Behandling av svår nedkylning (hypotermi)

Vad är svår nedkylning?

Nedkylning delas in i lätt (32–35 °C), måttlig (32–28 °C) och svår hypotermi (< 28 °C). Vid svår hypotermi sänks medvetandet gradvis hos den nedkylde och personen kan bli medvetslös. Han eller hon darrar inte längre, andningen är svag, pulsen är svår att känna, huden är iskall och personen blir alltmer orörlig.

En allvarligt nedkyld person behöver första hjälpen och måste läggas in på sjukhus för intensivbehandling.

Viktiga behandlingsprinciper

Behandling av svår nedkylning måste ske med försiktighet. Hjärtat hos en starkt nedkyld person är instabilt. Om patienten hanteras för mycket kan hjärtats rytm rubbas och till och med dödsfall kan inträffa.

Samtidigt är det viktigt att försöka återuppliva en patient som till synes är död. Den svåra nedkylningen gör nämligen att en "död" person kan återupplivas utan att ha fått någon hjärnskada eller annan allvarlig skada på livsviktiga organ. Dessutom reagerar en nedkyld person dåligt på behandlingen så länge temperaturen är låg. Läkarna försöker att hålla patienten vid liv på konstgjord väg medan olika typer av uppvärmning utförs. Först när temperaturen har uppnått 30–32 °C kan läkaren avgöra om personen i fråga är död. Den lägsta kroppstemperatur som ett barn har haft och överlevt är 14,2 °C och en vuxen 13,7 °C.

Uppvärmning av patienten

Patienter som är lätt nedkylda kan värmas upp passivt, till exempel genom att patienten sveps in i torra och varma filtar på en varm plats. Detta är den mest skonsamma behandlingen för patienten. En lyckad behandling förutsätter att patientens inre värmereglerande funktioner fungerar, så att patienten är i stånd att själv producera värme. Förutom passiv uppvärmning kan varma vätskor ges intravenöst. Detta har visat sig att kunna höja kroppstemperaturen med ½–1 °C per timme. Nackdelen med dessa uppvärmningsmetoder är att kroppsvärmen stiger långsamt.

Vid måttlig eller svår nedkylning är passiv uppvärmning inte tillräckligt. Dessutom är det bråttom med att få upp temperaturen så att den nedkylde inte avlider.

Uppvärmningstekniker

Aktiv yttre uppvärmning – kan ges utanför sjukhus

Det finns flera alternativ. Dessa åtgärder är mest aktuella vid lätt och måttlig nedkylning. Kom ihåg att patienten kan ha sämre förmåga att känna värme och därmed lättare kan få brännskador.

• Patienten kan placeras i ett varmt bad (40–42 °C).
• Värmefiltar.
• Varma föremål såsom varmvattenflaska.
• Värme från värmekällor som ugn, öppen eld och dylikt.
• Särskilda åtgärder som värmer upp den luft som är närmast patienten.

En lyckad behandling förutsätter intakt blodcirkulation som kan föra tillbaka det uppvärmda blodet i huden till de centrala delarna av cirkulationen.

Aktiv uppvärmning av inre organ – sjukhusbehandling

Dessa uppvärmningsmetoder har fördelen att de inre organen, först och främst hjärtat, värms upp snabbt. Detta stabiliserar hjärtat och förbättrar pumpfunktionen. Metoderna är bland andra:

• Uppvärmning och befuktning av den luft (syrgas) som andas in. En lufttemperatur på 40 °C ökar den inre temperaturen med 2,5 °C per timme.
• Intravenös infusion av varma infusionsvätskor med en temperatur på 40–45 °C.
• Att låta blodet värmas upp utanför kroppen är den mest effektiva metoden. Det kan genomföras med en hjärtlung-maskin (som brukar användas vid hjärtoperationer) eller genom att anordna en utvändig slynga på ett blodkärl (AV-shunt) så att blodet i slyngan passerar genom en "värmeapparat". Denna metod höjer den inre temperaturen med 1–2 °C var tredje tillfemte minut.
• Andra mindre effektiva metoder kan användas om sjukhuset inte har möjlighet att värma upp blodet. Det kan handla om att skölja olika kroppshålor med varmt vatten (40-45 °C), till exempel magsäcken, tjocktarmen eller urinblåsan. Varm vätska kan också sprutas in i bukhålan så att vätskan får ligga runt inälvorna. Detta höjer kroppstemperaturen med 1–3 °C per timme.
• I svåra fall (under operation) kan varm vätska även sprutas in i brösthålan och bland annat värma upp hjärtat direkt. Sådan behandling ökar temperaturen med 8 °C per timme.

Komplikationer

Lokala frostskador är en vanlig komplikation hos personer som har varit nedkylda. Rubbning av hjärtrytmen är vanligt vid allvarlig nedkylning. I värsta fall kan sådana rytmrubbningar leda till att hjärtat stannar. Nedkylning kan också utlösa akut njursvikt och svikt i andra inre organ till följd av försämrad blodcirkulation, till exempel en hjärnskada. Cirkulationsrubbningarna kan också leda till blodproppar.

Efter uppvärmning av en starkt nedkyld person är denne fortfarande utsatt för komplikationsrisker. Dessa patienter måste därför övervakas noga under de första dygnen efter nedkylningen.

Prognos

Prognosen beror på hur starkt nedkyld patienten har varit. Ju lägre kroppstemperatur, desto fler komplikationer och desto högre risk för dödsfall. Andra sjukdomar, till exempel hos äldre personer, försämrar prognosen.

Samtidigt är det viktigt veta att kylan skyddar mot skador vilket innebär att de normala tecknen på död inte gäller. Patienter som har uppfattats som döda har kunnat återupplivas och blivit friska.