Behandling | Hjärt- & kärlsjukdom

Hjärttransplantation

Sedan den första hjärttransplantationen 1967 har mer än 50 000 människor runt om i världen fått ett nytt hjärta. Det har blivit en etablerad behandlingsmetod vid svår hjärtsvikt och de flesta patienter kan leva ett relativt normalt liv efter transplantationen.

Publicerad den: 2008-10-02
Författare: Helena Genberg, läkare, transplantations-kirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Annons

Den första hjärttransplantationen i världen utfördes av Christiaan Barnard i Sydafrika 1967. Sedan dess har drygt 80 000 hjärttransplantationer utförts runt om i världen. Hjärttransplantation har idag kommit att bli etablerad behandling vid svår hjärtsvikt. I Sverige utförs hjärttransplantation vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Universitetssjukhuset i Lund samt vid Karolinska Universitetssjukhuset. Under 2007 utfördes ca 50 hjärttransplantationer i Sverige.

Orsaker till att bli transplanterad

Hjärttransplantation utför s som behandling av svår hjärtsvikt. Hjärtsvikt innebär att hjärtats pumpförmåga är nedsatt och kan orsakas av en rad hjärtsjukdomar. Symtom på hjärtsvikt utgörs främst av andfåddhet, men ibland även av hosta eller bröstsmärta. Dessutom kan svullnad kring fotlederna uppkomma och, vid svår hjärtsvikt, även svullnad av buken.
Hjärtsvikt brukar klassificeras enligt New York Heart Association (NYHA) i fyra klasser beroende på svårighetsgrad:

Annons
Annons
  • NYHA I&nbspHjärtsjukdom utan symtom
  • NYHA II&nbspSymtom vid kraftig ansträngning
  • NYHA III&nbspSymtom vid lätt till måttlig ansträngning, exempelvis vid påklädning
  • NYHA IV&nbspSymtom i vila eller vid minsta aktivitet.

Svår hjärtsvikt motsvarar NYHA funktionsklass III-IV. Den förväntade överlevnaden utan transplantation för patienter med svår hjärtsvikt är mindre än ett år. För dessa patienter övervägs hjärttransplantation.
&nbsp
De vanligaste orsakerna till svår hjärtsvikt hos vuxna utgörs av kardiomyopati och ischemisk hjärtsjukdom. Vid kardiomyopati är hjärtmuskeln skadad och hjärtats anatomiska form förändrad, medan ischemisk hjärtsjukdom, beror på nedsatt blodcirkulation i hjärtat. Det finns flera orsaker till kardiomyopati, såsom infektioner, reumatiska sjukdomar och alkoholmissbruk. Kardiomyopati kan även vara ärftligt. Ischemisk hjärtsjukdom beror på arterioskleros, åderförkalkning, i hjärtats kranskärl. Kranskärlen är de blodkärl som skall försörja hjärtmuskeln med blod. Vid arterioskleros i kranskärlen försämras således blodcirkulationen och syrebrist uppstår i hjärtmuskeln. Kärlkramp eller en hjärtinfarkt kan bli den akuta följden. På längre sikt kan ischemisk hjärtsjukdom även förorsaka hjärtsvikt.

Hos barn utgörs de vanligaste orsakerna till hjärttransplantation av medfödda hjärtmissbildningar samt kardiomyopati.

Många patienter i Sverige och övriga världen skulle potentiellt kunna hjälpas av en hjärttransplantation men bristen på organ medför att endast en mindre del utreds för transplantation.

Annons
Annons

Utredning

Före en eventuell hjärttransplantation genomförs en omfattande utredning. Denna inkluderar bland annat EKG, en mätning av syreupptagsförmågan, koronarangiografi (kranskärlsröntgen), ekokardiografi (ultraljudsundersökning av hjärtat), blodgruppering och vävnadstypning, njurfunktionsundersökning samt utredning av eventuella virussjukdomar såsom HIV samt hepatit B och C.

