Behandling | Hematologi

Transfusionsreaktioner

Vid en blodtransfusion får du den del av blodet som du behöver, men det kan leda till flera reaktioner.

Uppdaterad den: 2013-01-03
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är transfusionsreaktioner?

Blodtransfusioner kan vara en viktig och nödvändig behandling av enskilda patienter med allvarliga sjukdomar. Det utförs cirka en halv miljon blodtransfusioner per år i Sverige, vilket innebär att det är många patienter som får transfusioner och biverkningar är sällsynta. Ibland kan det dock uppstå komplikationer av olika allvarlighetsgrad. I de flesta fall är dessa transfusionsreaktioner ofarliga och går snabbt över av sig själva. I sällsynta fall kan dock reaktionerna bli mycket allvarliga.

Transfusionsreaktioner beror ofta på att immunförsvaret hos den som får blodet reagerar på ämnen i det mottagna blodet. Dessa ämnen i det mottagna blodet kan också i sig orsaka sjukdom.

Det är viktigt att personer som får transfusioner känner till att det kan uppstå reaktioner. Om du känner obehag i kroppen efter en blodtransfusion ska du omedelbart kontakta vårdpersonalen och informera dem. Om en transfusionsreaktion konstateras är det viktigt att du berättar om detta om du blir inlagd på sjukhus vid ett senare tillfälle.

Annons
Annons

Vilka symtom ger transfusionsreaktioner?

Febril transfusionsreaktion. Det finns olika typer av reaktioner och symtomen varierar. Vanligast är det som kallas febril transfusionsreaktion och som ger feber och frossa inom några få timmar. Detta är som regel ett ofarligt tillstånd som inte behöver behandlas. Tillståndet uppstår oftare hos personer som har fått upprepade blodtransfusioner och hos kvinnor som var varit gravida.

Allergiska reaktioner. Det kan också uppstå allergiska reaktioner, vanliga symtom är då utslag eller nässelfeber (urtikaria). Allergiska reaktioner kan vara besvärliga men är sällan farliga. Vissa kan drabbas av tung andning och igentäppta luftvägar. Behandlingen varierar beroende på hur uttalade symtomen är.

Hemolytisk transfusionsreaktion. En mycket sällsynt, men allvarlig, komplikation till blodtransfusion kallas hemolytisk transfusionsreaktion. Vid detta tillstånd förstör mottagarens immunförsvar de röda blodkropparna i det mottagna blodet. De vanligaste symtomen är värmekänsla i den arm där blodet ges, smärtor i ländryggen, huvudvärk, tryckande bröstsmärtor, feber, frossa och röd urin. I allvarliga fall kan cirkulationschock uppstå, det vill säga ett tillstånd där blodcirkulationen inte är tillräcklig för att möta kroppens behov. Hjärnan och njurarna är särskilt känsliga för dålig blodcirkulation. Medvetandet sänks därför och man blir så småningom medvetslös. Den dåliga njurfunktionen gör att mindre urin bildas, eller att urinbildningen upphör helt. I denna situation försöker kroppen att transportera så mycket blod som möjligt till de viktigaste organen. Huden är ett mindre viktigt organ och får alltså bara lite blod. Den blir därför kall, blek och fuktig. Hjärtat försöker skicka runt mer blod i kroppen och därför ökar pulsen. Dessutom faller blodtrycket. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd som kräver snabb behandling.

Annons
Annons

Transfusionsrelaterad akut lungskada. Detta är en annan sällsynt komplikation som inträder inom sex timmar efter blodtransfusionen. Antikroppar i givarens blod aktiverar mottagarens immunsystem, vilket leder till massivt lungödem – lungorna fylls med vätska och det blir mycket svårt att andas. Det har visat sig att blodplasma från kvinnor som har genomgått flera graviditeter kan innehålla större mängder av dessa antikroppar. Rekommendationen är därför att använda plasma som främst kommer från män.

Cirkulatorisk överbelastning. Det vill säga att den blodvolym som har överförts överstiger mottagarens mottagningskapacitet. Detta problem uppstår oftast hos patienter med underliggande hjärt-lungsjukdom, njursvikt eller kronisk blodbrist, samt bland spädbarn och äldre människor.

På 1980- och 1990-talet rådde stor oro för att blodtransfusioner kunde ge smittsamma virussjukdomar. Detta gällde särskilt hiv, hepatit B och hepatit C. För att minska risken infördes information om blodsmitta och karensregler för blodgivare. Förekomsten av blodsmitta är mycket låg i den svenska befolkningen. Dessutom testas allt blod som tappas i Sverige för de vanligaste sjukdomarna som kan överföras med blod. Därför är risken för blodsmitta numera mycket liten. I många fattiga länder är situationen dock en helt annan och blodtransfusion i utlandet kan även fortsatt vara förbundet med fara. Om du har fått blod i ett land utanför västvärlden bör du uppsöka läkare för att utesluta att du har fått en smittsam sjukdom.

Diagnos

Diagnosen ställs som regel utifrån symtomen, en läkarundersökning, blodprover och eventuellt ett urinprov.

Behandling

Behandlingen beror på vilken typ av reaktion som det rör sig om. Som regel ska blodtransfusionen stoppas om den fortfarande pågår. Lätt feber utan andra besvär kräver ingen behandling. Vanligtvis är det läkaren som avgör vilken behandling som ska sättas in.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons