Fakta | Hormonsjukdomar

Hög ämnesomsättning, hypertyreos


Uppdaterad den: 2019-04-25
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är hypertyreos?

Hypertyreos är en sjukdom som beror på ökad produktion av hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), som bildas i sköldkörteln. 

Hypertyreos är en ganska vanlig sjukdom som, enligt en norsk undersökning, förekommer hos 2,5 % av alla kvinnor och 0,6 % av alla män. Samma undersökning fann att 0,5 % av alla kvinnor och 0,1 % av alla män hade odiagnostiserad hypertyreos. Nyinsjuknande är cirka 30 fall per 100 000 invånare och år. Sjukdomen börjar oftast i 20–40-årsåldern, men i 15 % av fallen drabbas personer äldre än 60 år. En typ av hypertyreos kallas Graves sjukdom.

Sköldkörteln

Symtom

Förhöjt T4 och/eller T3 ger förhöjd ämnesomsättning och detta kan ge upphov till en rad symtom som:

Annons
Annons
  • Hjärtklappning och rastlöshet.
  • Trötthet och svaghet.
  • Nervositet och irritabilitet.
  • Viktminskning trots god aptit.
  • Svettning och värmeintolerans (svårt att stå ut med värme).
  • Lös avföring.
  • Menstruationsrubbningar.
  • ”Utstående” ögon (exoftalmus).
  • Varm och fuktig hud.
  • Snabb puls och ofta något förhöjt blodtryck.
  • Skakningar.
  • Förstorad sköldkörtel (struma).

 

Animation om sköldkörtelsjukdom

Orsak

Graves sjukdom är den vanligaste (60–80 %) typen av hyperthyreos bland yngre personer. Vid Graves sjukdom bildar kroppen antikroppar (TRAK) som liknar hormonet TSH som normalt stimulerar produktionen av hormonerna T4 och T3. Därmed ökar halten av dessa hormoner i blodet. Sjukdomen är ett exempel på en så kallad autoimmun sjukdom, där orsaken till att antikroppar bildas är okänd. Sköldkörteln är som regel diffust förstorad. En fjärdedel utvecklar tecken på utstående ögon. Tillståndet kan uppträda inom samma familj och vara kopplat till andra autoimmuna sjukdomar.

Mild hypertyreos kan bero på en akut inflammation i sköldkörteln, tyreoidit.

Annons
Annons

Det finns flera former av tyreoidit:

  • Postpartumtyreoidit förekommer efter förlossning. Tillståndet uppges förekomma hos 5–10 % i studier i Norden och Storbritannien, oftast 2–4 månader efter förlossningen. Tillståndet är ofta milt och övergående och kan under en kort fas övergå i låg ämnesomsättning (hypotyreos) innan det återgår till det normala. 70 % av alla patienter med postpartumtyreoidit har en positiv familjehistoria eller antikroppar mot ett ämne i sköldkörteln (anti-TPO).
  • Hashimotos tyreodit är en annan inflammationstyp som kännetecknas av hög ämnesomsättning tidigt i sjukdomsutvecklingen. Det bildas så småningom en struma (förstorad sköldkörtel) och tillståndet övergår i hypotyreos.
  • Subakut (De Quervains) tyreodit är en tredje typ av tyreoidit. Den är virusbetingad och uppstår oftast efter en luftvägsinfektion. Tyreoiditen ger smärta i sköldkörteln framtill på halsen, feber, slöhet, hög blodsänka och CRP. Det uppstår snabbt tyreotoxiska symtom allt eftersom hormoner utsöndras från en inflammerad körtel. Symtomen går som regel tillbaka inom 8 månader. Hos vissa kan tillståndet återkomma senare.

Bland äldre beror hypertyreos oftare på att delar av sköldkörteln förlorar sin känslighet för TSH och övergår till egen (autonom) produktion av tyroxin i form av hormonaktiva knölar (giftstruma eller giftstruma i en knöl – giftig (toxisk) innebär i det här sammanhanget att ämnesomsättningen är hög). I vissa delar av världen förekommer jodbrist (inte i Sverige), vilket kan förorsaka giftig knölstruma.

Andra omständigheter som kan förorsaka hypertyreos är läkemedel (amiodaron, överbehandling med tyroxin) och överdrivet intag av jod (bland annat från hälsokostprodukter).

Diagnos

Diagnosen ställs mot bakgrund av sjukdomshistorien (anamnesen) och de symtom som kan föreligga.

Mätningar av hormonet TSH i kombination med T4 bekräftar i de flesta fall diagnosen. Påvisande av antikroppar i blodet stärker diagnosen. Andra undersökningar som kan vara aktuella är så kallad scintigrafi, som gör det möjligt för läkaren att se hur aktiv sköldkörteln är när det gäller produktion av tyreoideahormon och eventuellt upptäcka om det föreligger knölar i körteln. Scintigrafi är dock en ganska ovanlig undersökning nuförtiden och görs bara i undantagsfall då det inte räcker med anamnes och prover för att säkert ställa diagnosen.

Behandling

Hypertyreos behandlas med läkemedel, radioaktiva medel eller kirurgiska ingrepp.

