta fall. Smörj in med exempelvis terbinafinkräm under 1–2 veckor. Alternativt kräm med imidazolderivat (med namn som ekonazol, klotrimazol, mikonazol) där vanlig behandlingstid är 4–5 veckor (eller tills symtomen varit borta i minst 1 vecka). Krämerna ska smörjas in även en bit utanför den synliga rodnaden. Efter att behandlingen är slut kan det ta ytterligare en till två veckor innan huden ser helt normal ut.

Vid utbredd ringorm eller där behandling med krämer inte har effekt kan det vara aktuellt med tablettbehandling. Sådan behandling förutsätter besök hos hudläkare och recept.

Tänk på att tablettbehandling kan ge biverkningar. De vanligaste är obehag från magen, utslag och påverkad leverfunktion. Intag av andra läkemedel, som syraneutraliserande medel, kan minska upptaget av antisvampmedlen. Om du använder warfarin kan antisvamptabletterna eventuellt minska effekten av warfarin.

Smittorisk

Ringorm smittar bara via direktkontakt. Smittrisken upphör snabbt med behandling och barn med ringorm kan gå till skolan efter att behandlingen har inletts.

Förebyggande åtgärder

Ringorm är svårt att förebygga. Svampen som orsakar ringorm är vanlig och smittsam även innan symtomen uppträder. Men du kan minska risken för ringorm genom att göra följande:

  • Förstå vad det är. Var uppmärksam på risken för överföring av ringorm från andra personer eller husdjur med ringorm.
  • Kontrollera husdjuren. Titta efter ringorm. Infektionen ser ofta ut som en hudfläck där det saknas päls.
  • Dela inte hygienartiklar med andra. Låt inte andra använda dina kläder, handdukar, hårborstar eller andra personliga saker. Låna heller inte sådana saker av andra.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons