Lokalbehandling av psoriasis - historik

Från ett historiskt perspektiv har man behandlat psoriasis med arsenik, tjära, ditranol (antralin, Micanol&reg) och kvicksilver.

Arsenik

Redan Hippokrates (grekisk läkare och medicinsk författare) på 400-talet f.Kr. använde arsenikpasta för behandling av sår. Under första århundradet e.Kr användes olika arseniksalter mot olika hudsjukdomar. Från början av 1800-talet användes arsenik frekvent mot många hudsjukdomar, inklusive psoriasis, med god effekt ända fram till 1950-talet. Nu vet man bättre att arsenik är ett gift och att det som seneffekt ger uppkomst av hudcancerutveckling.

Tjära

Detta användes redan under Hippokrates tid, men först på 1870-talet kom mer detaljerade beskrivningar hur det skulle användas mot psoriasis. Först användes träkolstjära för att sen börja använda stenkolstjära från andra hälften av 1800-talet. Tjära används fortfarande ensamt eller i kombination med UVB-behandling (sk Goeckermanbehandling som introducerades 1925) och kan ibland vara ett behandlingsalternativ. Lukten och missfärgningen finns alltid kvar.

Ditranol (antralin, Micanol&reg)

Ursprunget kommer från ett extrakt från barken av ett sydamerikanskt träd. Av portugiserna fraktades det till kolonin Goa i Indien (s.k. Goa-pulver). Det blandades med vatten, fruktjuice eller salva och användes sannolikt som ett sorts balsam som gav värmekänsla på onda leder. Detta upptäcktes 1878 ha en god effekt på psoriasis och används än idag. Senare introducerades den&nbspså kallade&nbspimgrambehandlingen som innebar kombination med UVB-ljus, och är effektivt. Ditranol missfärgar dock kläder och huden och används i begränsad omfattning.

Kvicksilver

Från skrifter från 1880 finns nedskrivet hur kvicksilversalt användes mot psoriasis i hårbotten och på besvärlig psoriasis i händer och fötter med god effekt. Det utgick ur sortimentet på 1960-talet på grund av&nbspdess giftighet.

Är du sjukvårdspersonal? Läs mer om psoriasis på NetdoktorPro » Visa ICD-10/diagnoskod för psoriasis »