Valet av behandling är beroende av:

  • Vilken typ av hypertyreos det handlar om.
  • Patientens ålder.
  • Sköldkörtelns storlek.
  • Patientens allmänna hälsotillstånd.

Alla behandlingsformer kan leda till att sköldkörteln producerar för lite hormon. Man kan då få hypotyreos vilket innebär att man måste tillföra kroppen tyroxin dagligen i tablettform.

Animation om ämnesomsättningsläkemedel

Läkemedel

Läkemedelsbehandling med så kallade tyreostatika prövas först, framför allt på yngre personer. Hos äldre vuxna talar följande faktorer för läkemedelsbehandling:

  • Ålder under 40–50 år.
  • Liten eller ingen struma.
  • Graves sjukdom med utstående ögon.

Läkemedlet verkar genom att hämma bildningen av tyreoideahormonerna och en sådan behandling kan pågå under allt från 6–24 månader. Behandlingen ger kontroll över hypertyreosen inom några veckor hos 90 % av patienterna. Hos personer med Graves sjukdom återkommer symtomen hos hälften av patienterna efter avslutad behandling, oftast bland dem som röker, har stor struma eller höga halter antikroppar. I sällsynta fall (0,1–0,5 %) kan läkemedlet ge upphov till nedsatt produktion av vita blodkroppar (agranulocytos) och det är viktigt att man går på regelbundna kontroller. Behandlingen måste avslutas om agranulocytos uppstår. Alla blir inte friska av den här behandlingen och då måste vanligtvis tyreoidea tas bort. Detta kan ske genom så kallad radiojodbehandling eller kirurgi.

Betablockerare är en typ av läkemedel som ofta används för att lindra besvär som hjärtklappning och skakningar. Vid övergående inflammation i sköldkörteln (tyreoidit) är detta ofta den enda behandling man behöver, eftersom hormonproduktionen med tiden kommer att normaliseras. Behandlingen pågår så länge som krävs för att lindra symtomen.

Radioaktiv behandling

Radiojodbehandling går ut på att tillföra radioaktivt jod till kroppen. Eftersom allt jod samlas i sköldkörteln leder det till att sköldkörteln förstörs, utan att andra strukturer i kroppen skadas. Det är en säker och bra behandling, som inte gör att risken för att senare få cancer ökar.

Radioaktiv behandling är effektiv vid Graves sjukdom och giftig knölstruma. I Sverige ges radioaktivt jod till vuxna, särskilt över 30 år och ofta som förstahandsbehandling. I USA är detta den vanligaste formen av behandling och även i Europa används den idag allt oftare på patienter så långt ner i åldrarna som 20-årsåldern.

Full effekt fås inom 6–12 veckor. 80-90 % kommer att ha normal ämnesomsättning efter 8 veckor med 1 dos, medan övriga kommer att behöva en eller flera extradoser. Hos patienter med giftig knölstruma minskar en sådan behandling storleken på struman med 40 %. Behandlingen leder med tiden ofta till bestående hypotyreos. Biverkningarna är få och behandlingen verkar inte öka cancerrisken.

Följande patienter ska inte behandlas med radiojod:

  • Barn och ungdomar (om det inte finns särskilda skäl).
  • Gravida.
  • Kvinnor som ammar.

Kirurgi

Kirurgisk borttagning av sköldkörteln (tyreoidektomi) är också en möjlighet. Under ingreppet tas det mesta av körteln bort. Kirurgi är framför allt aktuellt om det föreligger knölar i körteln eller om man har en struma som pressar mot andra delar av halsen. Kirurgi erbjuds också patienter som är allergiska mot tyreostatika och som inte vill ha radiojodbehandling.

Ingreppet botar hypertyreos i mer än 90 % av fallen. De flesta får bestående hypotyreos. Komplikationer är sällsynta, men 1–2 % kan få skada på recurrensnerven – vilket ger bestående heshet – eller skador på bisköldkörtlarna.

Att leva med hypertyreos

De flesta blir friska efter behandling, men många kommer ändå att vara beroende av att tillföra de hormoner som normalt produceras i sköldkörteln i tablettform. Man måste då ställa in sig på att ta de här tabletterna 1 gång om dagen under resten av livet.

Prognos

Hur tillståndet förlöper varierar mycket från person till person. Vissa blir bra av sig själva, men sjukdomen kommer att fortsätta att utvecklas hos de flesta. En del av komplikationerna med sjukdomen kan också bestå trots att sjukdomen är under kontroll genom behandling. Många får med tiden låg ämnesomsättning, medan några kan få återfall med hög ämnesomsättning.

Komplikationer som ögonbesvär är vanligt tidigt i förloppet, och en mindre andel får ”utstående” ögon (vid Graves sjukdom). 

Om tillståndet inte behandlas kan det förorsaka eller förvärra tillstånd som förmaksflimmer, angina pectoris, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och osteoporos (benskörhet).

Tyreotoxisk kris är en ovanlig, men allvarlig komplikation som beror på att en stor mängd sköldkörtelhormon frigörs. Det här tillståndet ger snabbt symtom på hypertyreos och allvarliga hjärtrytmrubbningar. Tyreotoxisk kris förekommer dock inte bland personer som fått behandling för hypertyreos.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu