Kortvuxenhet

Vad är kortvuxenhet?

Tillväxt kan anges i ett kurvsystem som markerar längden vid olika ålder, tillväxtkurvor. De flesta följer ett ganska förutsägbart mönster i sin tillväxt. Vissa växer lite och blir korta, andra växer väldigt mycket och blir långa. De flesta är belägna i mitten av kurvan. För att beskriva de olika tillväxtmönsterna har man beräknat standarddeviationer (SD). Med hjälp av tillväxtkurvorna och standarddeviationen kan man både avgöra om ett barn eller en ung person är kort eller lång för sin ålder, och man kan få en ungefärlig uppfattning om den framtida längden.

• Medelkurvan anger medellängd för alla barn i aktuell ålder.
• + 1 standarddeviation (+1 SD) anger att drygt 16 % av alla barn är längre och - 1 SD att drygt 16 % är kortare vid angiven ålder.
• + 2 SD anger att drygt 3 % är längre, - 2 SD att drygt 3 % av alla barn är kortare vid angiven ålder.

Kortvuxenhet definieras oftast som tillväxt under -2,5 SD. I praktiken tar man också hänsyn till föräldrarnas längd – är båda föräldrarna korta kan man inte förvänta att barnet skall ligga på medellängd utan en längd på -2,5 SD kan vara helt normalt för just det barnet. 97 % kommer att ha en längdtillväxtkurva som ligger ovanför -2 SD. Definitionsmässigt förekommer kortvuxenhet hos 3 % av befolkningen, men tillväxtkurvorna kan ändras över tiden. Med andra ord, kortvuxenhet är inte något ovanligt och behöver inte orsakas av sjukdom.

Orsak

Fördröjd tillväxt och pubertet

Detta är en variant av normal tillväxt och pubertet. Skelettålder är två, högst tre år försenad när pojken eller flickan är nära pubertet. Skelettet har utvecklats långsammare än genomsnittligt. Tillståndet är ärftligt och den slutliga längden är normal för familjen. Det är vanligare med försenad skelettmognad vid kortvuxenhet.

Familjär kortvuxenhet

Detta är den vanligaste orsaken till kortvuxenhet. Barnet växer parallellt med, men under -2,5 SD-linjen. Tillväxten sker inom det normala intervallet. Skelettålder motsvarar den kronologiska åldern, det vill säga som kan förväntas av åldern. Det är alltså ingen fördröjning i tillväxten. Puberteten och tillväxtspurt sker vid normal tidpunkt. Resultatet är en låg slutlängd. Hos män kortare än 167 centimeter, hos kvinnor kortare än 155 centimeter. Diagnosen kan inte fastställas förrän alla andra orsaker till kortvuxenheten är uteslutna.

Det finns ett antal andra orsaker till kortvuxenhet, men det är mycket sällsynta tillstånd. Ett undantag är tarmsjukdomen celiaki som kan leda till att barnet inte kan tillgodogöra sig maten på normalt sätt och därför får dålig vikt- och tillväxtökning. Dålig kost och vanvård kan också leda till tillväxthämning.

Diagnos

Längd vid och tidpunkten för pubertet hos föräldrar, föräldrarnas syskon, mor-och farföräldrar samt barnets syskon är viktig information för ärftlig kortvuxenhet. Annars kommer läkaren att överväga om det kan finnas en underliggande sjukdom som kan förklara kortvuxenheten. Finns det anledning att misstänka dåligt upptag av näring från kosten, allmän sjukdom eller hormonell sjukdom? Använder barnet/ungdomen medicin? Finns det symtom från magen och tarmarna?

Läkaren kommer att avgöra om barnet är friskt och om det verkar vara välnärt. Med hjälp av längdmätning och tillväxtkurvan kan man bedöma graden av kortvuxenhet. Röntgenbilder av skelettet är användbart för att bedöma skelettmognaden, men om detta ska göras ges först en remiss till en barnläkare.

Med hjälp av följande formel går det också att beräkna den förväntade slutliga längden där man tar hänsyn till föräldrarnas längd. Man måste dock vara medveten om att siffrorna bygger på statistik och att avvikelser hos det enskilda barnet kan vara stora:

• Pojke: mamman och pappans medellängd + 6,5 cm.
• Flicka: mamman och pappans medellängd - 6,5 cm.

Behandling

Behandling med växthormon är omstritt och det är vid mycket få tillstånd som det verkar ge nytta. I Sverige har Läkemedelsverket gett ut riktlinjer om vid vilka tillstånd man bör behandla tillväxthormon. 

Prognos

Avvikelse i längdökning kan ske i perioder av sjukdom, men det rättar vanligen till sig självt när sjukdomen är över.

Det är viktigt att notera att den förväntade slutliga längden är mycket lägre i många låginkomstländer än i Sverige.