Forum Hjärt- & kärlsjukdom


Kolesterolhypotesen - Dags för en dödsruna

Tore Scherstén, Paul Rosch, Karl Arfors och Ralf Sundberg har inbjudits att skriva en artikel i Scandinavian Cardiovascular Journal, 201145: 322-323. Artikeln är en ”Editorial”, alltså motsvarande en ledarartikel. Annika Dahlqvists översättning av artikeln: Abstrakt: Kolesterolhypotesen kopplar kolesterol-intag och -blodnivåer till hjärtkärlsjukdom. Det har haft ett enormt inflytande på hälsovård och samhälle under decennier, men har litet eller inget vetenskapligt underlag som är relevant för människoarten. Uppenbarligen är hypotesen falsk och bör begravas. Den historiska bakgrunden till hypotesen om ett orsakssamband mellan blodkolesterolnivån och utvecklingen av arterioscleros började med Rudolf Virchovs beskrivning (1865) av det arteriosklerotiska placket med dess kolesteroldepositioner. Nikolai Anitchkovs experiment med kaniner i St Petersburg (1913) var en nyckelpublikation. Han matade kaniner med kolesterol från äggulor och fann att de utvecklade arteriosklerotiska plack innehållande kolesterol. När han prövade med andra djur – köttätare – var det inte möjligt att upprepa resultaten. De fick inte arterioskleros. Två publikationer av Ancel Keys hade en oerhörd påverkan på den allmänna tron på kolesterolhypotesen. 1953 rapporterade han att kostintaget av fett var signifikant korrelerat till serumkolesterolnivån och incidensen av kardiovaskulär död i sex länder (1). Det tycktes väldigt övertygande, men problemet var att de sex länderna var selekterade från tillsammans 22 länder. Det fanns ingen korrelation alls om alla länderna hade inkluderats. Studien var uppenbart en falsifikation. Den andra publikationen kom 1986 – The Seven-countries study. Keys följde 12000 medelålders män och bokförde deras kost och kolesterolvärden i många år. Med statistiska manövrer ”visade” han att mättat fett var boven. Idén att kolesterol är farligt rotades med den välbekanta Framinghamstudien (3). Där visades att kolesterolnivån hade varit lätt ökad efter en hjärtattack hos tidigare friska män. Därför hävdades det att högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt. Förvånande nog åstadkom det mycket liten uppmärksamhet när 30-årsuppföljningen publicerades (4). Det visade sig att högt kolesterol inte var en riskfaktor för män över 47 års ålder, och inte för kvinnor överhuvudtaget. Dessutom befanns det att fler män hade dött av hjärtinfarkt bland dem vars kolesterol hade minskat över åren. Författarna skrev: ”För varje milligram-procent kolesterolet hade minskat, ökade hjärtkärl- och total mortalitet med fjorton och elva procent”. Andra studier har starkt stött denna konklusion. Sachdeva m fl (5) fann att kolesterolnivån hos patienter med akut hjärtinfarkt var avsevärt lägre än hos friska kontroller i samma ålder. Al-Mallah m fl (6) fann lägre LDL-värden hos patienter med akut hjärtinfarkt, och också att mortaliteten var dubbelt så hög bland dem med de lägsta LDL-värdena. Dessa studier visade klart att det inte finns något orsakssamband mellan kolesterolnivån i blodet och risken att dö i hjärtinfarkt, men den s k kolesterol-hypotesen är ändå fortfarande lika levande. Det viktigaste argumentet för att hålla idén vid liv är de rapporterade fördelaktiga effekterna av kolesterolsänkande farmaka – statinerna. Men hur giltiga är argumenten? För att svara på den frågan måste man beakta den nyckelroll mäktiga farmakaföretag tilltagande har spelat för relevanta forskningspublikationer. Det har blivit ett ”modus operandi” för statinfabrikanter att planera, utföra, analysera kliniska studier, och sedan använda sig av professionella författare för att skriva artiklarna, under namn av välkända akademiker, s k Key Opinion Leaders (KOLs). Som det poängteras i de nyligen utgivna böckerna White Coat, Black Hat (Carl Elliot) och Medical Research for Hire (Jill Fisher) är många av dessa forskningsstudier utförda av Contract Research Organizations (CROs). Ghostwriting och Ghost management har blivit viktiga instrument för att marknadsföra farmaka. I en excellent och avslöjande artikel har Michel de Lorgeril och Patricia Salen (7) granskat och diskuterat de kolesterolsänkande läkemedelsstudierna före och efter att Vioxx-affären avslöjades 2005 (vilket resulterade i nya regler för forskningsstudier). Före Vioxx-skandalen var de flesta av kolesterolsänkar-studierna kraftigt positiva, särskilt i sekundärpreventions-studierna. Efter 2005 har de flesta studierna varit antingen negativa eller uppenbart partiska. En Cochrane-studie inkluderande 14 primärpreventiva studier med statiner publicerades nyligen (8). Författarna konkluderade: ”Försiktighet bör iakttas beträffande statiner för primärprevention för människor med låg kardiovaskulär risk” En populationsbaserad undersökning i Sverige (9) inkluderande nästan 2 milj män och 2 milj kvinnor fann att trots en utbredd och ökande användning av statiner under åren 1998 – 2002 fanns det ingen korrelation med incidens eller mortalitet i hjärtinfarkt. Detta är i samklang med meta-analysen av Ray et al (10) som visar ingen ökad livslängd av statiner i randomiserade kontrollerade studier omfattande 65 229 deltagare. Sammanfattningsvis har vi nu en överväldigande mängd av vetenskapliga data som falsifierar kolesterolmyten. Så, det är dags att säga adjö till denna gamla, ogrundade och vilseledande lipidhypotes.

Annons
Annons
Annons