Knölstruma

Vad är knölstruma? 

Struma är förstorad sköldkörtel. Sköldkörteln sitter på halsens framsida och har som huvuduppgift att producera hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Dessa hormoner är viktiga för ämnesomsättningen.

Knölstruma beror på cystor eller godartade tumörer (knölar) i sköldkörteln. Tillståndet ger under lång tid inga förändringar i sköldkörtelns hormonproduktion (icke-toxisk struma), men med tiden kan utsöndringen av T4 och T3 öka. Om produktionen av T4 är förhöjd har man tillståndet hypertyreos. Det finns många orsaker till hypertyreos och knölstruma är en av dessa orsaker. Knölstruma med hypertyreos kallas toxisk knölstruma.

Knölstruma är ett ganska vanligt tillstånd. Det är svårt att säga exakt hur vanligt det är, men ungefär 3 procent av alla kvinnor har struma. Det är mindre vanligt bland män. Bland personer som har hypertyreos är orsaken i en fjärdedel av fallen toxisk knölstruma.

Symtom

Tidigt i sjukdomsutvecklingen finns inga symtom, men så småningom syns det att sköldkörteln är förstorad, det vill säga att det finns en struma. Hos en del utvecklas efterhand också symtom på hypertyreos. Symtom på hypertyreos kan vara rastlöshet, hyperaktivitet, värmekänsla och hjärtklappning. Hos äldre kan tillståndet ge få symtom.

I mer sällsynta fall kan struman bli stor och växa så att den trycker på luftstrupen.

Orsak

Flera faktorer, bland annat ärftlighet och miljöfaktorer, spelar roll vid utveckling av struma. I Sverige är sedan 1930-talet jod tillsatt i bordssalt. I Sverige är därför jodbrist en ovanlig orsak till struma. I andra länder kan dock jodbrist vara en vanlig orsak till struma.

I början är struman diffus, men allt eftersom struman växer blir det tydligare knölar i den. Tillväxten och eventuell samtidig utveckling av hypertyreos sker långsamt under många år. I sällsynta fall blir produktionen av T4 för låg, så att hypotyreos utvecklas.

Diagnos

Diagnosen kan ställas om sköldkörteln är förstorad och det finns knölar i den. Blodprover för mätning av sköldkörtelhormon tas så att det kan avgöras om det finns hypertyreos. Ibland tas även prov på vissa antikroppar som kan vara förhöjda vid hypertyreos.

Vid nyupptäckt knöl i tysköldkörteln och/eller struma görs ultraljudsundersökning. I vissa fall tas vävnadsprov med en nål från en eller flera knölar. Ibland görs datortomografi-, magnetkamera- eller skintigrafiundersökning av struman. 

Behandling

Om det inte finns hypertyreos eller trycksymtom behövs ingen behandling. Då räcker det ofta med läkarundersökning och kontroll av sköldkörtelprover en gång per år, ibland oftare.

Kirurgi är förstahandsvalet för symtomgivande icke-toxisk struma. Behandling med radioaktivt jod eller tyreostatika kan ges vid hypertyreos. Tyreostatika används då i regel inför behandling med radioaktivt jod. I ett fåtal fall vid hög ålder då varken kirurgi eller radioaktivt jod kan genomföras ges tyreostatika livslångt för att hålla sköldkörtelfunktionen normal.

Prognos

Det naturliga förloppet är ofta att storleken gradvis ökar och att det så småningom utvecklas flera knölar och lokalt tryck från struman. Ibland utvecklas hypertyreos. Det naturliga förloppet varierar dock. Hos en del kan struman spontant gå tillbaka. Det verkar dessutom som om tillväxten av struma avtar efter 40 års ålder.