Forum Hjärt- & kärlsjukdom


Forumtråd: Extraslag på hjärtat!

Önskar jag kunde blir av med min extraslag som de senaste 2 veckorna har gett mig ett helvete tyvärr, har haft dessa sen jag var i tonåren men med tiden så har det blivit mer frekvent, har varit på utredning innan med blodprov, EKG, 24 timmars EKG och ultraljud utan att man har hittat något farligt utom att det är ofarliga extraslag och eftersom jag är en orolig person så relaterar man dessa till pro.

Har aldrig haft några problem med hjärtrusingar eller för låg puls, har aldrig ont eller trött utom just extraslag.

Problemet är att dessa kommer frekvent under vila typ när man ska gå och lägga sig och det gör att sömnen har drabbats då jag inte kan slappna av och uppe hela nätterna.

Alex 1977. Antar att det är din ålder... Själv är jag född -57, och således 63 bast. Har haft hjärtklappning hela mitt liv. Minns det från det jag var 10-11 år. I 20-årsåldern gjorde jag kopplingen med förkylning, så när jag senare blev gift, så kunde jag på sängkanten säga... "i morgon är jag förkyld"... Det stämde till 100%. Med åren blev det värre. Kom även när jag blev stressad. Och värre blev det. Från att ha haft som längst någon eller några minuter började det bli timmar och tom dagar. Efter att ha åkt in till akuten några gånger med 190 - 200 i puls, fick jag betablockerare. Tyckte mitt liv var slut... orkade inte ens gå i trappor. Hade det varit ett trappsteg till mellan våningarna på jobbet, så hade jag varit tvungen att sätta mig. Nej, ingen kärlkramp, och ultraljudet visade en stark muskel. Det var den förbannade betablockeraren...

Efter att fått Ablation av tre mycket kompetenta läkare/bioanalytiker på Örebro Universitetssjukhus har jag fått ett helt nytt liv. Jag springer uppför trappor med dubbla steg som en tjugoåring. Om extraslagen vill komma, så dämpas de omedelbart bort efter... typ... 2 - 3 slag. När jag cyklar känns inte längre begränsningen i bröstkorgen, vare sig i pump eller andning. Jag kan blåsa på tills benen inte orkar längre. Känner mig stark som en oxe, en Herkules. Min vilopuls kan komman ner i den jag hade som vältränad, men pendlar mellan 47 som lägst på morgonen, och upp mot 64 innan jag lägger mig.

Det som har hänt efteråt... (opererades för ca 2 månader sedan) är, förutom ovan beskrivna styrka, jag sover som en normal människa ca 8 timmar om dygnet. Utan mina timmar blir jag trött och känner mig... typ bakis... Innan har jag i 40 år klarat mig på ca 5 - 6 timmar. Aldrig mer än 6. Somnar när jag lägger huvudet på kudden och sover tills prostatablåsan väcker mig någon gång på natten. Somnar sedan om igen och vaknar inte förrän efter mina 8 timmar.

En annan sak jag tycker är helt anmärkningsvärd är att jag drömmer... Jag drömmer långa haranger varje natt om de mest konstiga saker. Detta har inte skett under hela mitt vuxna liv. Jag har tidigare endast drömt om lösningar på tekniska problem, vilket har varit en gåva eftersom jag är ingenjör. Nu drömmer jag om allt möjligt "vanligt" ur livet. Och det märkliga i kråksången är att jag kan hämta upp en dröm som är någon vecka gammal och fortsätta på den.

Som sagt: Det min fantastiska vårdpersonal gjorde i Örebro (jag tror de hette Espen, Dan och en superduktig tjej?) har verkligen förändrat mitt liv. Jag önskar alla som har problem samma fantastiska lösning som jag fått.

/Pelle Söderström - Kil

Skriv ett inlägg i diskussionen
Annons
Annons
Annons