Djup ventrombos
Venös tromboembolism (VTE) innebär förekomst av blodpropp i kroppens djupa vensystem. Vanligaste formen av VTE är djup ventrombos (DVT) oftast drabbande benens eller bäckenets vener. Vanliga symtom på djup ventrombos är ensidig bensvullnad, smärta i vad eller lår, värmeökning, rodnad, ömhet och ökad venteckning. En ventrombos i en ytlig ven benämns tromboflebit.
Mellan 1 och 4 procent av befolkningen drabbas av DVT någon gång under sin livstid. Dödligheten i samband med en akut DVT är låg, enstaka procent. Korttidsdödligheten under första året efter DVT är dock ökad. Dödsfallen orsakas i de flesta fall av samtidig annan allvarlig sjukdom, ofta malignitet (cancersjukdom). DVT-patienter utan malignitet har ingen ökad dödlighet såvida de inte drabbas av trombossjukdomens viktigaste komplikation, lungemboli (blodpropp i lungan).
HAR DU KOLL PÅ PATIENTLAGEN? Lär dig mer om dina rättigheter här!
Bakgrund
VTE uppkommer då den normala koagulationsprocessen inte begränsas normalt av kroppens bromssystem, beroende på förändringar i blodets levringsförmåga, flöde eller närmaste omgivning. Detta leder till tillväxt av en blodpropp som helt eller delvis fyller ut den aktuella venen. I vissa fall lossnar delar av tromben och följer med blodet till lungorna, lungembolisering (LE). DVT och LE bör därför ses som olika former av samma sjukdom.
Orsak
Det finns tillfälliga och bestående riskfaktorer för VTE. Tillfälliga riskfaktorer är immobilisering (orörlighet/liggande), inaktivitet, kirurgiska och ortopediska ingrepp och flygresor över 6-10 timmar. Vissa svåra sjukdomar (som cancersjukdomar) kan också medföra tillfälligt ökad VTE-risk. Även graviditet innebär liksom östrogenbehandling ökad risk för VTE.
Även ärftliga avvikelser i koagulationssystemet förekommer, så blodproppar hos släktingar liksom tidigare episod hos patienten själv är därför riskfaktorer för VTE.
Utbildning om sällsynta hälsotillstånd - gå utbildningen här direkt på webben (gratis)
Symtom
Symtomen orsakas av inflammation och venstas (blodets flöde i venerna är nedsatt) varierar påtagligt från lindriga till mycket uttalade. De är för ospecifika för att ensamma tillåta diagnos. Vanligaste symtom/tecken är ensidig bensvullnad, smärta vad/lår, värmeökning, rodnad, ömhet och ökad venteckning.
Diagnostik och undersökning
En patient som misstänks ha en blodpropp undersöks både med vissa blodprover (d-dimer) samt ultraljud, skiktröntgen (datortomografi) och/eller så kallad flebografi.
Behandling
Behandlingen utgörs av antitrombosläkemedel, såsom heparin, waran och/eller ett filter i den största venen. Även högläge av benet och kompressionsstrumpa kan därefter vara aktuellt.
Prognos
Återfall av blodpropp efter avslutad behandling förekommer hos över 10 procent av DVT-patienterna under det första året. Därefter är återfallsrisken kring 5 procent årligen för att sedan sjunka till 1-3 procent årligen.
