Forum Hjärt- & kärlsjukdom


Vilopuls på 120: 20 år med klaffläckage efter operation

Jag är en kvinna på 20 år som är född prematur med pulmonalisstenos. Detta opererade man mig för under min första levnadsvecka, och kompleterade kort därefter med en kateterbehandling.

Jag har sen gått på kontroller med ultraljud och EKG under min uppväxt på barn hjärtmotagningen, men friskförklarades därifrån när jag fyllde 18 år.

Jag har ingen förträngning idag, men efter operationen så har jag istället en otät pulmonalisklaff, med ett konstant backflöde. Läckaget har vad jag förstått ökat smått under åren, men ska inte vara fog att åtgärda.

Dock har jag alltid haft problem med yrsel och svimmningar, oftast i kombination med fysisk ansträngning. Vid fysisk aktivitet så når jag maxpuls och blir extremt anfådd med en gång. Jag känner hjärtslagen så hårt att det gör ont, det känns som om hela bröstkorgen bultar. Jag har svimmat bla under fys-tester under i grundskolan, när jag har sprungit till bussen etc. Jag kan även bli väldigt allmän påverkad en lång tid efter att jag har gått upp max i puls. Jag är inte överviktig, utan har ett bmi på 20, och god kroppsfysik egentligen. Men jag har redan alltid haft en hög vilopuls som i början legat på ca 80-90, senare upp emot 100, och nu nått vad jag ser som maximum.

Jag har utretts omfattande för dessa symptom, man har uteslutigt allt ifrån nevroligiska och medicinska orsaker. Varje gång jag har kontrollerats av läkare, så har jag alltid fått reaktioner på min höga puls, blåsljud, etc. När jag kom in akut efter att ha fallit ihop på gatan i en annan stad än jag bor i, (fysiskt ansträngd) så larmade hjärtmonitorn jag var uppkoplad till hela tiden, och jag blev därför undersökt där av flera hjärtläkare som reagerade på att mitt hjärta rusade i puls etc, och skickade en remiss på undersökningar angående allt detta till barnhjärtmotagningen jag tidigare gått på. Dock fick jag bara ett brev svar därifrån sen där det stod att man inte ansåg man behövde undersöka vidare eller åtgärda dessa symptom.

Jag har varje gång jag behövt besöka en vårdcentral, allmänläkare eller andra gånger då man lyssnat på mitt hjärta eller hört min anamnes kring min symptombild, så har läkare ansett att man behöver gå vidare kardiellt med mig, och remiterat mig till barnhjärtmotagningen som varje gång svarat mig att man inte behöver undersöka eller behandla mig alls.

Jag har aldrig tidigare emotsagt detta, utan litar fullt ut på barnhjärtmotagningens bedömning.

Men nyligen när jag var på ett besök på vårdcentralen så mättes min vilopuls till 120. Den har alltid ökat succesivt lite i taget under åren. Jag fick då beta blockerare utskrivet av läkaren där, och har ätit dem i ca 2 månader och vid återkontroller på vårdcentralen så har man sett att vilopulsen har gått ner till runt 95. Men jag känner fortfarande alltid varje slag i bröstkorgen, även när jag vaknar i sängen på morgonen.

Nu har jag börjat undra ifall det verkligen är bra att gå med dessa symptom och sådan här hög vilopuls. Jag tänker mig att det kanske kan ställa till med problem som drabbar mig när jag blir äldre?

Men att ifrågasätta specialister på barnhjärtmotagningen kan jag inte med. Men jag är heller inget barn längre, så skulle att söka på en annan vuxen kardiell motagning vara något jag kan göra?

Mycket tacksam för svar eller råd på denna röriga fråga!

Jag känner igen dessa hårda hjärtslag så att jag hoppade på britsen jag låg på och att Metro jag höll i händerna skakade i takt med hjärtslagen så patienter bredvid mig tittade åt mitt håll som undrade vad jag höll på med. När jag berättade detta för husläkaren några minuter senare beordrade hon systern att ta ett ekg som visade på ökad hjärtrytm som hon tyckte var normalt hjärtflimmer. Jag har haft hjärtflimmer flera gånger med den typiska nervösa klumpen i halsgropen under tiden hjärtat letar efter rätt hjärtrytm utan att Metro rört på sig eller att kroppen hoppar på britsen. Mitt problem löste man efter att man satte mig på Bisoprolol.

Skriv ett inlägg i diskussionen
Annons
Annons
Annons
Annons