Förhindrande omständigheter till transplantation

Vissa sjukdomstillstånd såsom cancer, svår lever- eller njursvikt, svår diabetes mellitus, alkohol- eller drogmissbruk samt pågående infektioner utgör en alltför stor risk vid en hjärttransplantation för att transplantationen skall vara meningsfull. Dessa sjukdomstillstånd utgör således förhindrande omständigheter till hjärttransplantation.

Metod

En hjärttransplantation kan utföras på flera olika sätt. Hjärtat är mycket känsligt för skador till följd av syrebrist. Operationen måste därför planeras extremt noga och själva transplantationen utföras på några få timmar. Flera metoder för hjärttransplantation har prövats. Det är av stor vikt att hjärtats anatomi inte förändras i samband med operationen, för att minska risken för arytmier (oregelbunden hjärtrytm) efteråt, samtidigt som operationen inte bör vara alltför tekniskt komplicerad och därmed tidskrävande att genomföra. Det är också av stor vikt att mottagare och donator har ungefär samma kroppsstorlek. Ett för litet hjärta kan få svårigheter att pumpa runt blodet i mottagarens kropp. Mottagare med stor kroppsstorlek väntar därför ofta längre på väntelistan.

Behandling

Alla patienter som genomgår hjärttransplantation behandlas med immunhämmande läkemedel, det vill säga mediciner som dämpar immunförsvaret. Den immunhämmande behandlingen är nödvändig för att undvika avstötning. Risken för avstötning är som störst under den första månaden efter hjärttransplantation. Under denna period är därför behandlingen som mest intensiv. Trots detta drabbas ca hälften av alla som transplanteras av åtminstone en avstötningsepisod. För att uppnå en så effektiv immunhämmande behandling som möjligt ges en kombination av flera preparat, oftast 3 läkemedel i tablettform. I dagsläget finns 5 läkemedel registrerade för underhållsbehandling vid hjärttransplantation i Sverige: cyclosporin A (Sandimmun Neoral), tacrolimus (Prograf), azathioprin (Imurel), mykofenolat mofetil (CellCept), everolimus (Certican) samt kortison. De flesta patienter som transplanteras idag erhåller Sandimmun Neoral eller Prograf i kombination med CellCept och kortison. Det är av mycket stor vikt att medicinen tas enligt ordination, det vill säga dagligen. Görs uppehåll i behandlingen finns risk för att en avstötning uppstår.

Behandling mot avstötning består, i regel, av kortison i hög dos under några dagar. Behandlingen kan upprepas vid otillräcklig effekt. Vid svår avstötning finns dessutom andra behandlingsalternativ.

Komplikationer

Vanliga komplikationer tidigt efter hjärttransplantation utgörs av avstötning, infektioner och övergående njursvikt. På längre sikt föreligger en risk för kronisk njursvikt samt kranskärlsjukdom relaterad till transplantation (cardiac allograft vasculopathy (CAV)). Det föreligger också en ökad risk för cancer efter transplantation.

Resultat

Efter introduktionen av det immunhämmande läkemedlet cyclosporin i mitten på 1980-talet, förbättrades resultaten efter hjärttransplantation påtagligt. I dagsläget är 1-årsöverlevnaden över 80 % och 3-årsöverlevnaden ca 75 %. Det flesta patienter kan leva ett väsentligen normalt liv efter transplantationen. Jämfört med alternativa behandlingsmetoder är resultaten efter hjärttransplantation på lång sikt, dessutom avsevärt mycket bättre.&nbsp

Referenser:
1.&nbspJohansson C, Tufvesson G. Transplantation. 2002, Studentlitteratur: Lund.
2.&nbsphttp://www.ishlt.org/registries
3.&nbspAl-khaldi A, Robbins RC. New directions in cardiac transplantation. Annu Rev Med. 200657:455-71. Review.
4.&nbspWong BW, Rahmani M, Rezai N, McManus BM. Progress in heart transplantation. Cardiovasc Pathol. 2005 Jul-Aug14(4):176-80. Review.
5.&nbspTan CD, Baldwin WM 3rd, Rodriguez ER. Update on cardiac transplantation pathology. Arch Pathol Lab Med. 2007 Aug131(8):1169-91. Review.

&nbsp


Annons
Annons