Jane fick tillbaka livet efter 14 år med svår inkontinens

Jane fick tillbaka livet efter 14 år med svår inkontinens

En misslyckad diskbråcksoperation skulle komma att förändra hela Janes liv. Hon var 37 år, levde ett aktivt liv med man och barn, när livet fick en rejäl vändning. Svåra problem med inkontinens, som orsakats av den misslyckade operationen, gjorde att Jane drog sig undan världen. Men idag har hon fått tillbaka livet igen, tack vare behandling med neuromodulering. ”Det blev en riktig solskenshistoria till slut” säger Jane.

erika-sjoo
Publicerad den: 2016-01-07
Författare: Erika Sjöö, Redaktör

Annons

Jane från Danmark hade kämpat med svåra smärtor i ryggen under flera års tid och en dag sa ryggen ifrån varpå Jane kollapsade hemma hos en av sina vårdbrukare i arbetet som hemtjänstpersonal. Då var året 2001 och när Jane så kom till en specialist fick hon höra att hennes ryggproblem utvecklats till diskbråck varpå det bestämdes att hon skulle få genomgå en operation. Men operationen gick fruktansvärt fel då en av Janes nerver i ryggen förstördes och hon blev förlamad i det högra benet.

- När jag vaknade efter operationen kunde jag inte stå på benen. Jag blev kvar på sjukhuset i tre veckor och när jag kom hem igen gick jag med rullator. Jag var så fruktansvärt ledsen, berättar Jane för Netdoktor i telefon.

Efter den misslyckade diskbråksoperationen kom Jane till ett rehabiliteringscenter och efter tre månader kunde hon gå igen. De problem med urininkontinens och avföringskontinens som operationen vållat försvann däremot inte. De blev bara värre och värre. Jane hade aldrig kunnat ana att det skulle dröja 14 år innan hon skulle få tillbaka sitt gamla vanliga liv igen.

Annons
Annons

Stora problem med trängningsinkontinens

Borta var nu det aktiva liv Jane levt innan. Problemen med trängningsinkontinensen och avföringsinkontinensen gjorde att hon undvek offentliga platser såsom stränder och simhallar. Vart hon än gick tog hon med sig en uppsättning med trosor och byxor om någonting skulle hända. Av inkontinensavdelningen vid sjukhuset i Ålborg fick hon förvisso hjälpmedel som exempelvis en pump som hon skulle använda för att tömma den bakre kanalen varje dag men hjälpmedlen gav inte Jane livet tillbaka och hon kände sig utanför samhället på många sätt.

- Jag kände mig socialt handikappad, säger Jane som blir rörd och ledsen av att tänka tillbaka på det hon råkade ut för.

Neuromodulering mot inkontinens

Efter 14 år med mycket svårt lidande hände det någonting som skulle komma att ge Jane det liv hon nu så länge drömt om tillbaka. Det var i januari 2015 och det hade börjat en ny kvinnlig läkare vid sjukhuset i Ålborg. Läkaren hade hört talas om Janes historia och var intresserad av att läsa hennes journal.

Annons
Annons

- Du kan omöjligt ha levt ett normalit liv sa hon till mig och då grät jag, säger Jane.

Läkaren berättade för Jane om en metod de använt sig av vid hennes gamla arbetsplats där man opererar in en pacemaker i skinkan. Metoden kallas neuromodulering och med hjälp av elektriska impulser stimuleras de nerver som gör att samspelet mellan hjärna, urinblåsa, bäckenet, tarmar och ringmuskel fungerar igen.

- Läkaren förstod inte varför ingen berättat om denna metod för mig tidigare. Det gjorde mig förstås lite arg, säger Jane.

Efter mötet med läkaren började saker att rulla på. Läkaren kontaktade sin gamla arbetsplats, frågade om de var intresserade av att ta emot Jane vilket de ville varpå Jane reste till Herlev Hospital.

- Ingenting kunde bli värre än vad det redan var så jag tackade givetvis ja till att träffa dem, berättar Jane.

Fick tillbaka känseln i foten

Bemötandet vid Herlev Hospital beskriver Jane som mycket professionellt. Hon fick träffa både läkare och sjukgymnaster som alla tog hennes historia på allvar och det bestämdes att Jane skulle få genomgå neuromodulering mot sin inkontinens. Inför operationen genomgick hon en testperiod där man lät operera in två elektroder.

- Jag blev så glad för när läkaren frågade om det kändes i skinkan eller foten efter att han satt in elektroderna så svarade jag i foten. Ja, jag kunde känna min högra fot igen! säger Jane med stor entusiasm i rösten.

Inkontinensproblemen försvann

Efter testperioden var det så dags att operera in pacemakern permanent och känslan av hur det var efteråt är inte helt enkel att beskriva i ord.

- Det var helt fantastiskt. Förlamningen var som bortblåst, jag fick tillbaka mitt goda humör och jag kunde börja motionera igen. Jag hade fått tillbaka mitt gamla liv, säger Jane lyckligt.

Borta var också problemen med inkontinensen. Jane behöver inte längre oroa sig för att hon ska kissa på sig eller läcka avföring. Då och då kan det komma någon droppe urin om hon hostar men det går inte att jämföra med problemen hon drogs med innan.

- Jag tackar sjukhuset varje dag för att de gett mig livet tillbaka. Nu är jag fri, säger hon. 

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar john 2016-02-5 14:34 (22 månader sen)

    Jag bliver kissenödig varje gång en vattenkran rinner,ock måste titta efter toa varje gång jag går på staden,åker jag en tur bliver jag nödig,ock er nödig 3-4 ggr om natten,har sluttat dricka kaffe på kvällen. mv john.

  • Avatar Petra 2016-02-10 23:36 (22 månader sen)

    Jag har en dosa och elektrod som fungerar ok det fick jag för avföringsinkontinens som en läkare förorsakade när han skulle op bäckenbotten nu har jag kontroll med avföring en men urininkontinens
    har jag sedan 1998 Op gjordes i Malmö två fantastiska doktorer
    men när det skulle koppla till urin gick det inte detta med urinen gjordes i Karlstad iom det är där jag går på kontroler (Malmö blir för långt ifrån)Urin ink är på rent svenska för jävlig jag har med mig stora blöjor ,trosor , och vet var stadens toaletter finns ändå går jag blött för det mesta ,Såg på internet att man kan behandla med Botox förde det på tal till min dr här i Falun men hon vill inte göra det Jag vet bara inte vad jag skall göra eller till vem skall jag vända mig jag har också uvi varje månad och äter antibiotica varje månad stundviss har bakterierna varit resistenta


Annons
Annons