Vad är kolesterol?
Människan har en noggrann reglering av kolesterolomsättningen, både inuti cellen och utanför i blodbanan. Det är regleringen i blodbanan som är intressant ur ett kärlsjukdomsperspektiv eftersom alltför mycket kolesterol kan leda till inlagring i kärlväggen och ge uppkomst till åderförfettning (eller åderförkalkning, som det också kallas). Eftersom blodet är en vattenlösning och kolesterol ett fett kopplas fettet till ett protein, ett så kallat apolipoprotein, för att göras lösligt och kunna transporteras i blodet.
Allvarliga komplikationer vid typ 2-diabetes: Det här behöver du veta »
Kolesterolmolekylen
Kolesterol tillverkas huvudsakligen i levern men kroppen använder också kolesterol från födan, som då tas upp i tarmen och sedan vidare ut i blodcirkulationen. Det finns två transportsätt i blodet; det ena är en transport som för ut kolesterolet från levern till andra vävnader. Detta system använder apolipoprotein B och partikeln kallas LDL (low density lipoprotein).
LDL - "det onda” kolesterolet
Eftersom LDL-kolesterolets huvudsakliga uppgift är att föra ut kolesterol till vävnaden kan en för hög halt av LDL i blodet leda till att (för) mycket kolesterol fastnar i kärlen och leder till inlagringar, förträngningar och åderförfettning. Detta i sin tur ökar risken för att drabbas av hjärtinfarkt och andra åderförfettningssymtom. LDL-kolesterol kallas därför ofta ”det onda” kolesterolet.
HDL - "det goda” kolesterolet
Det andra transportsättet i blodet för ut kolesterol från vävnader i kroppen tillbaka till levern, där det kan omvandlas till exempelvis gallsyror eller utsöndras i gallan. Proteinet är apolipoprotein A1 och lipoproteinet heter HDL (high density lipoprotein). Transporten kallas ofta omvänd kolesteroltransport och denna sker alltså från vävnad, till exempel artärväggen, tillbaka till levern. Ett högt HDL-kolesterol innebär därför god förmåga att föra ut kolesterol, och ett högt HDL-kolesterol bidrar därför till att skydda mot åderförfettning. HDL-kolesterol kallas därför ofta ”det goda” kolesterolet.
Senare års forskning har visat att apolipoproteinerna kan vara bättre på att definiera risken jämfört med förhöjt LDL-kolesterol eller för lågt HDL-kolesterol. Särskilt kvoten mellan apolipoprotein B och apolipoprotein A1 är ett bra sätt att förutsäga risken att drabbas av till exempel hjärtinfarkt – även om det saknas studier av rätt typ och kvalitet (så kallade riktade interventionsstudier) som visar värdet av att sänka denna kvot, medan nyttan av att sänka LDL kolesterol är starkt bevisad.
