Hjärtsäcksinflammation – perikardit


Uppdaterad den: 2012-11-11
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är perikardit?

Hjärtat omges av en tunn hinna som kallas pericardium eller hjärtsäcken. Hinnan består av två lager. En inre hinna som fäster på hjärtmuskulaturens (myocardium) yta, och en yttre hinna. Mellan de två hinnorna finns det en ytterst liten mängd vätska som gör att de två hinnorna glider lättare mot varandra när hjärtat arbetar.

Perikardit är ett inflammationstillstånd i pericardium. Vi skiljer mellan tre huvudformer av perikardit:

  • En akut, ospecifik perikardit som ter sig som en lätt inflammation i hjärtsäcken och som i de flesta fall troligen orsakas av en virusinfektion.
  • Speciella och ovanligare former av akut perikardit som orsakas av bakterieinfektion, immunsjukdom eller som kan uppstå efter en hjärtinfarkt eller hjärtoperation.
  • Kronisk konstriktiv perikardit är en ovanlig biverkning av akut perikardit där det har bildats ärr under läkprocessen och hjärtsäcken har blivit styv och trång. Då kan hjärtats rörelser hämmas och hjärtats förmåga att pumpa blod nedsättas.

En perikardit är ett relativt ovanligt tillstånd. Den akuta, ospecifika formen är den vanligaste varianten och utgör över 80 % av samtliga fall. Den uppkommer i alla åldrar men är vanligast i 15–30-årsåldern och oftare hos män.

Annons
Annons

Orsak

De viktigaste orsakerna till akut perikardit är virusinfektioner (> 80 %). Perikardit kan också förekomma vid tuberkulos eller hiv-infektion (vanligt i u-länder), eller i samband med cancersjukdomar. Andra möjliga orsaker är njursvikt, bindvävssjukdomar och strålskada.

Hos 5–10 % av patienter med akut hjärtinfarkt uppstår en lätt perikardit efter några dagar. Tillståndet är vanligen ofarligt och går tillbaka av sig självt. Som en följd av modern behandling (trombolys och ballongvidgning) har denna perikarditformen blivit ovanligare. En annan typ av perikardit uppstår senare under en hjärtinfarkts förlopp, hos 10–20 % av infarktpatienterna.

Den kroniska konstriktiva formen kan uppstå som följd av strålbehandling (strålning mot cancervävnad i brösthålan), hjärtkirurgi eller tidigare virusperikarditer.

Annons
Annons

Vilka är symtomen på perikardit?

Akut, ospecifik perikardit kan uppstå utan någon förvarning eller den kan föregås av en luftvägsinfektion. Bröstsmärtor är det vanligaste symtomet och upplevs ofta tämligen omgående. Smärtan är ofta intensiv, skarp och lokaliserad centralt eller till vänster i bröstet. Smärtan strålar ibland ut i axlarna, halsen, ryggen och vidare ut i vänster arm, och kan då likna smärtan vid akut hjärtinfarkt.

Typiskt för perikarditsmärtan är att den ofta blir värre när du drar in ett djupt andetag, hostar, sväljer eller ligger på rygg. Smärtan lindras ofta när du sitter böjd framåt. Smärtan kan vara från några timmar till flera dagar. Feber är vanligt. Hosta och andfåddhet förekommer också.

Vid konstriktiv perikardit finns det ofta en sjukdomshistoria (anamnes) med tidigare perikardit, hjärtoperation eller strålbehandling. Typiskt för tillståndet är ökad andfåddhet, trötthet och svaghet. Den sjuka tål inte så mycket fysisk aktivitet och blir snabbt andfådd vid ansträngningar.

Diagnos

Läkaren får misstanke om diagnosen från sjukdomshistorian. Det mest typiska fyndet är ett gnidningsljud som hörs med stetoskopet. Det beror på att de två hinnorna i perikardiet har blivit inflammerade och gnisslar mot varandra. Om det samlas mer vätska i hjärtsäcken, vilket det ibland gör, kan gnidningsljuden försvinna.

EKG visar i många fall typiska förändringar vid perikardit, vilket bekräftar diagnosen. Blodprover kan också vara nödvändiga för att utesluta hjärtinfarkt och eventuellt visa spår efter virus- eller annan infektion. Ekokardiografi och eventuellt magnetkamera (MR) eller datortomografi (CT) kan också vara nödvändiga under utredningen.

Behandling

Patienter med akut perikardit observeras vanligen på sjukhus med EKG-övervakning eftersom en följdsjukdom kan vara inflammation i hjärtmuskeln (myokardit) och därmed risk för oregelbunden hjärtrytm. Behandlingen är i huvudsak symtomlindring. Smärtor och feber behandlas med inflammationsdämpande medicin (exempelvis ibuprofen) och i de flesta fall också kolkicintabletter. Behandlingen bör helst fortsätta i minst en vecka efter att symtomen är borta. Bara undantagsvis behövs kortisonbehandling.

Ifall det samlas mycket vätska i perikardhålan måste patienten övervakas noga och bedömas beträffande dränering av perikardiet, det vill säga avlägsnande av vätska från hålrummet i hjärtsäcken. Andra ovanligare former av perikardit behandlas alltefter vad som anses vara den bakomliggande orsaken

Prognos

De flesta fallen av akut perikardit har ett begränsat, kortvarigt förlopp – ofta mindre än en vecka, och prognosen är god. 10–30 % av patienterna upplever återfall de första månaderna, men senare avtar återfallsrisken. Få (cirka 1 %) utvecklar konstriktiv perikardit.

Bakteriell perikardit, som i våra dagar är sällsynt, kan i vissa fall bli livshotande. Även konstriktiv perikardit kan vara ett livshotande tillstånd.


Annons
Annons
Annons