Hjärtkärlsjukdom är alltjämt den vanligaste dödorsaken i Västvärlden och håller också på att etablera sig som den vanligaste dödorsaken i hela världen. Sjukdomen är multifaktoriell, det vill säga flera faktorer bidrar till dess uppkomst, och de viktigaste är ålder, kön, blodfetter, blodtryck, rökning och diabetes. Fördelningen av dessa riskfaktorer varierar förstås mellan olika människor, vissa kan ha en ärftlig blodfettsrubbning som ger hjärtinfarkt, andra kan få samma sjukdom på grund av att han eller hon är rökare. Vi kan själva påverka blodfetterna, blodtrycket, rökningen och i viss mån diabetes.
Olika forskare har velat tillskriva vissa faktorer särskild betydelse på bekostnad av andra faktorer. En debatt har uppstått om betydelsen av de olika riskfaktorerna. Inte minst allmänheten har här ofta deltagit med liv och lust. Alla insatta forskare inser i dag att blodets kolesterolhalt spelar en roll i uppkomsten av hjärtkärlsjukdom. Debatten i forskarvärlden gäller mer hur lågt man ska sänka sitt ”onda kolesterolvärde”, LDL-kolesterolet. Det har ifrågasatts hur mycket man har att vinna med att sänka LDL-kolesterolet till mycket låga nivåer, om det är säkert. Dessutom diskuteras riskerna med läkemedelsbiverkningar vid höga doser av kolesterolsänkande mediciner, och man har vidare ställt kostnaderna för dyra effektiva mediciner mot andra medicinska alternativ.
Vi har nu tillgång till resultaten av mellan tio och tjugo välkontrollerade studier med kraftig kolesterolsänkning och alla pekar åt samma håll: En sänkning av ”det onda” LDL-kolesterolet minskar risken för framtida insjuknande och död i hjärtkärlsjukdom. Denna dokumentation hör till de bäst dokumenterade kliniska effekter överhuvudtaget idag.
Ett kritiskt tänkande är mycket viktigt i alla vetenskapliga sammanhang. Det gäller givetvis också kolesterol. Klart står att kunskapen kring betydelsen av högt LDL-kolesterol för uppkomst av hjärtkärlsjukdom, och behandlingen av detta tillstånd, har räddat miljoner människor från sjukdom och död världen över.