Fakta | Svamp

Ljumsksvamp

Ljumsksvamp är vanlig bland idrottsutövare, vid användning av tättsittande byxor och hos överviktiga. Den ger ett rött, kliande utslag. Milda former av ljumsksvamp kan behandlas med svampdödande krämer.

Uppdaterad den: 2014-08-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är ljumsksvamp?

Ljumsksvamp, tinea inguinalis, är en vanlig svampinfektion som förekommer på könsorganen, på insidan av låren och på skinkorna. Tinea betyder svamp och inguinalis betyder ljumske. Infektionen karakteriseras av kliande, röda, ofta ringformade utslag i ljumsken. Ljumsksvamp är nära besläktad med andra typer av svampinfektoner i huden, som:

  • Fotsvamp (tinea pedis). Denna svampinfektion förekommer i de fuktiga områdena mellan tårna och ibland på själva foten.
  • Ringorm (tinea corporis). Denna svampinfektion bildar röda, flagande ringar eller cirklar i huden, vanligtvis på bålen, överarmarna och låren. Ringorm kan också förekomma i ansiktet.
  • Hårbottensvamp (tinea capitis). Denna form är vanligast hos barn och medför röda, kliande fläckar i hårbotten där håret försvinner.

Ljumsksvamp är vanligast bland manliga idrottsutövare, men tillståndet kan förekomma hos vem som helst. Det är också vanligt bland överviktiga eller personer som svettas mycket. Även om tillståndet är obehagligt och plågsamt, så är det ofarligt. Behandlingen består vanligtvis av att hålla ljumsken ren och torr, och av applicering av lokala antisvampmedel.

Symtom

Symtom och tecken på ljumsksvamp är:

Annons
Annons
  • Klåda och rodnad i ljumsken – inklusive på könsorganen (under pungen), insidan av låren, sätet och ändtarmsområdet.
  • Brännande känsla i ljumsken.
  • Fjällning och sprickbildning i huden i ljumsken.
  • Obehag av underkläder eller tättsittande kläder. Fysisk aktivitet kan förvärra utslaget och öka besvären.

Orsak

Ljumsksvamp orsakas av mikroorganismer (trådsvamp, dermatofyter) som lever på celler i hudens yttersta lager, särskilt när det är varmt och fuktigt. Ljumsksvamp kan smitta, men det är inte uttalat smittsamt. Infektionen kan spridas genom att man delar handduk eller kläder med någon som har en infektion, eller genom direkt kontakt eller samlag.

Dermatofyter är den vanligaste orsaken men också jästsvampar (Candida) kan ge ljumsksvamp. Dessutom är hud, skadad av svampinfektion, en grogrund för andra mikroorganismer, och därmed kan sekundära bakterieinfektioner tillkomma.

Erytrasma är en hudinfektion som mycket liknar en svampinfektion. Erytrasma förorsakas av bakterien Corynebacterium minutissimum. Ofta är detta en infektion som uppstår i samband med svampinfektion, och den kan således förekomma på samma ställen: Mellan fingrar och tår, mellan skinkorna, i armhålorna eller under brösten. Utslaget består av små, rödbruna fläckar som kan smälta samman till större områden med skarp avgränsning mot frisk hud. Utslaget kan vara symtomfritt, men det kan också klia.

Annons
Annons

Riskfaktorer

Organismerna som orsakar ljumsksvamp trivs i fuktiga, täta miljöer. Ljumsksvamp förekommer ofta bland män som har tättsittande underkläder, eller som använder suspensoarer som inte tvättas tillräckligt ofta. Personer som är överviktiga eller som svettas mycket, har en ökad risk för ljumsksvamp. Vissa är ärftligt predisponerade för sådana infektioner, och personer med ett nedsatt immunförsvar är mer utsatta än andra. Personer med atopiskt eksem är också mer utsatta för ljumsksvamp eftersom hudbarriären som normalt ska skydda mot virus, bakterier och svamp, är försvagad eller förstörd.

Läkarkontakt

Kontakta läkare om utslaget inte blir bättre inom ett par veckor. Man kan behöva recept på svampdödande medel eller antibiotika (vid erytrasma).

Diagnos

Diagnosen är som regel lätt att ställa. För läkaren är det viktigt att skilja mellan ljumsksvamp och eksem eller psoriasis. Läkaren kan skrapa av litet hudflagor från det inflammerade området och skicka ett prov till ett mikrobiologiskt laboratorium för undersökning i mikroskop och svampodling. Den mikroskopiska undersökningen blir färdig inom en till två dagar, medan det kan ta upp till tre veckor innan svar på odlingsprov blir färdigt.

Erytrasma är som nämnts en bakterieinfektion i ljumsken som påminner om ljumsksvamp. Läkaren kan enkelt utesluta detta tillstånd genom att lysa på utslaget med så kallat Woods ljus. Erytrasma ger då utslaget en korallröd färg.

Behandling

Ett centralt hygienråd vid ljumsksvamp är: "Håll huden torr och undvik tättsittande underkläder!". Torka ljumskarna ordentligt efter bad och dusch innan kläderna sätts på. Använd en handduk för ljumskarna och en annan för resten kroppen.

Ljumsksvamp behandlas med lokala svampdödande medel. Smörj in med exempelvis terbinafinkräm under 1–2 veckor. Alternativt kräm med imidazolderivat (med namn som ekonazol, klotrimazol, mikonazol) där vanlig behandlingstid är 4–5 veckor (eller tills symtomen varit borta i minst 1 vecka). Krämerna ska smörjas in även en bit utanför den synliga rodnaden. Vid kraftig klåda kan kombinationspreparat med kortison ordineras under den första veckan.

Små tuber med svampdödande medel kan köpas utan recept, men större förpackningar och kombinationspreparat kräver recept.

Vid samtidig fotsvamp eller misslyckad lokalbehandling, och positiv svampodling, kan tablettbehandling bli aktuellt, vilket kräver recept. Var uppmärksam på att tablettbehandling kan ge biverkningar. Det vanligaste är obehag från magen, utslag och inverkan på leverfunktionen. Intag av andra mediciner, som syrahämmande medel för magen, kan minska upptaget av antisvampmedlen. Om man använder warfarin kan antisvamptabletterna minska effekten av warfarinet.

Förebyggande åtgärder

Man kan minska risken för ljumsksvamp genom följande åtgärder:

  • Var införstådd med att risken för ljumsksvamp ökar om man konstant är fuktig i ljumsken eller om man är i kontakt med infekterade personer.
  • Duscha dagligen och efter träning eller efter att man svettats kraftigt. Tvätta händerna ofta för att undvika infektionsspridning.
  • Håll ljumskarna så torra som möjligt. Se till att torka könsorganen och insidan av låren grundligt med en ren handduk efter duschning och simning. Använd lite puder i ljumsken för att minska fuktigheten. Gärna puder med antisvampmedel (receptfritt).
  • Byt underkläder minst en gång om dagen eller oftare om man svettas mycket. Tvätta eventuella suspensoarer ofta.
  • Undvika att bli för varm. Använd inte tjocka kläder i längre perioder när det är varmt och fuktigt väder. Bär inte tättsittande kläder.
  • Dela inte personliga hygienartiklar med andra. Använd inte andras kläder, handduk eller andra personliga artiklar. 

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons