Hjärtats elektriska system

Vad är hjärtats elektriska system?

Hjärtat är indelat i fyra rum med två på höger och två på vänster sida. På varje sida finns ett förmak (atrium) och en kammare som samarbetar. Kamrarna pumpar blod ut i kretsloppen – höger kammare pumpar ut blod i det lilla kretsloppet (lungkretsloppet) och vänster kammare pumpar ut blod i det stora kretsloppet (systemkretsloppet) via stora kroppspulsådern (aorta). Vid ett hjärtslag fungerar de två hjärtrummen på samma sida som två pumpar kopplade efter varandra. Först drar förmaken ihop sig (kontraheras) och fyller på blod i kamrarna. Strax därefter kontraheras de kraftiga kamrarna och pressar ut blod i kretsloppen samtidigt som klaffarna till förmaken stängs så att inget backflöde uppstår – förmaken fylls med blod igen från blodådrorna (venerna). Effektiv blodcirkulation kräver en rytmisk samordning av förmaken och kamrarna för bästa möjliga pumpeffekt. Dessutom krävs god pulskontroll, det vill säga att hjärtslagens hastighet normalt är 60–80 slag per minut (hos vuxna) när kroppen är i vila. Hjärtat är ett "elektro-mekaniskt" organ där hjärtats elektriska system styr aktiveringen och ordningsföljden av pumparbetet. Hjärtats elektriska system består av sinusknutan, AV-knutan och ett nätverk i kamrarna med tre huvudgrenar, två till vänster och en till höger kammare.

Sinusknutan – start av elektrisk impuls

Varje hjärtslag uppstår normalt i en specialiserad grupp av celler som kallas sinusknutan. Den finns i övre delen av höger förmak och är hjärtats naturliga pacemaker (huvudgenerator), det vill säga att det är den som ger startsignalen till varje nytt hjärtslag. Sinusknutan har förmågan att utlösa en elektrisk impuls som sprider sig i hjärtat och är starten på ett hjärtslag. Andra celler i hjärtat har också denna egenskap men de är normalt inaktiva då sinusknutan utför sitt arbete och bestämmer hastigheten på hjärtslagen. Läkarna kallar den normala hjärtrytmen för normal sinusrytm.

Retledningsnätet och spridningen av den elektriska impulsen

Från sinusknutan sprids elektriska impulser genom förmaken. När en impuls passerar, drar hjärtmuskelcellerna sig samman. Vid ett normalt hjärtslag sprids impulsen först till större delen av höger och därefter till vänster förmak. Efter att ha aktiverat förmaken uppifrån och ned, fortsätter impulsen genom AV-knutan (den atrioventrikulära knutan) som befinner sig i hjärtats centrala del mellan förmaken (A=atrierna) och kamrarna (V=ventriklarna). AV-knutan är en viktig länk i det elektriska systemet mellan förmaken och kamrarna. Impulsen fördröjs med cirka en tiondels sekund i AV-knutan så att förmaken får tid att fylla kamrarna med blod. Från AV-knutan sprids impulsen längs två elektriska retledningsbanor (höger och vänster retledningsbunt), som sprider impulsen i höger och vänster kammare.

Avslappning och elektrisk uppladdning

Varje cell i hjärtat som bidrar till spridningen av hjärtats elektriska impulser har två elektriska faser: en aktiverad (depolariserad) fas och en återhämtningsfas (repolarisation med refraktäritet). I den aktiverade fasen leder hjärtcellerna den elektriska impulsen som åstadkommer ett hjärtslag. Efter en aktivering (ett hjärtslag) är cellerna i en återhämtningsfas under vilken de laddas igen och blir klara för ett nytt hjärtslag. Under större delen av återhämtningsfasen kan hjärtcellerna inte leda någon impuls (de är "refraktära"), vilket skyddar mot kramp i hjärtmuskeln.

Skador på hjärtats elektriska system

Hos en i övrigt frisk person med ett normalt, friskt hjärta är det osannolikt att en ihållande rytmstörning uppstår utan att en eller annan yttre faktor medverkar. Det kan vara en elektrisk chock eller användning av ett läkemedel/drog. Det beror först och främst på att hjärtat är fritt från onormala element som till exempel ärrvävnad. Ärr i hjärtat kan uppstå som följd av en lång rad sjukdomar, men vanligast är efter en hjärtinfarkt till följd av kranskärlssjukdom med syrebrist i hjärtmuskeln. Ärrbildningen och syrebrist kan fördröja starten av en impuls i sinusknutan och/eller spridningen av impulsen i retledningssystemet. Vid en hjärtsjukdom eller hjärtskada kan starten och spridningen av hjärtats elektriska impulser bli instabila, vilket ökar risken för arytmier.